Annawii

I morgon är vår lilla ”A” 10 veckor gammal och tiden går så fort! Senaste veckan har varit lite tuffare då han haft mycket magont och hållt både mig och honom vaken på nätterna (inget skrik men gnäll, gråt och ”knorr”) så jag lider verkligen med honom. Känns skönt att vi har tid på BVC i veckan så att jag kan få ställa lite frågor om hur vi ska göra för känner mig lite maktlös vissa dagar. Han är som tur är smärtfri också och då är han så nöjd och glad. Bara man tittar på honom smilar han upp sig och då smälter jag och känner mig rikast i världen, älskade lillebror!

Utvecklingsmässigt blir han starkare och starkare för varje vecka och han älskar att få stå och sitta upp med hjälp av mig. Han är så stadig när han står och när han sitter ner mot soffan rycker han framåt som att han vill upp. En riktigt stark viljestark kille men ändå lugn och mammig då han trivs väldigt bra i min famn. Han blir även allt mer medveten och nyfiken på omvärlden och det är ju så häftigt att se han följa med allt som händer och att se honom sitta och skratta för sig själv när han kikar på något.

Själv är jag stundvis väldigt trött och slut men så fort jag får en bättre natt och ser hans glada ansikte vänder det och jag känner mig både glad och pigg. Mitt humör styrs väldigt mycket av hur mina barn mår just nu och det är väl inte så konstigt när man är hemma mycket och påverkas av dem. Jag trivs i allafall som tvåbarnsmamma och det är så underbart att se kärleken mellan dem. ”C” är så varm, kärleksfull och omhändertagande (om han gråter i vagnen och jag är en bit bort drar hon den, hon sjunger och dansra för att roa honom i babysittern o.s.v.) och han skrattar och ler alltid när han ser henne. Det ser verkligen ut som om att han beundrar henne och bara jag tänker på det får jag glädjetårar ♥.