God morgon onsdag! Igår och i dag kör vi hemmadagar för lilla ”C” då det gått magsjuka på förskolan och jag är livrädd för att få hem det med en liten bebis hemma. Minns att ”C” var drygt ett år första gången hon hade det och det det var tufft så kan tänka mig att det är en mardröm med en liten bebis. Huvva! Har som tur är mamsen här så får lite hjälp och de tkänns skönt när det är svinkallt ute (var -20 igår) och man knappt kan rasta barnen ute. Det brukar ju vara räddningen att man kan leka ute två gånger per dag så nu får man aktivera inne.Planerna för i dag är att leka med barnen, försöka hinna städa lite om det går och umgås med mamma. Känns i allafall skönt att det är så ljust och härligt ute på dagarna nu så slipper vi bara -20 kan vi vara ute lite också. Märker verkligen på barna att de mår bra av att vara utomhus så jag försöker vara ute minst en gång om dagen med dem, gärna två. Har ni också utebarn som älskar att leka utomhus oavsett väder?
För övrigt går det framåt här hemma och även om det kommer nåt bakslag med sömnen lite då och då blir det bättre och bättre på det stora hela. Det är så skönt och jag märker att de dagar är lilla ”A” fått sova bra är han så mycket gladare och gnäller inte mycket alls så jag tror han också varit slut av alldeles för lite sömn sina första månader i livet. Vet att man säger att barnen får den sömn de behöver men jag vet inte riktigt om det håller till 100%. Finns ju undantag och jag märker verkligen skillnad på humöret så tror inte alltid barnen får den sömn de behöver, i allafall inte för mab/kolikbarn.
Hur är det med er?
Det där att barnen får den sömn de behöver tror jag inte alls på. En del barn har av olika anledningar svårt att få till en bra dygnsrytm med tillräckligt långa sovpass och då måste man hjälpa till så gott man kan. Sen är jag den första att säga att det är skitsvårt. Min yngsta sov i extremt korta pass, dag som natt som liten och hade inte en fungerande sömn förrän i 3-årsåldern. Hur vi tog oss igenom det fattar jag inte nu men vi fick medicinsk hjälp till slut som bröt den hemska cirkeln vi hamnat i. Känner med dig!
Näe jag håller med, är säkert delvis sant för barn som inte har några andra "problem" men har man t.ex. en magbebis som hela tiden störts av smärta tror jag inte den får tillräckligt med sömn för att må helt bra.
Åh vilken tur ni fick hjälp till slut men sjukt att det behövde ta 3 år. Tror man ska lyssna på den förälder som är hemma mest magkänsla för den stämmer oftast!
Kram