Annawii

I dag är det vanlig dag igen och det innebär att jag äntligen kan ringa till sjukhuset och förhoppningsvis få svar på mina provsvar. Det ska bli så skönt att få svar och förhoppningsvis kunna slappna av lite. Dock kan det såklart vara så att de
fått för lite vävnad och då får jag göra om cellprov och ultraljud tre månader efter att jag slutat amma helt så jag är beredd på det också. Det blir såklart lite jobbigt men samtidigt tänker jag att om man kan vänta i tre månader så kan det ju
inte vara något farligt. Bara jag får någon slags förhållningsregler (typ om jag ska höra av mig om den växer) ska jag klara det. Man klarar ju så mycket mer än man tror och trots att det varit väldigt jobbigt känner jag mig stark i mig själv.

Jag är även så tacksam över att flera av er ”följt med” på denna jobbiga resa och stöttat med fina kommentarer och berättat era historier. Det betyder mycket och jag är så glad att jag delat med mig för era kommentarer har varit betryggande för mig ♥.
Det har känts bra att vara mer personlig och mindre ytlig i bloggen på sistonde och det känns som att jag hittat en bra balans som gör att jag tycker att det är roligt och givande att blogga igen. Lite ytligt är kul för jag tycker ju om sånt med
men djupet har jag saknat och nu när jag dragit ner på alla krav på mig själv finns det tid till att både tänka och skriva. Så skönt! Känner mig mer hel nu än jag gjorde innan allt detta och det beror på att jag vill leva varje dag. Någon fler
som gått igenom nåt jobbigt och känner igen sig?

Håll gärna tummarna för mig i dag!