Hej vänner! Jag tänkte dela med mig lite i dag trots att jag är mitt upp i det här. Brukar annars vänta med att skriva om jobbiga saker till jag inte är mitt upp i det men i bland kan det vara skönt att både dela med sig och ta del av saker som är NU. Just nu är jag nämligen mitt upp i en period som är lite jobbig på grund av katastroftankar. Egentligen är det mesta bra men sjukdom som ledde till svaghet fysiskt gjorde mig även skör rent mentalt och då kommer de där jäkla tankarna och tar över.Sen jag blev mamma har jag haft katastroftankar till och från och de kommer oftast som en stor våg och sköljer över mig. Jag oroar mig för cancer, att det ska börja brinna, att mössen ska ta över hela huset (trots att jag bara sett lite avföring och vi tätat där vi sett det), att jag ska dö så att inte Cornelia ska ha en mamma, att Micke ska dö så att vi ska bli ensamma, att något ska hända mina föräldrar och så vidare. Jag kan ligga och planera hur vi ska ta oss ut ur huset om det börjar brinna på natten och det är såklart inte bra för nattsömnen.
Jag började ju i terapi för det för snart två år sedan men det gick över till terapi för relationer så vi jobbade aldrig riktigt med katastroftankarna och det tror jag att jag skulle behöva. Det är så hemskt när de slår till för jag blir alldeles förlamad av skräck och kan inte riktigt slå bort dem. Efteråt kan jag skoja om dem men när jag är mitt upp i det är allt så verkligt och det är fruktansvärt. Det tär mycket på mig och det blir en ond cirkel eftersom jag tappar motståndskraft när jag inte får sova och hjärnan går på högvarv. Förstår ni hur jag menar?
Tror jag ska ringa min gamla psykolog snart och be att få prata med henne om detta för hon var väldigt konkret. Tror jag måste hitta ett sätt att bryta mönstret och komma ur det snabbare. För just nu är det så mycket död, sjukdommar och katastrofer som snurrar i huvudet att jag blir alldeles matt. Man blir faktiskt lite koko av dem, i somras trodde jag att jag hade rabies och låg med dödsångest varje natt eftersom jag trodde jag skulle dö. I dag kan jag ju bjuda på det och skratta åt mig själv men det var hemskt där och då. Jag vill absolut inte bli dömd av er för jag förstår ju att detta är något jag behöver jobba med men vi kanske är fler som kan stötta varandra ♥.
Känner någon av er igen er, blev det värre när ni fick barn?
Ja, igenkänning. GAD?
Jag känner igen mig så mycket. Jag har alltid varit en orolig själ men nu efter jag fått barn är oron förlamande. Väldigt mycket för mig handlar om att jag ska bli sjuk och dö ifrån mitt barn. En förlamande känsla. Har precis börjat i KBT och hoppas på att få ett sätt att hanter det. Jag har fått mycket fysiska symtom som ont i nacke, huvud och ursel pga alla spänningar.
Jag tänker ofta katastrof tankar, som att jag ska dö, att min sambo ska dö, att vi båda ska dö och lämna kvar vår dotter ensam. Tänker också mycket på sjukdomar, cancer.. skönt å höra att man inte är ensam. Kram
Förstår dig helt. Jag nojar ju ihjäl mig angående min katt, så kan inte ens föreställa mig hur jag skulle vara med ett barn… 😮
Det som har hjälpt mig mest är iaf följande: 1. Terapi. En bra KBT-terapeut som ger mentala verktyg och benar ut varifrån tankarna kommer och varför man håller fast vid dem. 2. Meditation. Detta är ett måste för mig, jag märker så tydligt att jag behöver öva på att tömma hjärnan och sakta ner min andning! Kroppsscanning är otroligt bra och fokuserar tankarna på ett väldigt behagligt sätt från allt jobbigt till att neutralt "känna" kroppen. Tycker även om andningsövningar som jag tror kallas pranayama inom yogan, typ att man alternerar vänter och höger näsborres andning m.m. Man är såå lung efter en kvart! En bra app är Insight Timer, helt gratis med massor av olika meditationer. 3. Okej, detta är kontroversiellt i dessa tider men jag måste säga att MIG hjälpte det en hel del att börja ta kosttillskott i form av hampa/CBD-olja. Man blir absolut INTE "hög" av sådan olja, utan jag jämför det med typ Valeriana och Rosenrot som apoteket säljer, alltså naturliga preparat som stöttar kropp och knopp.
