Annawii

Nu har det gått ännu en vecka och oj vad snabbt det går just nu. Tiden flyger i väg och Axel växer och utvecklas så det knakar och vi hänger inte med längre. Han ligger hela tiden steget före oss så vi försöker hänga med men vi är helt ärligt utmanövererade haha. Eftersom han är så aktiv och vill framåt hela tiden utvecklas han ju väldigt fort och vi är som inte där i huvudet än men nu är det bara att börja försöka häng ai med i hans tempo och försöka förebygga allt vad han kan hitta på. Grindar ska upp och han har äntligen fått sittdel till vagnen så han kan vara fastspänd (han ställde sig upp i sittdelen).

Utvecklingsmässigt går det ju väldigt fort och i lördags kröp han för första gången och nu är det som han inte gjort nåt annat. Han är på kattmaten, dammsugaren och sopskyffeln hela tiden så vi måste börja ställa undan grejer och höja allt vi inte vill att han ska nå. Han verkar även börja förstå allt mer och verkar älskar när vi säger ”nej, nej, nej” för då skrattar han och gör det ändå med bus i blicken. Han är även väldigt social och pratar gärna med de få nya människor vi träffar ute. Längtar så till han får träffa mer människor för han blommar verkligen upp då lilla älsklingen ♥.

Jag är fortfarande trött då vi sover dåligt här hemma men numera tar vi varannan natt (jag vaknar dock av hans skrik ofta) men jag känner ett lugn och trygghet jag inte känt innan. Axel är mycket nöjdare och är ofta som en liten sol dagtid så jag har ingen oro i kroppen och får slappna av mer dagtid (så gott det går när man har en krypande 6-månaders som har noll koll på vad som är farligt). Livet känns så mycket ljusare och mer färgstarkt nu än på länge och det värmer i hjärtat att vi har fått så jäkla underbara barn som även är underbara mot varandra. Älskar dem så att det gör ont i hjärtat!