Annawii

Nu är lillebror hela 6 månader och ett halvår och det känns så häftigt. Å ena sidan känns det som att han nyss kom, å andra sidan känns det som han varit en del av vår familj så mycket längre men det har han ju i och för sig varit då det var över
ett år sedan jag plussade. Han är i allafall världens finaste lilla kille som verkligen kom in med ett brak i vår lilla familj haha. Allt är ”extra allt” med Axel och vi har verkligen lärt oss att ta en dag i taget med denna lilla filur som drar fram
som en bulldozer och har en framåtanda som jag aldrig någonsin sett innan. Allt går snabbt med honom och han går allt annat än obemärkt förbi. Vissa dagar ger han oss gråa hår men varje dag får han och hans syster våra hjärtan att växa ♥.

Utvecklingsmässigt har jag verkligen märkt av språng 5 där de börjar förstå avstånd för han vill vara nära, nära på nätterna och jag ser hur han försöker måtta avstånd till föremål med både blick och kropp. Han gör antydningar till att börja krypa och
jag tror inte det är långt kvar nu. Han reser sig även mot föremål och det absolut bästa Axel vet är att gå med sina händer i våra. Då tjuter han av skratt och sätter man honom ner illskriker han för det är ju så han gör denna lilla krabat. Visar
sina känslor väldigt starkt ♥.

Själv är jag slut efter en tung vecka men jag hoppas och vet att det kommer vända. Jag kunde inte vara mer less på denna pandemi, vabb och isolering men förhoppningsvis kommer det en vår snart och då blir livet lite lättare. Jag har i allafall dragit
i gång ett projekt med en digital mammagrupp och hoppas det kan funka som en ventil, bara jag orkar starta i gång den. Och förlåt om det låter mörkt i dag men det har vart sjukdom här hemma som inneburit sömnlösa nätter och mycket oro så känner
mig lite låg. Men som tur är funkar jag som så att jag kämpar vidare och försöker se det positiva varje dag så jag vet att det går över.

Hur är det med er?