Annawii

Ja, jag blev tvåbarnsmamma och fick föda barn utan att bli igångsatt. Så häftigt att det till slut gick och även om jag aldrig fick den där vattenavgången jag drömt om var det så coolt att kroppen kom i gång av sig själv.

Men om det är! Tycker hela året gått ut på att sakna sina nära och försöka att hitta nya lösningar på hur man ska kunna ses. Första via Facetime, sedan utomhus med avstånd och sedan tilbaka till Facetime. Det är verkligen speciellt att ha varit gravid och fött barn under denna tid.

Jag har nog tre stora datum och det är dagen jag plussade den 9/1 då jag absolut inte räknade med att vara gravid och fick en väldigt glad överaskning. Så himla mäktigt! Mitt andra ”datum” är egentligen en månad och det var mars då corona blev ett faktum och vi tvingades ändra vårt sätt att leva ganska tvärt. Många blev av med sina jobb och vi blev permitterade och det var en obehaglig tid att vara gravid och skör i. Sista datumet är såklart den 16/9 då lilla Axel kom till världen. Efter 1,5 dygn med först förvärkar och sedan förslossningsarbete kom han till världen och oj vad vi älskar honom. Vår lilla tussilago som gått från ”Mr Grumpy” med en bekymemrrynka mellan ögonen till att nu vara så glad och lättflirtad. Älskade unge!

Nästa år vill jag hitta mina rötter och grundtrygghet igen så jag inte svävar runt för mycket och gör vad alla andra vill. Jag vill ha mer ro i mig själv och jag har redan påbörjat det jobbet och känner mig faktiskt tryggare i mig själv redan nu så det är något jag tar med mig in i 2021.

Jag var nog tyvärr ledsnare för jag hade en tuff graviditet och Corona kom och gjorde att vi inte fick träffa nära och kära. Sedan skulle jag ljuga om jag sa att de första tre månaderna som tvåbarnsmamma och magbebis inte varit tuffa men jag är så tacksam att vi fortfarande umgås med mina föräldrar. Utan dem hade jag gått under för vi har behövt hjälp och stöd och det är ju inte lätt att få till under en pandemi.

Jag önskar nog att jag vilat mer under min graviditet och när jag var nyförlöst men samtidigt är det så jag är. Jag har svårt att sitta still och vill så mycket men jag försöker att hitta en balans mellan det och att ta hand om mig själv. Förhoppningsvis kan jag få till den där viktiga vilan som faktiskt behövs även när man mår bra också och inte bara ta till den när jag redan är utslut men lätt är det inte.

Min familj alltid! Cornelia som ger mig kärlek till 1000, Axels charmiga leende, starka, lugna och roliga Micke och mian föräldrar som ställt upp med så mycket under detta år att jag knappt tror det är sant. Snacka om förebilder för hur jag vill vara när mina barn är vuxna och kanske får barn en dag ♥.

Min familj, vänner, min faster och hennes man och släkten. 

Att jag klarade allt så himla bra ändå under 2020. Jag klarade en graviditet med enormt illamående och permittering utan nån direkt avlastning på grund av pandemin, att jag förlöste Axel (att föda barn är fasiken ingen dans på rosor haha) och att jag klarat av att vara en fantastisk mamma med stort tålamod trots knappt någon sömn och oro för lillen. Jag tror jag höjt rösten en gång och har pysslat, engagerat och gjort lillan delaktig i allt även de dagar jag varit slut.

Jag ger inget nyårslöfte men kommer försöka jobba på det där med att grunda mig själv, inte stressa för mycket, skratta massor och vila mer.

Jag kommer att vara föräldraledig till maj, sedan jobba 1,5 månad innan vi tar en lååångt sommarlov med barnen. Planerna är liksom bara att ha det bra och göra roliga saker med min familj, kanske börja fixa en del av fasaden på vårt hus och hitta ett bra vardagslunk som tvåbarnsfamilj. Resor och sånt får vänta till pandemin är över så vi avvaktar nog ännu ett år med Mickes 40-årspresent.