Annawii

Där hänger din orörda vinterjacka bredvid min,

och där står dina parfymer uppradade prydligt i badrumsskåpet

Som om tiden stannat, och allt som vittnar om att allt är fel är lite damm på ett parfymlock

Alla dessa fysiska ting som vittnar om att du nyss var här, med oss

Kanske tungt för vissa men en trygghet för mig

De vittnar om allt vi hade, så mycket som var du

Som din Sailracingjacka som du var så stolt över och alltid hade på dig när du fixade ute på hösten

Eller ditt mustaschwax som du en gång värmde på kaminen så det smälte och du brände dig

Alla dessa minnen som poppar upp när jag ser dessa fysiska ting och jag vill aldrig, aldrig städa bort dig

För du var här och du var levande, åh så levande!

Jag vill aldrig städa bort dig, jag vill påminnas varje dag om att du var här och du var min…

♥

Tänk en tid då jag ofta somnade när jag nattade lillan och du kom och väckte mig försiktigt

En tid när livet hade mjukare kanter, rundade hörn, och jag hade ro att slappna av

När kvällarna var våra och fina

När vi ibland bytte tankar, i bland satt tysta och ofta skrattade

Livet var ljust, inte alltid då, men i retroperspektiv

Jag saknar det och dig, din mjuka röst när jag var på väg in i drömmarna värld, ”Anna, kom ner en stund, jag väntar på dig”

Nu är det jag som väntar på dig, helt förgäves, för du är redan borta i drömmarnas värld, långt långt borta

♥

Jag vaknar upp ännu en morgon och platsen bredvid mig ekar tom

Du är inte där, du finns inte längre

Orden ekar i mitt huvud och sorgen, skräcken sköljer över mig ännu en gång

Timmar, dagar och veckor går men det smärtar lika mycket

Varje gång orden dyker upp i mitt huvud, ”du finns inte mer”, är chocken lika elektrisk

Du finns inte mer men saknaden finns och växer och gror innuti mig för var dag som går…

Poesi, tankar, känslor, kalla det vad ni vill, från senaste veckorna