Jag skulle ljuga om jag sa att den första tiden med lilla A inte varit tuff, det har varit otroligt jobbigt psykiskt att se han ha ont och att knappt få sova nåt samtidigt som jag ska ta hand om två barn och ett hem. Jag har gråtit så mycket, försökt göra allt och lite till för att lindra hans smärta och att ge Cornelia en normal vardag mitt i all kaos. Jag har vänt ut och in på mig för att ha fyra armar i stället för två så att båda barnen ska ha det bra och det har vart tufft men jag har fasiken gjort det sjukt bra och det är nog därför C aldrig klagat eller lidit av den nya situationen hemma.Nu har det dock sakta börjat vända (med bakslag då och då) och jag känner sån tacksamhet och glädje de dagar som är bra och jag får se lilla ”A” lysa precis som ”C”. Det ger mig så mycket glädje och energi att sömnbristen inte alls känns lika påtaglig de dagarna. Att få se lilla A skratta, flirta med de få människor vi träffar och sitta nöjt en stund är som balsam gör själen. Jag känner verkligen hur varje sekund, minut och dag han får vara nöjd gör att jag kan laga mig själv också. För man går sönder när ens barn har ont och gnäller/skriker större delen av tiden. Det gör ont ända in i själen och vissa dagar tänker man ”jag orkar inte mer” men på något sätt fixar man det, lyckas se allt som är ljust och blicka framåt.
Jag tror det kommer ta tid att läka och kunna slappna men samtidigt har denna period också lärt mig att leva i nu:et till fullo. För med ett barn som har kolik/magont kan man varken planera eller ta något för givet så man får helt enkelt leva timme för timme, dag för dag och anpassa sig efter situationen. Det har varit enormt lärorikt för mig som gärna vill planera och ha kontroll på saker och ting för jag har verkligen fått lära mig att vara här och nu och ingen annanstans. Självklart svinjobbigt men samtidigt säkert nyttigt och jag tror och hoppas att jag kommer ta med mig det in i framtiden. Att inte ha för strama ramar och att acceptera att livet är föränderligt. Bara för att en dag startar dåligt behöver inte hela dagen bli dålig och efter regn kommer nästan alltid solsken. Klyschigt men ack så sant!
Jag har även verkligen förstått hur jäkla grundlycklig jag är för när jag inte fått sova på x antal dagar och det varit grinigt från morgon till kväll har jag ändå känt mig lycklig i grunden. Att jag har haft sån tur som fått två underbara barn med en man som jag älskar så mycket att det gör ont är inget jag någonsin hade vågat hoppats på. Jag är verkligen så glad att han fick mig att önska ett syskon till ”C” för det är så fint att se dem ihop och jag känner mig så otroligt peppad och förväntansfull på framtiden, på att få se dem växa upp tillsammans, bli vänner och alltid finnas där för varandra. Det är en fin känsla!
Hoppas ni mäktar med att läsa mina mer personliga inlägg som dessa ♥
Älskar dina mer personliga inlägg!
Som ni/du har kämpat, hoppas verkligen ni får börja njuta mer av 2-barnslivet nu.