Annawii

God morgon onsdag! Veckorna går så snabbt nu samtidigt som det känns som att vi lever i något slags vakuum. Blir väl så när man bara går och väntar på vad nästa steg är och inte vet hur nästa vecka kommer se ut. Saknar även mina föräldrar som bor i stan men vi har bestämt att vi inte ska ses förrän Corona börjat lugna sig. Jag vill absolut inte att vi ska smitta dem så vi ringer ofta i stället och så ska jag få dem att fixa Facetime så vi kan ses så. Mickes föräldrar facetimear vi med minst en gång per dag och det är superbra för lillan (och för mig så jag får en vuxendos) för då blir det ju lite som att vi ses på riktigt.

Har haft det lite jobbigt rent känslomässigt de senaste dagarna då jag bär på mycket oro och har svårt att sova. Såg att en gravid kvinna intensivvårdas nu och så känns det trist att Micke antagligen inte kommer kunna vara med på ultraljudet. Jag förstår och respekterar läget till 100% men rent egoistiskt känns det ledsamt. Minns att det var en så otroligt fin stund när vi gjorde till tillsammans med Cornelia men det viktigaste är ju att jag får göra det och så får vi se på bilderna tillsammans efteråt. Tycker synd om de som ska föda i vår för än så länge får partnern vara med på de ställen jag läst om men kan tänka mig att det finns en stor oro för att det blir ändringar där med. Det är inte jättekul att vara gravid i dessa tider men man får försöka blicka framåt och tänka på allt vi har att se fram emot ♥.

En sak som värmde mitt hjärta något enormt var när lilla ”C” kröp in under mitt täcke igår morse för att mysa och sa ”jag längtar till lillasyskon kommer ut”. Hon är så kärleksfull och klok den lilla tjejen, världens mest underbara lilla varelse. Försöker verkligen att leva i ”nuet” och igår hade vi en supermysig eftermiddag när hon kom hem från förskolan. Vi var ute och lekte och åt mellis i vårsolen och jisses vad det gjorde gott. Så skönt med lite värme, dripdrop och sol som gör att man kan tänka på annat och blicka framåt!