Annawii

Som tur är har jag nu två små barn och via dem får jag än en gång uppleva det där ljudliga pirret. Som när Axel väljer att släppa taget och står själv (man riktigt ser hur hela han vibrerar av spänning och stolthet) eller när lilla ”C” ska göra något kul och man ser förväntan och längtan i hennes ögon. För dem är allt nytt och spännande och jag är så tacksam över att få följa med på deras resa.

Tänk bara den dagen vi kan resa igen, gå på marknad, badhus eller lekland, det kommer vara så stort att hela vårt hus kommer vibrera haha. Och jag har absolut många dåliga egenskaper men en bra är att jag lätt kan dras med och när barnen blir exalterade dras jag med i det och är lika glad som dem över att få gå på en liten marknad, åka till stan och köpa en glass eller bara gå till en ny lekpark. Det är ju en sådan enormt härlig känsla och jag kan absolut känna mig lite avundsjuk på mina älskade barn som kommer få uppleva den många, många gånger men som tur är får ju jag vara med!

Det är en av de finaste sakerna med att få bli förälder för man får se världen på nytt, som man gjorde när man var liten och det ger en hopp och glädje. De är inte cyniska och ser möjligheter i stället för hinder vilket vi vuxna i bland kan vara dåliga på. Jag tror att många vuxna skulle må bra av att vara i barnens värld lite oftare och jag själv försöker verkligen att vara med mina barn på deras nivå så mycket jag bara kan för att inte tappa bort den där glädjen de har. För har man glädje i det lilla orkar man och klarar man av så otroligt mycket mer än om man bara drömmer om de stora sakerna.