Nu har jag hunnit landa lite här hemma så nu känns det som att jag ska kunna berätta min förlossningsberättelse med lilla Axel. Jag hade ju hunnit gå över 4 dagar och det är ju egentligen ingenting men med min historia med lilla ”C”, då jag gicköver 20 dagar, var jag redan bitter och kände bara ”Min kropp funkar inte, det är något fel på den”. Jag hade helt tappat hoppet om att få starta av mig själv så gick bara och väntade på överburenhetskontrollen som skulle vara den 16/9 hos
min barnmorska och sedan den 18/9 på sjukhuset.
Men natten till den 15/9, precis efter 12-slaget, vaknade jag av förvärkar som var av ett helt annat slag än de jag haft tidigare. Jag började klocka dem via en app och insåg att de abolut inte var regelbundna eller tillräckligt många för att åka in men
ändå så pass starka att de inte gick att ignorera så vi ringde in till förlossningen vid 01.00 för att få lite rådgivning. De tipsade oss om när vi skulle åka in och vid 02.00 lyckades jag och Micke somna om (C sov som tur var hos mina föräldrar).
Vid 03.40 vaknade jag igen av en värk, gick på toa och vips hade typ halva slemproppen gått så då förstod jag att det faktiskt var något på gång på riktigt.
ändå så pass starka att de inte gick att ignorera så vi ringde in till förlossningen vid 01.00 för att få lite rådgivning. De tipsade oss om när vi skulle åka in och vid 02.00 lyckades jag och Micke somna om (C sov som tur var hos mina föräldrar).
Vid 03.40 vaknade jag igen av en värk, gick på toa och vips hade typ halva slemproppen gått så då förstod jag att det faktiskt var något på gång på riktigt.
Varken jag eller Micke kunde somna om så vi renbäddade sängen, åt frukost och städade hemma för vi anade att vi kanske skulle komma hem med en bebis och ville då ha det rent och fräscht hemma. Jag gick på adrealin för jag var så peppad och vid
09.00 gick jag ut och klippte gräset haha. Om jag hade vetat då hur långdraget det skulle bli hade jag INTE gjort det men jag tänkte att all ansträngning skulle göra att det gick snabbare så jag gick på som en liten duracellkanin.
09.00 gick jag ut och klippte gräset haha. Om jag hade vetat då hur långdraget det skulle bli hade jag INTE gjort det men jag tänkte att all ansträngning skulle göra att det gick snabbare så jag gick på som en liten duracellkanin.
Vid 10.30 åkte vi in till stan för att hänga hos mina föräldrar där ”C” var eftersom vi ville ha närmare till förlossningen ifall den kom i gång på riktigt. I bilen började värkarna göra allt ondare och jag började sakta men säkert inse att jag kommer
att föda inom inte allt för lång tid. Vi åt lunch på Avion och jag fick stanna till vid varje värk eftersom de började göra ondare och ondare. Jag var dock superglad för varje värk som kom då jag aldrig trott att jag skulle kunna starta av mig själv
så trots smärtor och enorm trötthet var jag så glad och peppad.
att föda inom inte allt för lång tid. Vi åt lunch på Avion och jag fick stanna till vid varje värk eftersom de började göra ondare och ondare. Jag var dock superglad för varje värk som kom då jag aldrig trott att jag skulle kunna starta av mig själv
så trots smärtor och enorm trötthet var jag så glad och peppad.
Mellan 12.00-14.00 vilade vi med lillan hemma hos mina föräldrar och vid 14.30 gick vi ut på en promenad med henne för lekplatshäng. Då gick resten av slemproppen och värkarna ökade i styrka. De var inte regelbundna än och kom inte så ofta mende gjorde ordentligt ont så vid 16.00 ringde vi förlossningen. Hon bad mig komma in för en undersökning så vi åt middag och åkte sedan in. Där fick jag göra ett CTG samt en vaginal undersökning som visade att jag var öppen 4 cm. Halleluja! Jag
fick välja på att bli inlagd direkt (Micke skulle inte få följa med just då) eller åka hem en stund till för att komma tillbaka och då skulle Micke få följa med direkt så vi valde att göra så. Då hann vi natta lillan och precis när hon somnat
började värkarna kännas som ett spjut ner i magen så då åkte vi in igen.
Väl på plats, 20.00, dukade de upp allt som behövs för en förlossning eftersom jag var en andragångsföderska och vi alla trodde att lillebror skulle vara ute på bara några timmar. Man gjorde CTG och sedan en vaginal undersökning som visadeatt jag inte öppnat mig något mer sedan den tidigare undersökningen. Då började jag inse att ”Det här kommer inte gå på en sekund” så jag bad om Epidral vid 22.00 och försökte bara uthärda värkarna som blev allt värre. Dittills hade jag tagit
värkarna genom att andas mig igenom dem och med lustgas men det funkade inte längre så jag var redan då helt mör.
Strax innan narkosläkaren kom ville jag försöka gå på toa men klarade ett steg sen föll jag ihop och fick backa tillbaka till sängen med hjälp av Micke. Jag hade precis likadant med ”C” och vet inte vad det beror på men jag fick sådana otroliga smärtor
av att stå så jag kunde absolut inte kissa. Som tur var kom läkaren vid 23.00 och han var så grym! Pedagogisk, snabb och rolig så det gick super att få epidralen och smärtan försvann på max 10 minuter. Jag fick dock biverkningar som extrem klåda (ni
anar inte hur mkt det kliade, hade kunnat ta en kniv och rivit sönder mig), lågt blodtryck och snurrighet men det var värt det för jag kunde vila lite och samla kraft eftersom jag inte kände något. De fick även till blodtrycket snabbt så blev lite
bättre efter ett tag även om jag var snurrig under hela perioden med epidral.
av att stå så jag kunde absolut inte kissa. Som tur var kom läkaren vid 23.00 och han var så grym! Pedagogisk, snabb och rolig så det gick super att få epidralen och smärtan försvann på max 10 minuter. Jag fick dock biverkningar som extrem klåda (ni
anar inte hur mkt det kliade, hade kunnat ta en kniv och rivit sönder mig), lågt blodtryck och snurrighet men det var värt det för jag kunde vila lite och samla kraft eftersom jag inte kände något. De fick även till blodtrycket snabbt så blev lite
bättre efter ett tag även om jag var snurrig under hela perioden med epidral.
