En sak som jag tänkt lite på sistone är vad vi har att jämföra oss med i dag och hur det påverkar oss. Förut, när jag var ung och internet först inte fanns och sedan väldigt begränsat, var det omgivningen vi kunde spegla oss i. Visst, en och annan modetidning och serie som till exempel ”Beverly Hills” också men det var mer ouppnåeligt då det var kändisar och modeller i dem. Det man till största del såg var de i ens närhet och skola och även om det såklart fanns vissa klasskillnader var hemmen inte som tagna ur en inredningstidning och vi klädde oss hyfsat likt varandra.I dag ser läget helt annorlunda ut i och med sociala medier och jag känner själv att jag saknar fler ”vanliga” människor med lite större konton. Nästan alla stora konton är i princip ouppnåeliga och även många microinfluencers har väldigt goda eknomiska förusättningar och kan både resa och göra om hemma flera gånger per år. Det är absolut inte min familjs vardag och säkerligen inte många andras heller så jag önskar att det kunde finnas en motpol.
Självklart finns det stora influencers som bor på landet och har sina gårdar men det är också svårt att leva upp till för en arbetarklassfamilj. Tid, kunskap och ekonomi finns inte även om det såklart vore drömmen att kunna leva så. Jag önskar mer bloggar och konton där jag kan känna igen mig och jag funderar även själv på att skriva mer om sånt. För vi kämpar varje månad med att få ihop det med att hålla någon slags matbudget, spara lite och att hålla efter huset. Vi kan absolut inte ”fixa” alla fel på en gång utan får ta en sak per år och spara ihop till det.
Vi har även haft en del trista överaskningar som bland annat möss som dragit in fläskängrar så vi kämpar med att lösa det problemet innan vintern (allt ska tätas så de inte tar sig in), rör som fryser och så vidare. Det är absolut inte guld och gröna skogar alltid men jag skriver oftast inte så mycket om det eftersom det känns lite skamset bland alla dessa perfekta bloggar och konton. Jag börjar dock tröttna på det och vill gärna dela med mig mer av vårt liv där vi sparar och drömmer om max en resa per år, där alla inredningsköp tänks igenom noga, där vi lagar och återanvänder det mesta till det faller ihop och vi är tvungna att köpa nytt. Ett ganska alldagligt liv men ändå fyllt med kärlek, skratt och chans att växa och lära sig mer. Sedan tycker jag även att det är kul att visa fina saker men vill gärna väga upp det så att inte min blogg blir en sån där klump i magen där man känner sig otillräcklig men jag hoppas och tror inte att jag gör det?
Det är såkart roligt med lyxigare konton också för verklighetsflykt är underbart men visst kan det vara bra att få känna igen sig i bland också? Precis som det var förr när man på sin höjd drömde om kompisens Lava-lampa men som i övrigt hade det ganska likt en själv. Tror det kan vara ganska skönt i dagens samhälle då det inte bara görs om efter säsong i alla desa perfekta instagramhem utan det är pre-fall, pre-spring, jul, påsk och så vidare. Jag kan i bland bli så stressad av det även om jag tycker det är kul att följa så jag hoppas på att lite mer ”vanliga” konton och bloggar kan få ett uppschving igen för det var ju så det var från början i bloggvärlden.
Hur känner ni när det kommer till det här?
Jag känner likadant. Saknar bloggar från vanliga människor och vanligt liv. Har det nog själv ganska gott ekonomiskt ställt och gillar absolut fina och dyra ting, men jag mår dåligt av tanken på överkonsumstion och att ha ett hem som svämmar över av saker. Tycker det är inspirerande att läsa om folk som lever enkla liv, med begränsade medel och kreativa lösningar för att få pengarna att räcka till (DIY, upcykling, återbruk, loppisfynd, smarta billiga maträtter etc). Jag har följt din blogg länge (sedan jag själv var student i Umeå för många år sen) och jag uppskattar inläggen där du delar med dig av dina tankar. Gillar också när du delar med dig bilder från livet. Mode/shopping inläggen skrollar jag faktiskt mest förbi om jag ska vara ärlig. Jag ser framemot mer vardagsliv här 🙂
Stora influensers är INTE verkligheten! De flesta människor lever inte det liv de lever:) och de flesta sunda människor (hoppas jag) är inte totalt intresserade av materiella ting och att få allt att se perfekt ut i ett rosa fluff! Jag tycker man ska fokusera på det som är viktigt här i livet istället för att visa upp en perfekt fasad. Men tror det kommer lite med ålder och mognad.
