Mardrömsveckan, aka begravningsveckan, har börjat och jag bär känslorna utanpå. Tårar rinner, jag går sönder och ångesten härjar i min kropp. Axel har även blivit rejält förkyld med hög feber på kort tid så fick komma in och kolla honom men
det är bara vanlig förkylning med hög feber. Hade nog inte kollat det om allt varit som vanligt men fick panik och blev rädd att mista han med när han låg helt utslagen i mitt knä.
det är bara vanlig förkylning med hög feber. Hade nog inte kollat det om allt varit som vanligt men fick panik och blev rädd att mista han med när han låg helt utslagen i mitt knä.
Har sån oro för att fler ska försvinna nu när jag sett hur skört livet är men försöker hålla de tankarna i schack. Jag har som tur är gått mycket i terapi i mitt liv så jag har en bra grund men just nu svajar den med och det är väl inte så konstigt. Mista
sin själsfrände, se sina barn bli faderslösa och försöka hålla ihop allt, tror vem som helst hade blivit skakad i grunden.
sin själsfrände, se sina barn bli faderslösa och försöka hålla ihop allt, tror vem som helst hade blivit skakad i grunden.
Tillbaka till begravningen så känns det så tungt och definitivt men nödvändigt. Få säga farväl, gråta floder och kanske förstå lite mer. Jag är fortfarande i chock och har fastnat lite känner jag, men det kanske är okej? Att inte skynda med sorgen utan
låta den ta tid och snirkla sig fram. Att mista någon på det här sättet är fruktansvärt för det kommer som en blixt från klar himmel och chocken är total, den släpper liksom inte taget om en…
låta den ta tid och snirkla sig fram. Att mista någon på det här sättet är fruktansvärt för det kommer som en blixt från klar himmel och chocken är total, den släpper liksom inte taget om en…
Att låta begravningen bli en hyllning tycker jag var fint tänkt. Tack Faster Maria.
Du är enastående och gör ett makalöst jobb med barn, hus och gränslös sorg. Jag tänker att tårar renar, gör gott. Kram till dig
❤
Låter väldigt klokt, att det får ta tid och att det är okej om det både står still och går bakåt i sorgen. Att ena minuten kunna andas för att nästa bli överväldigad av känslor. Låter som en klok väg framåt ❤️. Tror att det kan vara lätt att vilja hasta över det, och då pratar jag mest om mig själv i olika situationer i livet. Har inte alltid vågat möta mina känslor. Och det har aldrig gått bra. Önskar dig så lite sinnesfrid om än för en kort sekund. Vi är så många som tänker på er. Kram
Du är så otroligt stark även om du inte tror det. En sån förebild för era barn. Är så ledsen för din skull. Sorg är så konstigt, det är som att allt fortsätter fastän man själv känner att hela världen har rämnat. Vill bara skicka en kram till dig i denna stund.
Hoppas att du någonstans känner att du styr begravningen och vad som ska hända där. Att ha den kontrollen har hjälpt mig igenom mina sorger och förluster. Begravningen behöver inte vara en mörk händelse, den kan också bli en hyllning till den som lämnat oss och om man kan är det nog bra att försöka fokusera på alla fina minnen den dagen, inte på förlusten. Låter säkert helt omöjligt för dig men mig har det hjälpt. Alla bär vi vår sorg olika och det finns inga rätt eller fel, bara överlevnad. Sänder alla mina tankar och styrka till dig finaste du!
Sorg är randig, den går upp och ner. Min sorg efter min pappa och faster är fortfarande randig efter två år.
Sorg är randig, den går upp och ner. Min sorg efter min pappa och faster är fortfarande randig efter två år.