Annawii

Nu swischar veckorna verkligen förbi och Axel börjar bli så stor! Inte bara fysiskt utan även hur han är och han blir verkligen mer och mer människa för varje vecka som går. Han är så med och älskar att busa/skoja, få uppmärksamhet och flirta med nya människor. Vi har varit på påde sjukhus och hälsocentral på sistone och där har han charmat folk i väntrum och fascinerats av läkare. Älskade lilla vän!

Utvecklingsmässigt är han ju en bulldozer och nu kan han ta sig från rygglägge till att sätta sig och tar sig fram så skulle väl säga att han har hittat någon skum ”snurr”-teknik på krypningen. Det har gått lite för snabbt för mig så jag har inte riktigt förstått att vi måste barnsäkra. Helt plötsligt är han och gräver i kattmaten eller drar i dammsugaren så nu är det verkligen dags för projekt barnsäkring och sätta upp grindar. Han har även börjat visa tendenser på pincettgreppet men är såklart inte där än. Men tack vare mamma har jag sett att han börjar försöka sig på det och det är så fascinerande att se hur de utvecklas i denna ålder!

Jag är fortfarande slut men i och med att vår lilla piggelin till lillebror är mycket nöjdare på dagarna nu känns det ändå mycket bättre. Sen han börjat kunna ta sig fram och röra sig mer är han så mycket nöjdare och nu kan han öva på att ställa sig i 20-30 minuter utan nåt gnäll alls. Känns som att vi får ”skörda” lite nu efter månader med missnöjdhet och det känns fint att har får vara nöjd längre stunder. Självklart har vi fullt upp då han tar sig fram men bara att slippa konstant gnäll och att han ska behöva vara så frustrerad är ett stort steg framåt!