Jag lyssnade på podden ”Billgren Wood” här om dagen och där pratade de om den nya trenden ”JOMO” – Joy Of Missing Out. Det var ett begrepp jag inte hört talas om innan men oj vad det stämde in på både mig och Micke. Vi är bådaså lugna och njuter verkligen när vi bara är med varandra och tar det lugnt. Vi kan till och med ligga i varsin soffa på kvällen och skratta åt hur mycket vi uppskattar att vi är där vi är och inte på en fest eller evenemang. Vi är båda så
tacksamma för att vi är så lika för ingen av oss hade trivts med en person som har behov av att hitta på saker hela tiden.
Detta är dock inget som alltid varit en självklarhet för mig utan snarare något som vuxit fram de senaste 5-6 åren för innan det hade jag stark ”FOMO”. Jag ville aldrig missa nåt och gjorde jag det fick jag ångest och kände mig utanför. Det var väldigt
jobbigt för det innebar att jag gick på saker jag inte kände för men samtidigt ville jag inte bli utanför. Jag minns hur jag följde med på fester och events trots att hela kroppen skrek ”Gå hem” men jag stannade eftersom jag var så rädd för att missa
någt roligt.
jobbigt för det innebar att jag gick på saker jag inte kände för men samtidigt ville jag inte bli utanför. Jag minns hur jag följde med på fester och events trots att hela kroppen skrek ”Gå hem” men jag stannade eftersom jag var så rädd för att missa
någt roligt.
Men i samband med att jag slutade dricka alkohol 2014 började jag bli tryggare i mig själv och då försvann även rädslan för att bli utanför och att missa nåt. Jag började lyssna inåt, lära känna mig själv och framförallt acceptera vem jag är som person.
För jag är en människa som gärna umgås med mina nära och kära men jag har inget behov av kallprat, stora fester och sånt. Jag älskar äkta förtroliga samtal, att diskutera och omgivningar där jag inte behöver föreställa mig.
För jag är en människa som gärna umgås med mina nära och kära men jag har inget behov av kallprat, stora fester och sånt. Jag älskar äkta förtroliga samtal, att diskutera och omgivningar där jag inte behöver föreställa mig.
Just därför tror jag att det passar mig väldigt bra med ”JOMO”, att bo på landet, att inte dricka alkohol och att välja mindre umgängen än stora. Det som alltid setts som lite konstigt kommer nu som en mottrend till att allt ska vara stort,
lyxigt och storslaget. Jag själv bryr mig dock inte om sådana trender då jag lärt mig gå min egen väg, men det känns som ett sunt avbrott till den ganska pressande livsstil som varit ”inne” ett längre tag.
lyxigt och storslaget. Jag själv bryr mig dock inte om sådana trender då jag lärt mig gå min egen väg, men det känns som ett sunt avbrott till den ganska pressande livsstil som varit ”inne” ett längre tag.
Kanske kan vi börja premiera andra saker än karriär, prestige och pengar och se att det finns andra saker som kan vara ”lyckade”. Som att inte stressa ihjäl sig, att leva för att leva och inte för att jobba, att ta vara på det lilla och så vidare. Själv
tycker jag att det är en bra mottrend som känns rätt i tiden när allt fler går in i väggen, många är deprimerade och miljöförstörelse är ett faktum. En trend som förespråkar en lugnare takt, mindre slöseri och en lite mindre dekadent livsstil.
Sen tror jag inte att den kommer ta över helt då vi lever i ett kapitalistiskt samhälle men ändå skönt att det blir lite mer accepterat att välja en annan väg och jag tycker mig ändå se i några bloggar, sociala medier och framförallt på Instastories
att det börjar bli lite mer äkta än det varit på sistone.
tycker jag att det är en bra mottrend som känns rätt i tiden när allt fler går in i väggen, många är deprimerade och miljöförstörelse är ett faktum. En trend som förespråkar en lugnare takt, mindre slöseri och en lite mindre dekadent livsstil.
Sen tror jag inte att den kommer ta över helt då vi lever i ett kapitalistiskt samhälle men ändå skönt att det blir lite mer accepterat att välja en annan väg och jag tycker mig ändå se i några bloggar, sociala medier och framförallt på Instastories
att det börjar bli lite mer äkta än det varit på sistone.
Vad tror ni om JOMO-trenden?
Jaa, underbar trend! 🙂 Min förra sambo var en riktigt extrovert och energisk person. Han ville JÄMT hitta på någonting och mådde dåligt om det inte fanns minst en sak i kalendern varje dag. Jag tror det var det som fick oss att gå isär till slut, livstempot skiljde sig åt så vi led båda av att vara så olika på det planet. Min nuvarande sambo är mycket mer som jag; uppskattar lugn, att bara vi två umgås, att vara hemma mycket… Det är riktigt skönt att vi förstår varandra. 🙂 Det viktigaste är ju att man faktiskt söker inombords, är man den lugna typen eller den mer energiska och utåtriktade? Det är som du säger så lätt att hänga på en massa evenemang för att "alla andra gillar det", men egetnligen kanske det inte stämmer för en själv.
Kram!
Jamen visst är det! Jag tror det är superviktigt att man är hyfsat lika påd et planet annars kan den ena bli utmattad och den andra uttråkad och då håller det kanske inte. Så fint att du hittat rätt nu <3.
Jag är så jomo förutom när det kommer till barnens liv, äldsta har knappt varit ifrån mig alls på 2,5 år och yngsta på ett kan jag räkna timmarna på två händer… på gott och ont. Men nu börjar jag känna att jag är redo att släppa dom lite tror det har varit graviditets och amningsrelaterat.
Jag är så jomo förutom när det kommer till barnens liv, äldsta har knappt varit ifrån mig alls på 2,5 år och yngsta på ett kan jag räkna timmarna på två händer… på gott och ont. Men nu börjar jag känna att jag är redo att släppa dom lite tror det har varit graviditets och amningsrelaterat.
Så Sant!