Annawii

Jag tycker allt känns som sunt förnuft men självklart kan jag också bli frustrerad och stressad i bland och jag märker direkt att jag då påverkar lillan. Beter jag mig stressat och lite kort i ton blir hon ju inte direkt sugen på att göra som mamma vill
utan då sätter hon sig på tvären vilket inte alls är konstigt. När jag däremot provar att andas och ta det lugnare så går det mycket bättre och oftast hinner vi mer då än om jag agerar på stressen.

Under kursen fick vi fundera på vilka situationer som är kritiska och stressiga för oss och för mig är det tidspress, sömnbrist, stökigt hem, press utifrån, sjukdom, ekonomi samt morgnar när vi ska i väg och tandborstningen på Cornelia. Inte så att jag
går och stressar över det dagligen men i bland kommer det över en och då kan jag agera stressat och irriterat. Vi fick fundera på vad vi kan göra för att sänka stressnivån och för mig handlar det mycket om planering men även om att försöka göra nåt
för mig själv i bland, vila och sänka kraven. Fick tips om dessa frågor ”Måste jag?”, ”Orkar jag?”, ”Har jag tid” och det är nog viktigt att ställa sig de frågorna lite då och då. 

Vi fick även fundera på vad vi själva gör och hur vi agerar när vi blir irriterade och arga och det var intressant. Jag blir ofta inåtvänd och lite passiv aggressiv snarare än utåtagerande (obs, ej mot Cornelia). Detta fick vi fundera på eftersom vi i
nästa steg skulle tänka på hur det kan påverka våra barn på såväl kort som lång sikt och det var en liten ögonöppnare för mig. Även om jag aldrig varit arg eller irriterad på Cornelia kan ju hon såklart känna av stämningen när jag är det mot till
exempel Micke och inåtvänd ilska är svårt att tolka för en så liten. Jag blir även orolig att hon ska ta efter det och det vill jag absolut inte! Så i fortsättningen kommer jag att försöka prata om saker i tid och inte agera inåt. Absolut inte bli
utåtagerande i stället för det tror jag heller inte är bra men att fånga upp känslor i tid så att det inte behöver gå så långt.

I slutet av kvällen gick vi igenom lite tips på vad man kan göra för att bryta när man märker att man håller på att tappa humöret och jag fick flera bra tips. Man kan behöva en paus där man lämnar över till partnern och bara får andas en stund i
lugn och ro eller ta en promenad, kramas, kommunicera (inte om man är väldigt arg för då är det bättre att vänta), prata sakta och/eller lågt och att påminna sig själv om att alla känslor är naturliga och klingar ut. Det går över och det man känner
där i stunden är bara en känsla där och då!

Jag tycker att det var ett så bra avsnitt ur ABC för jag lärde mig en del om mig själv, både som mamma men även som partner. Bara det att få lära sig hur allt hör ihop och se mönstret är ett grymt verktyg tycker jag. Då kan man välja att agera annorlunda
i stressiga situationer för att undvika bråk och konflikter. Sedan är det självklart inte alltid tid och ork finns till det och det är okej. Man förstör inte ett barn om man råkar bli arg en gång men börjar man tappa humöret dagligen och agerar på
det kan barnet bli otryggt och ta efter samma beteende. Så man får helt enkelt jobba med detta och påminna sig om de positiva effekterna av att inte brusa upp för oftast blir effekten ändå inte det man vill om man blir arg.

Ett till tips jag har innan avslutar detta inlägg är att förutom att planera brukar jag förbereda Cornelia på olika situationer. Våra morgnar kan till exempel vara lite kritiska då hon inte tycker om att skynda sig och detta leder ofta till stress. Då
brukar jag redan kvällen innan förbereda henne genom att vi tar fram kläder och sedan går jag igenom morgondagen timme för timme. Då blir hon trygg och på morgonen kommer hon ihåg och det går oftast lite lättare. Väldigt basic tips men det funkar
för många så kan vara värt att prova om man inte gjort det!

Nån fler som gått ABC – Vad tycker ni?