Just nu är jag så otroligt tacksam över att vi äntligen börjar få ihop dagarna här hemma och att lillebror sover mycket bättre dagtid (nätterna jobbar vi fortfarande på). Sömnen var ett sånt enormt stressmoment innan jag för några veckor sedan sket i allt vad sömnschema och sånt heter och började lyssna på hans signaler för att se när han ville sova och hur länge. Jag höll helt ärligt på att gå under av att dra vagn för att han sov för korta stunder för att kunna matcha sömnschemat men när jag slutade med det landade vi i en mer harmonisk hemmamiljö.Nu har vi fortfarande väldigt lika rutiner varje dag men det är lillebror som satt dem och han verkar må så mycket bättre av dem. Han vaknar fortfarande tidigt men sover tre gånger om dagen och slipper därmed bli så där utslut som han blev innan. Jag låter han även vakna när han sovit klart och slipper dra vagn för att försöka söva om ett barn som inte vill sova mer. Nu är dagarna inte en sömnkamp utan vi kan fokusera på att ha det mysigt och roligt och både ”A”, ”C” och jag mår så mycket bättre av det.
Jag tror absolut sömnscheman fungerar för vissa men om det inte funkar, stånga er inte blodiga för alla barn är olika och i bland är inte det räddningen. För mig var det att släppa taget, lyssna in och se när han var trött och våga lita på att han kan reglera sömnen själv (nattid är han dock inte där men litar på att vi kommer nå dit, han är ju inte ens ett halvår än). Det var skrämmande då vi levde i ett sömnlöst vakuum där ingen mådde bra och jag var livrädd för att släppa taget om rutiner som inte funkade men ändå var vår livlina. Men vi märkte skillnad väldigt snabbt och nu går vi inte efter några sömnscheman utan helt efter honom. Visserligen ser dagarna ganska lika ut men är han inte trött klockan 11.00, då han normalt brukar sova för andra gången, lägger jag inte ner honom för att han ”ska” sova då. I stället skjuter vi på det till han är trött och då slocknar han på max 5 minuter, innan kunde det ta 30-40 minuter att få honom att sova så vi var ju helt fel ute då.
Det är sån enorm skillnad på livet här hemma nu och även om nätterna fortfarande inte är riktigt bra är alla i familjen lugnare och vi har det så bra. Inte samma stress kring sömn och ett barn som är betydligt mer nöjt. När man först haft magproblem/kolik och sedan stora sömnproblem under större delen av dygnet är detta som paradiset. Självklart kan och kommer det att ändras och det kan säkert bli tufft i mellanperioderna (t.ex. när man går från 3 till 2 sovstunder) men vi vet att det går nu. För oss har lyhördhet och att lyssna på vår lilla bebis hjälpt så är ni i sammasituation som oss kan det vara värt att prova ifall ni inte gjort det.
Avslutningsvis vill jag bara skriva att jag är så tacksam över att det går åt rätt håll och att hela fmailjen mår bättre. Micke och jag är inte lika utsluta som innan, vi kan fokusera mer på ”C” när lillebror sover eftersom allt inte kretsar kring sömn och ”A” är så mycket gladare och piggare. Sen är det såkalrt mycket vi måste jobba på då nätterna inte är bra men jag är positiv och dessa framsteg gör att mitt liv känns så mycket soligare och jag tror det kommer bli bra. Vi kanske får ha tjorviga nätter ett tag till men när dagarna ändå är bra går det att hantera så jag är glad just nu.
Fler som haft liknande problem med sömnen?
Senaste kommentarer