När man har en liten magbebis, som har ont ofta, lär man sig verkligen uppskatta och hänföras av de stunder han får må bra. Som när han får må bra och kan ligga och skratta åt hela familjen eller när han ligger och busar i babygymmet. Tycker även om att se honom sova rofyllt i vagnen och att se lilla ”C” pussa på honom och få honom att skratta. Han har även haft några dagar då han kunnat vara vaken i 1-2 timmar utan något knorr alls och då känns det som att jag vunnit på lotto, det är en magisk känsla!För helt ärligt är det inte kul att se sitt barn ha ont, inte kunna komma till ro och samtidigt se hur nyfiken och observant han är. Han vill se så mycket och upptäcka omgivningarna men får ofta inte tid eller ro att göra det och det skär i hjärtat. Jag vet att det går över och att tusentals andra mammor går igenom exakt samma sak här och nu men det gör det inte mindre jobbigt. Mina barn är mitt allt och jag blir väldigt påverkad när han mår dåligt men försöker ofta påminna mig om att det är en väldigt kort tid av livet och det hjälper.
Jag försöker även fokusera på de stunder när det är ”normalt” som när han faktiskt får sova på natten, när han och ”C” skrattar och har en fin stund, när han ligge roch pratar med mig och så vidare. Lillebrors mage kommer och börjar ju faktiskt att bli bättre och vi har goda förutsättningar för att klara det här. Bra stöd, mycket tålamod, massor av kärlek och en bra grund i vår familj. Vi försöker att stötta och peppa varandra i stället för att bråka och det tror jag är väldigt viktigt när alla lider av lite sömnbrist och oro när ens barn inte mår bra.
Jag hoppas att det är okej att skriva om det här lite då och då eftersom det är en så pass stor del av vårt liv just nu. Kanske kommer vissa tycka att det är tjatigt men förhoppnignsvis kanske det är någon som får tröst i att läsa att den inte är ensam för så har jag känt. Har googlat mycket efter bloggar som skrivit om det och Michaela Forni verkar också ha haft en magbebis och det tröstade mig lite att läsa om hennes upplevelse. För på nätterna känner man sig som världens ensammaste men det är man ju absolut inte. Vi är så många som går igenom det och när man kommer ur det kan jag tänka mig att man uppskattar allt i livet lite extra, eller vad tror ni?
Har någon av er gått igenom detta?
Min första dotter hade kolik i tre månader och det tog så hårt på mig att jag väntade i fem år att skaffa en till. Hon sov tack och lov bra – men skrek i 4-5 timmar i sträck varje kväll. Men sen som ett trolleri blev det bra. Från en dag till en annan bara… håll ut. Det kommer bli bra
Min första dotter hade kolik i tre månader och det tog så hårt på mig att jag väntade i fem år att skaffa en till. Hon sov tack och lov bra – men skrek i 4-5 timmar i sträck varje kväll. Men sen som ett trolleri blev det bra. Från en dag till en annan bara… håll ut. Det kommer bli bra
För 6 år sedan var min lillkille en magbebis. Det blev väldigt mycket bättre på mjölkfri kost men inte helt bra. Tillslut var det en uppmärksamm läkare som såg att han även hade tyst reflux. Inga kräkningar bara smärta. Han fick medicin och för först gången på nio månader blev han på riktigt nöjd. Håller tummarna för att er kille snart är helt bra i magen. Det gör nästan lika ont i mamm
ahjärtat som det gör i lillmagen ❤
Åh måste läsa om det! För vår lilla A märker jag att gaser och att bajsa är väldigt smärtsamt så tänker att det är outvecklade tarmar. De dagar det funkar mår han ändå ok sen kommer det dagar som inte alls funkar och jag ser paniken i hans ögon och det är hemskt. Tack för din kommentar ❤️