I helgen, när jag fått vila en del och ”bara vara”, har jag insett att nu är det dags. Nu är det dags att ta tag i mina katastroftankar en gång för alla och söka hjälp för det går inte att ha det så här. Det är lugnt när livet är lugnt men somnu, när jag haft väldigt ont i rygg, nacke och ögon en längre tid, är jag så skör och mottaglig för dem. Det blir ohållbart för jag skrämmer upp mig själv hela tiden och så vill jag inte ha det.
Jag är så rädd för att jag ska dö, att Cornelia ska bli av med sin mamma att det tar över. Just nu kan jag hålla det i lite balans men vissa dagar svämmar känslorna över och så vill jag inte ha det. Det är såklart okej att må dåligt när man har värk som
jag har nu men inte att gå och oroa sig så här mycket. Jag vill lära mig hitta en balans och ett sätt att ”snap out of it”.
jag har nu men inte att gå och oroa sig så här mycket. Jag vill lära mig hitta en balans och ett sätt att ”snap out of it”.
Så jag ska söka tid hos en psykolog och denna gång hålla mig tilld etta och inte ramla in på relationer som jag gjorde sist för detta är väldigt viktigt. Jag led inte av detta innan barn så jag gissar att det handlar mycket om det och att jag behöver
hjälp med att hitta verktyg för att kunna hantera det på ett bättre sätt för mig själv.
hjälp med att hitta verktyg för att kunna hantera det på ett bättre sätt för mig själv.
Vill få leva i nu:et utan oro och inte tro att varje sak som händer eller gör ont är nåt farligt. Sen har det varit tuffa månader där vi varit väldigt oroliga för en inom den närmsta familjen och sånt påverkar också men nu är det dags att ta tag i det.
Få hjälp utifrån av ett proffs då jag inte har rätt verktyg själv.
Få hjälp utifrån av ett proffs då jag inte har rätt verktyg själv.
Har någon av er gått igneom detta, mår ni bättre nu?
Jag har jätte problem med katastroftanksr och följer gärna din resa. Jag har inte tif att ta tag i det själv, så får du några bra tips som du vill dela med dig av så skulle det verkligen uppskattas. 🙂
<3
En vän till mig gick igenom någonting liknande när hon fick sin första son för två år sedan. Hon gick ett tag hos kurator och lyckades vända bort tankarna med lite mentala verktyg. Bland annat tänkte hon på att "Hur hjälper min oro mitt barn? Hindrar det någon olycka? Nä knappast".
Lycka till, bra att du söker hjälp! Kram
Jag tror också det är supervanligt att få det när man får barn, man blir så rädd att mista barnet oh att inte få vara med den hela livet. När allt lugnat sig ska jag söka hjälp men tycker jag klarat det är med knölen bra. Trodde jag inte skulle få en natts sömn när jag upptäckte den men sover jättebra nu sjukt nog. Kanske kroppens sätt att hjälpa huvudet att orka. Kram
Så bra att du tar tag i det för det finns hjälp att få! Hade i 25 års åldern så svåra katastroftankar att jag fick tvångsbeteende och om jag inte gjorde vissa saker på ett visst sätt skulle det sluta illa.
Idag har jag inget av detta kvar tack vare den hjälp jag då fick 🙂 Så håll ut, du kommer att må bra när du får hjälp. Tror inte någon kan ta sig ur detta utan hjälp.
Kram på dig vännen!