Ni som följer mig här i bloggen vet säkert att det varit ett omtumlande år med mycket sjukdommar och oro och när det mesta började lugna ner sig i början av hösten kom allt ikapp. Då mådde jag inte alls särskilt bra och det blir kanske så närman gått och burit på så mycket oro, både för mig själv och för flera inom närmsta kretsen. Allt bara brast och jag fick enorma katastroftankar, mer än jag hade under väntan på undersökning av knölen, och hjärnan gick på högvarv. Det var som att
jag bara väntade på nästa ”katastrof” så jag kunde helt inte enkelt slappna av utan gick snarare runt i hsuet och letade fel, ”luktar det inte lite konstigt här” och så vidare. Jag kände mig nästan psykiskt sjuk och kände bara ”hur ska jag kunna
hantera oktober och november” som vanligtvis är mina värsta månader.
Men jag fick nog av allt detta till slut och började försöka komma undan de värsta topparna av de där jäkla katastroftankarna och det började hjälpa. Jag fick och får fortfarande il av dem men jag kan skaka bort dem snabbare så att jag inte får panikångest
och handlar irrationellt. Tänk bara så många gånger jag tagit hit saneringsföretag i sommar för att jag oroat mig och även tvättat exakt ALLT för att jag trott att vi har skadedjur. Jag kom aldrig ner i varv så jag hann aldrig vila på riktigt utan
gjorde bara massa knäppa grejer som jag i dag kan fnissa lite åt men som där och då kändes helt rätt.
och handlar irrationellt. Tänk bara så många gånger jag tagit hit saneringsföretag i sommar för att jag oroat mig och även tvättat exakt ALLT för att jag trott att vi har skadedjur. Jag kom aldrig ner i varv så jag hann aldrig vila på riktigt utan
gjorde bara massa knäppa grejer som jag i dag kan fnissa lite åt men som där och då kändes helt rätt.
Hur som helst så är det nu november och jag har klarat av oktober, som brukar vara en väldigt tuff månad för mig, utan nämnvärt med ångest. Jag oroar mig fortfarande mer än vad som är ”normalt” men jag mår bättre, kan varva ner och bryta en sån där ond
spiral. Det är nog faktiskt första oktober och början av november på länge som jag faktiskt mått ganska bra. Jag har inte känt den där tomheten och sorgen inom mig som brukar komma när mörkret kommer utan jag har ändå varit ganska glad om än trött.
spiral. Det är nog faktiskt första oktober och början av november på länge som jag faktiskt mått ganska bra. Jag har inte känt den där tomheten och sorgen inom mig som brukar komma när mörkret kommer utan jag har ändå varit ganska glad om än trött.
Nu hoppas jag att detta håller i sig fram till december som brukar vara en betydligt lättare månad men det är inget som bara kommer av sig själv utan jag jobbar aktiv med att få må så bra jag kan. Vila, vara snäll med mig själv, mysa med Cornelia, umgås
med min lilla familj, ha små roliga saker inplanerade och leva här och nu. Jag är nog väldigt mycket starkare än många tror för många tror nog att bara för att man är kör och känslig så är man svag men jag skulle nog säga att det absolut inte är så.
Man är bara stark på ett annat sätt och det är fint att vara i kontakt med sina känslor även om det såklart kan vara jobbigt i bland också att känna väldigt mycket.
med min lilla familj, ha små roliga saker inplanerade och leva här och nu. Jag är nog väldigt mycket starkare än många tror för många tror nog att bara för att man är kör och känslig så är man svag men jag skulle nog säga att det absolut inte är så.
Man är bara stark på ett annat sätt och det är fint att vara i kontakt med sina känslor även om det såklart kan vara jobbigt i bland också att känna väldigt mycket.
Hur mår ni så här under de mörkaste månaderna?
jag kan relatera så mycket, Anna. <3 Katten hade en sjukdomsepisod nyligen (inget allvarligt men var lite klurigt att få rätt på) och så fort hon började må bättre så 1. väntade jag på nästa katastrof! (Gick och glodde i hennes kattlåda 10 ggr per dag m.m.) och 2. Förbjöd någon att säga att katten blivit bättre för var då rädd att jinxa det så hon skulle bli dålig igen?! Alltså hur knäppa är inte sådana tankar? Suck. Men precis som du så försöker jag skaka av mig all oro och istället bara försöka njuta av nuet. Kom på en grej nyligen; att jag kan inte noja för allting för det mesta är som vädret. Helt utom min kontroll och det kommer regna hur mycket jag än vill att det inte gör det . 😛 Hehe… Hjälper mig mycket att meditera varje dag…
I övrigt gillar jag denna tiden om året. Är lite som Anonym som kommenterat, att det känns så kravlöst och lugnt just nu. Jag får vara ifred med mina böcker och mitt té hemma hehe.
Kram
Det här är min bästa tid på året. Kravlös. Det många andra känner nu får jag på våren i mars när ljuset bryter fram. Då har jag 2-4 veckor jag bara vill ligga inne bakom rullgardinen och flera år har jag varit sjukskriven just då. Det är verkligen det kravlösa nu som jag njuter av. Ingen kroppshets, inget prat om semesterresor, grillkvällar, sommarens fester. Jag känner mig så ensam på våren. Vad härligt för dig att du hittat nån strategi för att ha klarat oktober hittills så pass bra! Du verkar kämpa hårt!
Trött! Annars bra. Försöker hålla i en stund meditation varje morgon. Det håller mig lugn och klarsynt. Annars drar känslor a snabbt iväg med tankarna ?.
Vad skönt att ha det som rutin, det borde jag försöka få till men mina morgonpromenader är kanske lite som det. Kram fina