Alltså denna eviga väntan som detta år består av gör mig just nu matt. Först hudcancer inom närmsta familjen (vi väntar fortfarande på ett svar) och sedan min knöl i bröstet som det tagits två biopsier på. Loggar in på 1177 flera gånger per dag och vågar aldrig ha telefonen på ljudlöst eftersom jag hoppas de ska ringa. Antagligen lägger de inte in provsvaret på mina sidor innan de ringt men man vet ju aldrig så jag fortsätter att logga in.Det gick lättare första vändan men just nu är det tufft. Jag tycker mig känna knölen då fort jag rör högerarmen och jag läser och hör om cancer mer än någonsin. Precis som att man ser barnvagnar överallt när man är gravid så dyker cancer upp överallt när man väntar på provsvar och jag tolkar det inte bra. Men jag försöker hålla huvudet kallt och tänka att ingen av läkarna är oroliga.
Dock är det svårt för knölen är där och väldigt hård. Kommer vara tufft om det inte blir ett svar på detta prov och jag måste vänta ytterligare minst tre månader till. Förhoppningsvis får jag prata med någon läkare så jag vet hur jag ska förhålla mig till knölen ifall de inte kan se vad det är. Ska man höra av sig om den ändrar form eller växer? Vad gör vi om den inte försvinner? Ska man operera bort den då den är så pass stor?
Som ni hör snurrar tankarna just nu och ni som gått igenom samma sak förstår säkert och har man inte gjort det är det svårt. Det spelar ingen roll att läkarna säger att man inte ska oroa sig för det gör man såklart. Knölen är ju ändå så pass stor och distinkt att de inte bara kan släppa det. Jag säger som Timbuktu i låten ”I väntan på vadå”:
”Så vill jag veta det
Vill veta det nu
Kan inte bärga mej en enda minut
Det känns som timmar dagarna veckorna går
Denna väntan är sjuk”
Vill veta det nu
Kan inte bärga mej en enda minut
Det känns som timmar dagarna veckorna går
Denna väntan är sjuk”
Ta hand om er och tack till er som hör av er, det betyder mycket!
Ja vad fasen ska man göra… Det går inte att stänga av alla tankar ibland. Min psykolog sa till mig en gång att det du har ångest för just nu (en situations som bara var att uthärda), det ska du ha ångest för. Vi är byggda så. Det gör ingenting. Du kan existera och leva ditt liv ändå. Ett andetag i taget. För ibland är det enda sättet. Och det tänker jag ofta på när jag är i svåra stunder,att det får vara oroligt och osäkert. Och det får göra ont och skava. Men det går att känna allt det där och ändå fortsätta en vardag, ändå skratta ibland, ändå leva vidare.
Men på en gladare not så har läkarna inte varit så oroliga mot dig och det ska du tolka på det allra bästa sättet. ❤️ ❤️ 8
Ja det stämmer och jag tycker jag är duktig på att hantera det men stundvis är det sjukt jobbigt, vilket är naturligt. Kram och tack för kloka ord!
Viktigaste är att det inte är cancer, men förhoppningsvis försvinner knölen av sig själv. Har en kollega med en knöl på axeln som är så pass störande att de ska operera bort den medan hon är sövd. Vad de där knölarna kan ställa till det… Jag har en bra känsla Anna, tror din är ofarlig. <3 Känns starkt så. Kram! Hoppas du får svar snart!
Så jobbigt, jag känner verkligen med dig. Tänker att det bästa sättet att hantera väntan är att ta en dag i taget bara, och tillåt dig njuta av dom stunderna som är bra. Hur dåligt man än mår kan man känna lycka i stunden när man är med sina barn, och det håller en över ytan. Tillåt dig själv att vara ledsen och gråta när oron tar över, ibland måste man bara få lätta på trycket.
Vet inte om det är till någon tröst, men de
Ja så sant! Har verkligen lärt mig det under detta år och blivit väldigt bra på det. Det jobbigaste är när lillan somnat de kvällar Micke jobbar, då snurrar tankarna. Men precis som du säger är det också okej att vara ledsen och att få ut det. Stor kram
Kram