Annawii

Nu är påsken är och vi är lediga i några dagar tillsammans med Mickes föräldrar som kom igår. Mysigt! Lillan fick vara påskkärring på förskolan igår och var så nöjd när ”famma och faffa” kom dit. Älskade lilla hjärta! Nu väntar ett par dagar med massor av kärlek, mys, bus och god mat och oj vad vi behöver det! Det är så himla skönt att ha gäster för då är det svårare att försvinna bort i tankarna plus att jag kan gå iväg och vila lite då och då.

Känner för övrigt att även om det varit väldigt mycket jobbigt hittills i år så har jag växt enormt som människa på sistone och börjat lyssna mer på mig själv. Innan körde jag bara på i samma hjulspår och gjorde allt på rutin men när man helt plötsligt en dag står med en knöl i bröstet, oavsett om den är farlig eller inte, inser man att livet är kort och värdefullt. Jag vill leva fullt ut, njuta av varje dag och inte bara göra en massa saker bara för att. Spela roll om hemmet inte är välstädat och perfekt hela tiden, bloggen ska vara kul och uppdateras när JAG vill och jag orkar inte vara lika aktiv på sociala medier utan bara vara är när det är lustfyllt. 

Jag ska skriva mer om detta i ett eget inlägg men en sak jag börjat med är att fråga mig själv ”Vad vill jag göra” när jag har tid över. Förut satte jag mig direkt och jobbade, städade eller gjorde en massa ”måsten” men nu stannar jag upp och lyssnar på vad jag mår bra av. Jag tror det är så viktigt eftersom livet är kort oavsett om man hittar en knöl i bröstet eller inte. Och innan jag fick anorexia var jag en livsnjutare som njöt mer av livet och den Anna vill jag hitta tillbaka mer till. Vara mer här och nu, njuta av det lilla i livet och inte sträva efter mer hela tiden. För även om det såklart är tungt att vänta på besked mår jag ändå bra på andra plan i dag just därför att jag stressat ner avsevärt (stressar knappt för nåt längre), soer mycket bättre och gör saker jag tycker är kul.