Personligen gillar jag att inspireras men tycker ännu bättre om att känna igen mig.
Gillar din blogg bäst när det är naturliga bilder som oftast är de du kallar ”bakom kameran/ eller misslyckade ”. Mode inläggen är jättefina men ser ganska lika ut. Mest givande är de självutlämnande inläggen där du bara skriver som det är, so What om du har möss – de har jättemånga som bor på landet!
Tycker det spelar liten roll var man bor, vilken ekonomi man har osv, huvudsaken är att man står för den man är och ”äger” sin historia.
Kram
Stora influensers är INTE verkligheten! De flesta människor lever inte det liv de lever:) och de flesta sunda människor (hoppas jag) är inte totalt intresserade av materiella ting och att få allt att se perfekt ut i ett rosa fluff! Jag tycker man ska fokusera på det som är viktigt här i livet istället för att visa upp en perfekt fasad. Men tror det kommer lite med ålder och mognad.
Personligen gillar jag att inspireras men tycker ännu bättre om att känna igen mig.
Gillar din blogg bäst när det är naturliga bilder som oftast är de du kallar ”bakom kameran/ eller misslyckade ”. Mode inläggen är jättefina men ser ganska lika ut. Mest givande är de självutlämnande inläggen där du bara skriver som det är, so What om du har möss – de har jättemånga som bor på landet!
Tycker det spelar liten roll var man bor, vilken ekonomi man har osv, huvudsaken är att man står för den man är och ”äger” sin historia.
Kram
Ett vardagligt liv och allt som hör det till är så uppskattat att få läsa om och se bilder….för visst är det så vi lever, de flesta av oss…har följt din blogg i många år och inspirerats av …heder till dej som vågar blotta ett fint och vardagligt familjeliv …❤❤❤
Ett vardagligt liv och allt som hör det till är så uppskattat att få läsa om och se bilder….för visst är det så vi lever, de flesta av oss…har följt din blogg i många år och inspirerats av …heder till dej som vågar blotta ett fint och vardagligt familjeliv …❤❤❤
Men gud, ja, jag förstår dig helt! Jag blir så sjukt arg när jag ser "influencers" (töntigt ord, ursäkta…) köpa bostadsrätt/hus och sedan direkt riva ut ett splitternytt kök för de tycker det är typ "fel grå nyans". Det är så äckligt att fullt fungerande saker bara slängs p.g.a. petitesser! Och alla dessa resor och väskor för 50 000 kr/styck… Kräks på det. Jag undviker sådana konton så gott det går, men ibland råkar man hamna där ändå.
Jag pratade med en vän igår och kände det var bra att kunna ge henne lite perspektiv. Hon berättade att hon förra året fick låna 200 000 kr av sina föräldrar (till kontantinsats), men att de i sin tur fick belåna sitt hus, och hon kände att många vänner inte behöver ha det "så illa". Då berättade jag för henne att jag förra året lånade ut ett par tusen kr till mina föräldrar för de drabbades av restskatt och klarade inte det själva. Hon tackade mig faktiskt för detta lilla wake up call… Ibland är vi omgivna av människor (både online eller IRL) som inte inser sina egna privilegier.
Kram och jag hoppas verkligen allt löser sig med huset! Heja er som lever på kärlek och inte bara cold hard cash. <3
Jag håller med om att mycket är ouppnåligt men samtidigt blir det ju så att man prioriterar det som är viktigt för en själv och sin familj. Vi åker t.ex. inte utomlands en gång per år och har inte gjort sedan vi fick barn för mer än 2 år sedan. Har heller aldrig lagt pengar på vare sig märkeskläder till mig, sambon eller sonen. Istället spar vi pengar för att kunna köpa en lägenhet. Vi har medlemsskap på det billigaste gymmet, men unnar oss att gå ut och äta ibland men aldrig på något dyrt ställe, och vi unnar oss även att gå på bio. Försöker handla så mycket som möjligt på rabatt men har ändå råd att köpa vissa saker ekologiskt utan att det drar iväg för mycket.
Jag tänker mig att världen är vad man målar upp den till många gånger, så kanske följa andra typer av influensers kan vara något ifall du vill se något annat? 🙂
Ja självklart är det så men jag tänker mer strukturellt och generellt också. Att det vore kul med mer ”vanliga” människor också som får en chans att växa men med tillväxt kommer kanske lyxlivet?
Kram