Jag har på något sätt accepterat att jag måste avvakta innan vi kan få veta mer om knölen i bröstet men i bland kommer det över mig och då är det jobbigt. Vi försöker till exempel att få ett litet syskon åt Cornelia och det kan bli en ganska frustrerande tanke hos mig. Tänk om jag skulle bli gravid (inte det lättaste då mensen blivit oregelbunden på grund av oro) och det skulle visa sig att jag har cancer. Den tanken är så jäkla jobbig och jag vet att man inte ska tänka så men helt ärligt, vem hade inte tänkt på det?Jag tänker även mycket på framtiden och ser ljust på den men såklart finns det en rädsla att jag ska vara sjuk. Innan jag fick barn var jag rädd om livet men sedan jag fick Cornelia är jag livrädd för att dö. Hur skulle hon klara sig utan mig, sin mamma som är världens varmaste och bästa mamma för henne. Hon har ju såklart Micke som är världens bästa pappa men vår lilla tjej behöver mig också. Det är en så sjukt jobbig tanke och när den dyker upp blir det som att marken försvinner och jag sjunker ner i ett mörkt hål. Då är det bara att kramas och mysa så mycket jag bara kan med lillan och samla kärlek och minnen. Verkligen ta vara på all tid!
Det är dock oftast bra och jag tycker att jag hanterar det bra men det kommer såklart stunder som är jobbiga. Oftast när jag är själv på kvällen eller morgonen, det är väl då jag är som skörast och mest öppen. Jag lär mig dock att leva med det och det blir bättre och bättre. Det viktigaste är att vara här och nu, att göra saker jag mår bra av, inte sväva i väg i tankarna och att inte stressa och pressa mig själv. Det var jag expert på innan smärtor, knöl och allt annat hände men nu är jag snäll med mig själv. Önskar jag hade blivit det tidigare men bättre sent än aldrig!
Hur som helst, det jag skulle vilja förmedla i detta inlägg är att det är okej att tänka mörka tankar för det är näst intill oundvikligt om man inte är extremt rationell som såkalrt vissa är. Om man har någon i sin närhet som går igenom något tufft, som till exempel en sjukdom, låt den få lufta lite av det mörka i bland även om det är jobbigt att lyssna på. För tankarna finns där och på något sätt tror jag att det är bättre att få släppa på ventilen i bland, även om det är tankar man ”inte får tänka”. Att dela rädslor och oro innebär inte att det behöver bli så, men det kan vara skönt att faktiskt få prata om dem och inte behöva hålla dem inne för att inte oroa andra.
Hur känner ni, tycker ni det är jobbigt om någon ni älskar pratar om mörka tankar?
Jag har aldrig varit rädd för någon annans oro, sorg eller rädslor. Däremot vart sämre på att låta mig själv få prata ut också. Men ju äldre jag blev, desto bättre blev jag på det och nu är jag nästan en öppen bok istället. Känslorna på utsidan. Tror det hjälper mycket när en befinner sig i tunga situationer. Tänker ofta på er! ❤️ Många kramar
Tack för att du öppnar upp och delar med dig! Kan tänka mig att det är en tuff tid nu med all denna väntan och oron. Lider verkligen med dig!<3
Är lite i samma läge, och vissa stunder känns det som om jag håller på att gå sönder av oro för vad det kan vara. De flesta av mina vänner har egen familj, vilket jag själv inte har, och jag är själv större delen av tiden. Är så lätt hänt att jag fastnar i mina egna tankar och oro då. Håller med dig om att det är viktigt att få lufta mörka tankar och faktiskt få dela med sig. På så sätt kan de runt i kring lättare förstå situationen och stötta när de vet hur man känner och tänker. Även om alla inte förstår vad man går igenom, så är det skönt att faktiskt kunna vara uppriktig med hur man mår. Förhoppningsvis gör det även att andra har lättare för att öppna upp sig.
Kram!
Uppskattar förtroendet om någon vågar prata om Hur de egentligen mår och tänker och tycker att alla relationer får en ny nivå av djup och meningsfullhet när det inte bara är yta och glädje som avhandlas… När man inte tvingas anpassa sig eller föreställa sig för att vänner eller partner ska "orka med" att lyssna. Dessutom är det modigt och moget att VÅGA öppna sig och dela med sig av sånt som inte är så lätt att sätta ord på tycker jag ❤️❤️
Jag håller helt med dig! Älskar när man får förtroendet att någon vill öppna sig för då får man en helt ny dimension av den människan. Då gäller det också att man bemöter med respekt och inte stoppar och förminskar den utan tar in och verkligen lyssnar. Kram
Det är klart det är jobbigt när en närstående mår dåligt men det vore ännu jobbigare om den personen höll inne med känslorna och inte talade om hur den verkligen mår. Även om man inget kan göra kan man alltid lyssna och vara delaktig. Så det bästa är att dela med sig till sina nära och kära så de får vara med på resan och kanske, kanske kan de också hjälpa till på något sätt.
Sköt om dig finaste Anna! Tänker på dig varje dag och hoppas att du snart ska få ett positivt besked.
kramar från Varberg
Fina Anna. Jag känner samma rädsla inför döden nu, extra tänker jag på mina barn precis som du.
Det du kan göra är precis det du skriver, vara i nuet och försöka fokusera på det viktiga. Leva på, inte låta vardagen stanna. Alla mår bäst av det. Du har en väldigt jobbig period nu, trots det fina du har med din familj.
Själv kämpar jag med depression trots två små barn, fantastisk man och underbart ställe att bo på. Jag har allt jag drömmer om. Det jag fokuserar på är att göra det jag mår som bäst av. Pausa. Pausa. Pausar så fort kroppen behöver. Visst jag förlorar vaken tid med jobb/hushåll/familj men jag är lyckligare den aktiva tid jag har. Det är svårt att ge sig själv utrymme, särskilt bär man är mamma.
Ta hand om dig. Linnea
Förstår att du behöver få ur dig de tankarna, de lägger sig annars på lager och fastnar. Låt dem komma ut och tillåt dig att gråta! I höstas när katten blev sjuk så var jag tvungen att gå igenom processen att tänka att hon kan dö väldigt snart. Jag fick liksom tänka alla steg och se det framför mig. Gråta som fan. Och efteråt kändes det lite bättre, då var jag lite "färdig" med att få ur mig värsta scenariot. Har du provat att ha en stund när du får oroa dig? Min senaste terapeut gav tipset att dra ut en köksstol mitt i rummet, sitta där i typ 10-20 minuter (ställ timer) och bara tänk alla de där mörka oroliga tankarna. Om en jobbig tanke dyker upp under dagen så tänk "nej du, dig får jag ta tag i kl X när jag har orosstund!".. Kram på dig!