Jag lyssnade precis på Hamilton och Fornis podd där de pratade om prestation och kanske lite oväntat för er kände jag mer igen mig i Hamiltons ”penntroll” än Fornis ”prestationsprinsessa”. Det är kanske svårt att se i dag men jag har alltid varit ett litet penntroll med trasiga strumpbyxor/sockar, kalendrar som aldrig fylls i och allmänt virrig. Jag minns att jag i högstadiet så gärna ville få till det sådär ordningssamt som de ”duktiga” tjejerna i klassen men jag lyckades aldrig få till det då jag inte klarade/klarar av det.Hela livet har jag känt mig lite klumpig och lat för att jag inte varit sådär ”perfekt” men när jag fick anorexi var det som att allt vände och jag blev allt mindre penntroll och allt mer ”prestationsprinsessa. Jag blev väldigt tillrättalagd, lyckades skriva dagbok regelbundet och ha hyfsad ordning på allt. Samtidigt blev jag väldigt blank i min personlighet och allt mer sval. Men penntrollet fanns såklart kvar i mig och bubblade upp allt mer och med med tiden. Jag hatade det dock för jag ville ju vara duktig och ”ordentlig” men lyckades inte hela vägen. Det var kaos i lådor, jag hade aldrig hela sockar och jag kände mig låst när det blev för strikt.
I dag försöker jag på allvar att hitta en balans mellan båda sidor och att inte se dem som en bra och dålig sida utan som två viktiga delar som det måste finnas en balans mellan. Penntrollet i mig är bra för jag mår inte bra när det blir för ordnat och strukturerat och det har jag upptäck de senaste veckorna. Jag har, för första gången på flera år, inte städat på över en vecka hemma, inte stressat över hur det ser ut och vet ni – jag är lugn. Förut, när jag bara ville ha allt perfekt blev jag sönderstressad av det men nåt har hänt. Kanske är det för att jag fått mer perspektiv på livet, kanske har jag äntligen låtit penntrollet få ta lite plats eller så är det kombination av de båda. Oavsett är det väldigt sunt och skönt!
Vad känner ni er mest som – Penntroll eller Prestationsprinsessa?
Åh svårt hehe men jag känner nog mest igen mig i prestationsprinsessa. Jag vet alltid var jag har nycklar, mobil och plånbok. Fyller noga i min kalender varje söndag och har koll på tider och evenemang. Däremot kan jag känna att jag är lite latare än vad gemene prestationsprinsessa är? Kan utan ångest spendera en hel helgdag framför Netflix. 😛