Ingen har väl missat att vi har det lite tufft med sömnen här hemma och för att vi ska hålla försöker vi göra allt för att hitta sömn och vila. Vi har börjat med varannan natt igen (jag gillar det inte för saknar att sova tillsammans men har insett att jag är nära en utmattning så sömn är prio ett) där jag sover med öronproppar och så försöker vi med familjevila på eftermiddagarna när ”A” sover. Allt för att ge oss chans till återhämtning eftersom varannan natt ger 4-5 timmars osammanhängande sömn (inte sällan sämre än det). Sömnträningen känns lite stillastående nu rent framgångsmässigt men då han ändå gjort många framsteg vill vår barnpsykolog att vi fortsätter så vi kämpar självklart på. Förhoppningen är att det ska lossna och jag vet ju att det hänt mycket tack vare att vi kämpat på och håller på rutiner trots vissa riktigt tuffa nätter. Framstegen vi gjort är att vi slutat med ersättning på natten (vi ger bara lite där vid 02 om han vaknar gör att försöka gå honom att sova längre), han sover i egen säng (det känns verkligen som den största vinsten för det kändes inte bra i mammahjärtat att natta honom i vagn även om det var det bästa vi kunde göra just då) och han har haft flera längre sovpass. Innan vi började vaknade han 1-3 gånger i timmen så att han helt plötsligt sov 6 timmar i sträck en natt det ger oss väldigt mycket hopp. Jag är så stolt över honom och tycker han gör det väldigt bra med tanke på att vi innan flyttat runt honom och vagnen varit hans trygga punkt.
Så nu är fokus på att fortsätta med sömnträningen, att hitta sömn och återhämtning för oss och att göra småsaker som gör att allt inte bara kretsar kring sömn. Det blir ju väldigt lätt att allt till slut bara kretsar kring det och jag tror man måste försöka gå utanför den bubblan lite då och då för att se framåt. Det kommer ju komma en dag då vi också får ett mer normal sömnliv här hemma och att fokusera på annat då och då tror jag ger en känsla av det vilket är bra, förstår ni hur jag menar?
En sak vi ska göra, som visserligen är sömnrelaterad men åt det positiva hållet, är att jag, Micke och Cornelia ska bo på hotell över en natt i helgen medan mamma vaktar”A”. Det är självklart inte skrivet i sten utan vi får se hur dagsformen är den dagen men ser allt bra ut gör vi det och det känns både pirrigt och nervöst. Det är vår barnpsykolog som rått oss till att göra det då hon tycker vi behöver sova en natt ihop och jag tror också det. Jag var orolig att han är för liten men hon menar på att han är en så pass trygg och säker kille som dessutom avgudar mormor så han kommer inte ta skada av det och då känns det ändå okej för mig. Med Cornelia tog det 2,5 år innan det var aktuellt men då var vi ju inte utmattade så då var det lätt att vara ”duktig”. Tror det är viktigt att komma ihåg att om man inte ”gått i någon annans skor” ska man inte dömma, särskilt föräldrar för man har det tufft som det är.
Hoppas alla ni andra som kämpar på för hjälp/stöd för det behövs!
Klicka gärna på ♥ Gilla om ni gillar inlägget
Lider med er. Är så utmattade att inte få sova, ni gör det bra.
Tack <3