Annawii

Nu är lilla Axel snart 11 veckor och det märks att han blivit större! Dels på vikten (han är en stor kille), dels på hur han utvecklats och att han börjat få en personlighet. Sedan har vi faktiskt fått ha ett par bra dagar och nätter med lillen innan
det kom ett litet bakslag i söndags kväll. Förra måndag-onsdag var nog  några av de värre dagarna vi haft (råkade äta smör på lördagen så kan ha vart det) men sedan vände det och han har faktiskt fått må bra. Han har kunnat sova i babynestet
två omgångar varje natt (dock med en kudde under nestet så misstänker dold reflux då han mår så mycket bättre upprätt), skrattat och pratat när han varit vaken och fått göra nummer 2 regelbundet. Är så tacksam för det och hoppas på fler sådana dagar!

Rent utvecklingsmässigt händer det grejer hela tiden och en dag när han låg i storasysters famn satte han sig upp helt själv. Jag fick en chock så försökte få honom att göra det igen på film och det gick så det var inte bara en lyckoträff. Han är så stark!
Han pratar även och jollrar massor, vill gärna vara uppe och stå medan vi håller i honom och vara med när vi umgås. Han älskar uppmärksamhet och smilar upp sig när jag ger honom det så det är svårt att inte vara där och prata med honom hela tiden
eftersom vi inte är bortskämda med detta hihi. Älskade lillebror!

Jag mår såklart mycket bättre de dagar han mår bra så jag är otroligt tacksam för ett par bra dagar och nätter här hemma. Jag vågar dock inte ta ut något i förväg utan tar varje dag som den kommer och är tacksam för varje bra dag och timme. Då får
jag samla kraft ifall det skulle vända och det tror jag är bra när det är så här. Leva i nu:et och ta vara på varje sekund som är bra  ♥. Sedan måste jag ärligt säga att bakslagen tyvärr blir tyngre när han fått ha bra dagar för jag
lider av att se honom må dåligt men det är min last, inte hans som tur är.

Hur går det för er andra nyblivna mammor?