Annawii

Nu är lillebror snart 16 veckor och det känns så stort när jag ser det svart på vitt, 16 veckor liksom! Minns hur jag satt och grät när han var 5 veckor eftersom han hade så ont och längtade till den här tiden. Det är bättre men vi kämpar fortfarande
och senaste veckan har vart tuff. Magontet har kommit tillbaka och han får inte ro så jag får dra vagn extremt mycket. Älskade lilla vän! Mamma sa i helgen att hon förstår att jag har att göra och på något sätt är det skönt att höra att det faktiskt
är mycket och att jag inte överdriver.

Utvecklingsmässigt fortsätter det att hända nya saker varje vecka. Han har upptäckt sina fötter (hur gulligt) och övar rösten hela tiden. Det bästa han vet är när man sitter och pratar med honom och busar, då skiner hela han upp och hans leende är som
solen, jag blir så glad av det! Han greppar och nyper även tag i allt nu så man får akta håret haha.

Hur jag mår behöver vi inte riktigt gå in på men jag är glad att jag kan vara positiv mitt i all sömnbrist och oro. Jag försöker verkligen njuta av de bra stunderna och visualisera sommaren för då tror jag det har vänt och blivit bättre. Vi har även bra
perioder och de är underbara men man blir rätt sänkt när det är sämre under längre perioder då varken jag eller han får sova (tror nästan vi kan kalla detta kolik nu då det är samma tider varje dag och är i princip 9/10 kvällar). Men det kommer att vända
och till dess försöker jag fokusera på allt positivt som att han är mycket gladare och att barnen verkligen älskar varandra och oss, det finns så mycket kärlek i detta hus ♥.

Hur går det för er?