Här om dagen sköljde en stor våg av tacksamhet över mig för trots att det är lite saker som skaver i livet är det så mycket som ramlat på plats. Jobbet är en stor del för mig och jag kan knappt fatta att jag gick med magont och ångest när jag gick till jobbet under flera år utan att göra något åt det. De enda som visste något om det var Micke, mina föräldrar och mina närmsta vänner men knappt de. Jag kunde ligga med panikångest kvällen innan för att jag absolut inte mådde bra där jag var.I dag jobbar jag på en arbetsplats där jag trivs med såväl mitt jobb som med mina arbetskamrater och chef. Jag bemöts med respekt, får jobba med det jag älskar och mina kollegor och chef litar på mig. Jag känner mig inte ständigt bevakad utan kan slappna av och vara mig själv. Det hände aldrig på mina gamla jobb. Där gick jag på tå och var livrädd för att göra fel och det är först nu jag börjar våga släppa det och lita på att jag är på en trygg plats.
Tyvärr vet jag att många är där jag var för tre år sedan i dag och jag vet hur jäkla svårt det är att ta sig ur det! Det är säkert superlätt om man har ekonomiska förutsättningar, ett brett kontaktnät och sånt men för en helt vanlig människa är det inte lätt. För mig var vägen ut att mitt jobb las ner så jag var tvungen att hitta något nytt och tog då äntligen modet till mig att söka mina drömmar. Jag fick pendla 12 mil varje gång jag skulle till jobbet men jag hade bästa chefen som hjälpte mig att få ihop dagarna så jag inte behövde åka varje dag. När vi sedan flyttade hit och jag blev mamma hjälpte hon mig få till ett jättebra schema för både mig och mitt jobb.
Tack vare att jag har en väldigt lyhörd chef som lyssnar på mig vill jag alltid göra det bästa för mitt jobb och det tror jag är nyckeln till en bra arbetsplats. På mina gamla jobb skulle alla spjäkas in i samma mall, det sågs aldrig till personalens bästa och det kändes i bland som att de bara väntade på att vi skulle göra fel. Det var inte en bra situation att vara i för mig som är högpresterande, högkänslig och väldigt mån om andra. Jag körde slut på mig själv mentalt och det tog lång tid för mig att våga lita på att inte alla jobb och personer är så. Det finns människor som inte bara vill ha ut något av en och som faktiskt uppskattar en för den man är och det har mitt nuvarande jobb hjälpt mig att inse.
Här är jag trygg, jag känner inte att det blir skitsnack om jag måste vabba och jag känner att folk litar på mig. Det var absolut inte en självklarhet på mina gamla jobb (jisses så mycket skitsnack det kunde vara när någon var sjuk, så hemskt!) så jag är glad att jag vågade ta ett steg ut och kan jag peppa någon annan som är i en dålig jobbsituation att våga blicka lite längre fram och kanske bryta en negativ spiral blir jag jätteglad. Det ÄR jobbigt men det är ännu jobbigare att gå till ett jobb man inte alls mår bra av för vi spenderar väldigt mycket tid på jobbet. Att få känna sig trygg där är viktigt, så mycket viktigare än prestige, så mår ni dåligt på ert jobb – börja våga se er om efter något annat. Det är inte lätt men det är värt ditt jobb ska inte göra dig deprimerad!
Hur har ni haft det i er jobbkarriär?
Känner faktiskt igen mig i mycket du skriver. Min förra chef på extra jobbet blev alltid arg om någon anställd var sjuk och något jag bävade för när jag började jobba heltid nu i januari inom det jag utbildat mig så var jag riktigt nervös över att behöva berätta att jag behövde vabba. Sjukt att det ska vara så! Men på det nya jobbet är alla väldigt stöttande och många har småbarn och är därmed även förstående, så det känns superskönt! För mig var det extra jobbet och chef där det var fel på och inte mig vilket alltid kändes bra att veta men fortfarande så var det ju självklart väldigt tärande. Nu har jag sagt upp mig och har bara ett par pass kvar där vilket känns helt otroligt skönt!
Jag har varit på få arbetsplatser, har trivts bra och fått utvecklas. Men jag brinner för hälsa och hjälpa andra människor må så bra det går så nu "jobbar" jag även på fritiden med ett globalt biotechföretag som har en unik produkt, de har ett stort hjärta och sätter människan i första rummet. Detta kommer bli mitt huvudsakliga "jobb" så småningom 🙂
Jag inledde min karriär med ett jobb jag trivdes mycket bra på, följde upp med tre jag ogillade (bytte från det första för att jag bytte stad, skulle säkert ännu vara kvar där annars) och kände mig otrygg på och kände exakt som du beskriver. Och nu är jag på ett jobb jag tycker väldigt mycket om! Älskar mina kollegor och min chef.