Annawii

Det är något väldigt speciellt med att få ett till barn och ett syskon till lilla ”C” för det är så häftigt att se alla dess likheter och olikheter. I grund och botten är de ändå rätt lika utseendemässigt med min näsa, runda kinder och samma hårfäste men lillan är så mycket mer lik mig medan ”A” är en kopia av Micke när han var liten. Var tvungen att ta en likadan bild på Axel som jag tog på Cornelia i soffan och här ser de ju inte alls lika ut men de är nog mer lika i verkligheten när Axel inte ser så bekymrad ut hihi.

Personlighetsmässigt är de också väldigt olika. ”C” är mer som jag och har varit väldigt aktiv sedan hon tittade ut från magen haha. Vi fick linda henne när hon var bebis för att hon ens skulle kunna sova för hennes ben var som små trumpinnar som gick i ett. Axel däremot är världens mest chillaste bebis (när han inte har ont) och vill gärna ligga still och bara ta in omgivningen. Han gillar verkligen lugn och ro så vi försöker att hålla nere intrycken (bebisar behöver ju inte mycket intryck) och vill helst bara äta, sova, prata med sina närmsta och spana in sin mamma. Lilla ”C” var mer utåt känns det som och hon interagerade tidigare med oss än lilleman fast det kan ju också bero på magontet.

Det är roligt att se hur lik Axel är Micke och Cornelia mig men att samtidigt se sig själv i båda två på vissa plan. Båda verkar i allafall vara väldigt kärleksfulla och nöjda (om man bortser från magonetet så är Axel ett nöjt barn) och det är fint att se. Det ska bli så himla roligt att få se dem båda växa upp och bli sina egna individer men även världens bästa syskon. Hoppas verkligen att syskonkärleken ”C” visar nu håller i sig för lillebror är ju liksom allra viktigast för henne. Älskade lilla hjärta ♥.