Kram på dig!
Usch va jobbigt! Det är exakt detta som cirkulerat i mina tankar mer eller mindre sen jag var liten. Kan bara säga att min iakttagelse kring det hela har minskat sedan jag började med sertralin. Nu tänker jag att det sattes in av andra orsaker men samtidigt så tror jag det var en kombo eftersom jag knappt kunde läsa om andras öden eller se röntgenbilder etc.. alltså utan att få panikattackerna. Överväg medicin, fortsätt terapi och kanske be om ett KBT program att jobba med på datorn? Kram bästis /Helle
Jag har exakt samma känslor. Det blev absolut värre efter mina tjejer kom men det har alltid varor oroligt kämpigt med dessa tankar/känslor. Tror du gav mig kraft TT söka hjälp. Pallar inte med detta, det tar för mycket av mitt liv.
Åh vad bra att du sökt hjälp fina <3. Jag ska också göra det för det tar alldeles för mkt energi! Stor kram
Jag har exakt samma känslor. Det blev absolut värre efter mina tjejer kom men det har alltid varor oroligt kämpigt med dessa tankar/känslor. Tror du gav mig kraft TT söka hjälp. Pallar inte med detta, det tar för mycket av mitt liv.
Känner igen de tankarna från när barnen var yngre. Utvecklade hypokondri med panikångest nattetid då jag trodde att jag hade olika sjukdomar och skulle dö från min familj. Panikångest är vidrigt. Kommer och sköljer en stark våg av ångest och det känns som man dör. Har också haft katastroftankar. Men de upphörde när jag började strunta i dom. Jag tänkte bara hej där kom ni. Ni är inte riktiga. Kom eller stick bryr mig inte. Då började de försvinna. Mår mycket bättre idag. Kom nog av stress och utbrändhet.
Känner igen de tankarna från när barnen var yngre. Utvecklade hypokondri med panikångest nattetid då jag trodde att jag hade olika sjukdomar och skulle dö från min familj. Panikångest är vidrigt. Kommer och sköljer en stark våg av ångest och det känns som man dör. Har också haft katastroftankar. Men de upphörde när jag började strunta i dom. Jag tänkte bara hej där kom ni. Ni är inte riktiga. Kom eller stick bryr mig inte. Då började de försvinna. Mår mycket bättre idag. Kom nog av stress och utbrändhet.
Jag förstår precis hur du menar! Det är så himla energi- och tidskrävande att ha katastroftankar, och man kan inte styra dem! Sen jag blev mamma så har det blivit mer, och i mitt fall beror det på sömnbrist. Jag körde KBT med första barnet från när hen var I stort sett nyfödd och det var väldigt jobbigt men hjälpte så oerhört mycket! Så nu med andra barnet var jag mer förberedd även om det är stundtals jobbigt så klart. Tror att om man har ångestproblematik så hittar den alltid vägar att sippra fram, men med fler verktyg i sin låda så blir det mer hanterbart:) hoppas du hittar ett sätt som hjälper dig! Kram
Ja jag har ju också haft mycket ångest så detta blir väl en väg ut för ångesten. Jag ska absolut söka hjälp och jag blir mer peppad av alla era kommentarer. Så tacksam över att ni delar med er <3
Jag förstår precis hur du menar! Det är oerhört energi- och tidskrävande att ha dessa katastroftankar och man kan verkligen inte styra dem. Sen jag blev mamma har det ökat, och det är pga sömnbristen i mitt fall. Körde KBT när första barnet var mer eller mindre nyfödd och det var så himla jobbigt men hjälpte oerhört mycket! Så nu med andra barnet var jag mer förberedd även om det så klart är jobbigt stundtals. Tror att om man har ångest så hittar den alltid vägar att sippra fram men med fler verktyg i sin låda så kan det bli hanterbart 🙂 Hoppas du hittar ett sätt som hjälper dig! Lram
Jag känner inte igen mig, det är klart jag kan bli nojjig och ibland tänka tokigt men inget som går ut över livet. Tycker absolut du gör rätt i att söka hjälp för att hantera det. Kanske KBT kunde vara något? Det brukar många hälsocentraler kunna hjälpa med. Lycka till och hoppas du får må bättr ❤️ Kram