Vid 23.30 stack de hål på mina hinnor så att vattnet kunde gå men jag hade inte öppnat mig mer så de satte in värkstimulerande dropp och runt 02.00-tiden när jag fått vila lite, fick jag vara uppe och röra på mig samt sitta på en pilatesboll för att låta
tyngdlagen göra sitt. När jag väl öppnat mig helt var dock lillebror fortfarande alldeles för långt upp och jag var helt slut så då ökade de droppet och jag fick stå lutad över sängkanten för att han enklare skulle ta sig ner. Det var helt tvärtemot
hur det var med ”C” för då var ju hon redo medan min kropp inte öppnade sig. Tänk vad olika det kan vara!
tyngdlagen göra sitt. När jag väl öppnat mig helt var dock lillebror fortfarande alldeles för långt upp och jag var helt slut så då ökade de droppet och jag fick stå lutad över sängkanten för att han enklare skulle ta sig ner. Det var helt tvärtemot
hur det var med ”C” för då var ju hon redo medan min kropp inte öppnade sig. Tänk vad olika det kan vara!
Detta var en rätt jobbig stund för här började det kännas en hel del trots epidralen och jag var så slut att jag nästan somnade mellan värkarna. Som tur var kunde Micke lindra smärtan lite genom att trycka på ryggen vid varje värk och barnmorskan samt
barnmorskestudenten var inne hos oss så mycket. Så var det inte under min förra förlossningen så jag hade inte förväntat mig så pass mycket uppmärksamhet och blev väldigt positivt överaskad av det. Kan varmt rekommendera alla som ska föda att välkomna
en stundent om det finns för då får man ännu mer hjälp och uppmärksamhet så det är toppen!
barnmorskestudenten var inne hos oss så mycket. Så var det inte under min förra förlossningen så jag hade inte förväntat mig så pass mycket uppmärksamhet och blev väldigt positivt överaskad av det. Kan varmt rekommendera alla som ska föda att välkomna
en stundent om det finns för då får man ännu mer hjälp och uppmärksamhet så det är toppen!
När lillebror passerad ”piggarna” kräktes jag ordentligt och någon gång här tömde de även min blåsa då epidralen gjorde att jag inte kunde kissa eftersom jag inte hade någon känsel. Trodde det skulle vara obehagligt men det gick superbra och hjälpte nog
lillebror att ta sig neråt. Efter en hel del jobb med att ta värkar började äntligen lillebror närma sig och jag började känna att ”Nu måste jag snart få krysta”. Barnmorskan undersökte mig igen och sa att ”Ja, nu är det dags”.
lillebror att ta sig neråt. Efter en hel del jobb med att ta värkar började äntligen lillebror närma sig och jag började känna att ”Nu måste jag snart få krysta”. Barnmorskan undersökte mig igen och sa att ”Ja, nu är det dags”.
Jag började stående mot sängkanten men då jag var så himla slut efter att ha varit vaken i nästan 2 dygn fick jag ingen kraft så vi testade sidan i stället. Det gick mycket bättre och efter ett par krystningar fick jag till det och började görarätt. Jag var dock helt utmattad så jag minns att jag sa ”Jag orkar inte mer!” men då peppade de mig med att säga att när vi säger ”Stopp” Håll värken och krysta inte så är det max två värkar kvar”. Jag tog en värk och redan på värken efter den
sa de ”de magiska orden” och då fick jag den där urkraften. Först krystade jag ut det brännande huvudet, som känns som att det sliter sönder exakt allt (fast jag inte alls gjorde det utan klarade mig med två små bristningar), sedan axlarna
och sen fick jag det blöta, varma knytet på mitt bröst. Magi! All smärta försvann på en sekund och amningshormonerna kickade i gång direkt och gav mig massor av kärlek och energi.
Efter förlossningen var jag dock lite mör, inte så konstigt då jag knappt sovit på flera dygn, och kräktes också. Men efter två timmar och lite frukost vände det och vi valde tidig hemgång så vid 12-tiden packade vi ner allt och åkte hem till mina föräldrar
för att presentera syskonen för varandra. Världens finaste ögonblick där mamman gick från nummer ett i lilla ”C”’s liv till att bli nummer två efter lillebror. Älskade barn!
för att presentera syskonen för varandra. Världens finaste ögonblick där mamman gick från nummer ett i lilla ”C”’s liv till att bli nummer två efter lillebror. Älskade barn!
Om ni har frågor är det bara att ställa dem!
Vad fint att du vill dela med dig, och vad glad jag är för din skull att det drog igång av sig själv och blev en fin upplevelse. Med den allra bästa belöningen såklart 🙂
Så fin berättelse, blir alldeles rörd. Vad duktig du var!
Oj så spännande! Har 7 dagar kvar till bf och längtar med skräck och förtjusning tills det startar 🙂
Vad var det för app du använde för att klocka värkarna?
Grattis till ert lilla underverk ❤️
Tack för att du delar med dig, så gripande och intressant. Vi planerar ännu vårt första gemensamma barn så det ligger inte alltför långt fram i tiden förhoppningsvis så det gör att allt du skriver om graviditet och bebisar är av intresse. Kram