En sak som jag funderar mycket kring är det här med hur ofta man blir dömd för sitt yttre och hur många värderar människor utifrån det. Som före detta överviktig vet jag hur lätt man blir dömd och efter att jag lyssnat på när Johanna Nordströmi Framgångspodden kan jag inte annat än att hålla med henne. Enda sättet att få bort det komplicerade och jobbiga kring kroppen är att låta kroppar, inklusive sin egen, gå okommenterade. Att bara låta dem vara och fokusera på människan och människorna
i stället för det.
Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå hur man 2019 kan tycka att det är äckligt att vara tjock och så vidare. Det blir kortslutning i min hjärna när jag hör och ser sånt för det är så ofattbart dumt. Hur kan man dömma någon för hur den ser ut,
har vi inte kommit längre i dag? Och tyvärr är svaret nej, för jag ser sånt överallt hela tiden. I filmer och serier, poddar, bland vänner och hur människor pratar överlag kring vikt och synen på överviktiga. Som överviktig får man absolut inte vara
trött eller göra fel för då är man lat, dum och klumpig. Skulle jag däremot göra ett sånt fel skulle väldigt få dömma mig på samma sätt och det vet jag för jag har varit på båda sidor.
har vi inte kommit längre i dag? Och tyvärr är svaret nej, för jag ser sånt överallt hela tiden. I filmer och serier, poddar, bland vänner och hur människor pratar överlag kring vikt och synen på överviktiga. Som överviktig får man absolut inte vara
trött eller göra fel för då är man lat, dum och klumpig. Skulle jag däremot göra ett sånt fel skulle väldigt få dömma mig på samma sätt och det vet jag för jag har varit på båda sidor.
Som ni kanske märkt så försöker jag att inte kommentera eller värdera min egen kropp och andras i mina sociala medier sedan en tid tillbaka (vet att jag förut skrev mycket om att jag var smal och storlekar men det har jag slutat med). Jag försöker att
bara låta den vara och att lära mig tycka om den som den är utan att behöva skriva om hur fin eller fel den är. Det är svårt då jag har mycket i bagaget då jag först var överviktig större delen av min uppväxt och sedan fick anorexi men samtidigt är
det skönt. Jag behöver inte få bekräftelse av er kring min kropp för det är ju bara en kropp och jag vill absolut INTE få någon annan att må dåligt. Jag vill hellre få bekräftelse för andra saker som att jag är en pedagogisk mamma, bra vän eller duktig
på något och jag väljer att inte kommentera andras kroppar som min och tidigare generationer varit väldigt duktiga på att göra.
bara låta den vara och att lära mig tycka om den som den är utan att behöva skriva om hur fin eller fel den är. Det är svårt då jag har mycket i bagaget då jag först var överviktig större delen av min uppväxt och sedan fick anorexi men samtidigt är
det skönt. Jag behöver inte få bekräftelse av er kring min kropp för det är ju bara en kropp och jag vill absolut INTE få någon annan att må dåligt. Jag vill hellre få bekräftelse för andra saker som att jag är en pedagogisk mamma, bra vän eller duktig
på något och jag väljer att inte kommentera andras kroppar som min och tidigare generationer varit väldigt duktiga på att göra.
Jag hoppas att det kommer bli en förändring framöver och det finns så många kloka unga människor i dag så jag tror faktiskt det. Jag tror dock att det är otroligt viktigt att vi som är föräldrar till en ny generation inte för över de värderingar vi är
uppvuxna med och skippar de utseende- och viktkommentarer som vi fick höra under våra uppväxter. Jag vill att Cornelia ska känna sig trygg både hemma och i skolan oavsett hur hon väljer att se ut och då måste det börja här hemma. Att hon känner sig
fri, accepterad och älskad utan något som helst behov av att behöva förändra sig för att duga. Då är inte det viktigaste att säga ”Vad fin du är” utan att bekräfta andra egenskaper, fokusera på kroppens funktioner och att inte kommentera andras kroppar
kring henne eller överhuvudtaget. Det är dessutom väldigt befriande för jag vill inte bli kommenterad på det viset så då ska jag självklart inte göra det själv!
uppvuxna med och skippar de utseende- och viktkommentarer som vi fick höra under våra uppväxter. Jag vill att Cornelia ska känna sig trygg både hemma och i skolan oavsett hur hon väljer att se ut och då måste det börja här hemma. Att hon känner sig
fri, accepterad och älskad utan något som helst behov av att behöva förändra sig för att duga. Då är inte det viktigaste att säga ”Vad fin du är” utan att bekräfta andra egenskaper, fokusera på kroppens funktioner och att inte kommentera andras kroppar
kring henne eller överhuvudtaget. Det är dessutom väldigt befriande för jag vill inte bli kommenterad på det viset så då ska jag självklart inte göra det själv!
Hur tänker ni kring detta?
Senaste kommentarer