Jag tänker mycket på det här med hur viktig magkänslan är och särskilt i min mammaroll. Det finns så mycket åsikter och pekpinnar där ute som helt enkelt gör att det inte går att göra ”rätt” och pleasa alla så därför är det superviktigt att lyssna inåt på vad som är rätt för en själv. Vissa tror nog att jag är en osäker person, och det kan jag absolut vara i vissa fall, men när det kommer till att vara mamma så har jag ändå känt mig hyfsat trygg ända sedan ”C” kom. Självklart har jag ifrågasatt mina beslut ett par gånger då jag fått någon dum kommentar men jag vet att jag alltid tar beslut utifrån att de ska gynna mina barn och min familj och det har oftast blivit bra.Som att jag valde att delamma ”C” (fick höra att det var dumt men jag kände på mig att hon fick för lite mat och så var fallet) och att hon fick amma så länge, det var två beslut som jag inte fick tummen upp av alla men de kändes rätt och bra i magen. Med lilla ”A” har det dock inte alltid varit lika lätt då han haft så mycket problem ända sedan han kom men nu känner jag att min magkänsla haft rätt. Jag har känt på mig att det är något underliggande och kanske inte bara magen som krånglat och nu har vi ju fått veta att han har kort tungband. Jag har även känt på mig att han sover för lite trots att alla säger ”barnen får tillräckligt, det är ni föräldrar som inte får tillräckligt” och nu, när han sover bättre, är han ju en helt ny bebis. Mycket gladare och tålmodigare även om han fortfarande såklart har sin personlighet som är ”jag vill framåt!” haha.
Nu ska jag verkligen lyssna inåt ännu mer och ta tag i om jag känner på mig något för hellre kolla upp en sak och det inte är nåt än att bara gå runt med en känsla och inte göra något åt det. Vi har ju fått en remiss för tungbandet så jag vet inte än hur mycket det kan ha påverkat/påverkar honom men vi har ju haft stora problem med amning, sömn, mage och troligtvis reflux och allt det är ju symptom. Blir lite arg på mig själv att jag inte tagit upp det när jag ändå oroat mig för att det ska vara något men det är bara att släppa. Får i stället ta till mig denna lärdom och inse att när det kommer till min mammaroll så har jag en magkänsla och intuition som kan vägleda mig rätt. Det tror jag faktiskt oftast att föräldrar som är föräldralediga och är mycket med sina barn har så jag vill uppmuntra er till att lyssna inåt och faktiskt lita på det ni känner.
Tror ni på magkänsla och intuition?
Jag tror på min inre magkänsla/intuition. Ibland kan jag dock vara för snabb och ta upp känslan i huvudet och börja tänka, då jag kanske blir påverkad av min omgivning. Då tycker jag det är viktigt att gå tillbaka till känslan. Och fråga mig själv: Vad ger denna situation mig för känsla? För i min känsla ligger alltid svaret 🙂 Men i nya situationer kommer nya utmaningar. Om det blir fel bannar jag inte mig själv utan bemöter mig själv med en känsla av förståelse och att jag gör så gott jag kan och drar lärdom av de situationer som uppstår. Vikten av att vara snäll mot sig själv påminner jag mig själv om, det är så lätt att vara hård mot sig själv. Men hade jag gjort samma sak mot en vän? Jag gör så gott jag kan utifrån mina förutsättningar. Kram och hoppas du/ni har en fin start på denna vecka!