Jag lyssnade på senaste avsnitt av Forni & Hamiltons blogg i söndags och kände igen mig väldigt mycket i en sak Forni pratade om. Hon är också en HSP-person och fick som ung ofta höra att hon var överkänslig så därför har hon anpassat sig efter det och vågar inte visa sina känslor fullt ut i dag (så uppfattade jag det). När jag hörde det var det som att en pusselbit landade på rätt plats i mig själv för precis så har det varit för mig.När jag var yngre fick jag ofta höra att jag var känslig av vänner och en del vuxna (absolut inte av mina egna föräldrar) så att jag tolkade det som att det var ”fel”. Eftersom jag var väldigt osäker och inte kände att jag hade en naturlig plats i mina kompisrelationer ganska tidigt försökte jag därför anpassa mig och började hålla inne mina känslor. Jag slutade säga till när jag blev sårad, när någon gick över gränsen och öppnade inte upp mig. Allt för att inte vara ”fel” och för att försöka passa in i normen.
Det sorgliga i detta är att det hållt i sig ända till i dag. Jag har otroligt svårt att öppna upp mig för vänner och att säga till när jag blir sårad. I stället sluter jag mig som en mussla och känner mig väldigt annorlunda och ”överkänslig” när jag reagerar på hårda ord, pikar och sånt. Jag kan fortfarande känna mig ”fel” för att jag känner så mycket och försöker därför hålla tillbaka och inte visa mig skör.
Detta är något jag vill börja jobba med för jag vill verkligen inte intala mig själv undermedvetet att jag är fel och konstig. För att min självkänsla ska bli starkare måste jag tillåta mig själv att vara den jag är och att inte hålla tillbaka på grund av skam och rädsla. Det kommer dock inte vara lätt för jag har haft det beteendet så länge men det är något jag vill bryta.
Både för min egen skull men även för mina vänners skull så att de får chansen att lära känna mig på riktigt. Jag vet själv hur mycket jag uppskattar djupa samtal där mina vänner anförtror sig och det vill jag också kunna göra. För att nå dit är det nog väldigt viktigt att jag känner mig trygg i relationen, tar det i min egen takt och provar mig fram. Blir det fel är det även viktigt att jag inte tolkar det som att det är mig det är fel på så att jag sluter mig igen utan det kan helt enkelt bero på att vi alla är olika.
Det känns väldigt spännande att kunna hitta en igenkänningspunkt i en podd och faktiskt inse något om mig själv som legat precis under ytan men som jag inte kunnat sätta fingret på. För jag har funderat mycket på hur jag är de senaste åren och att nu hitta ännu en bit till pusslet känns otroligt bra. Sociala medier är kanske inte alltid bra med alla ideal och stressfaktorer men i bland kan de faktiskt hjälpa också så därför uppskattar jag alla som vågar prata och skriva om lite djupare saker. Tycker det är fint!
Känner någon av er igen er i detta?
Verkligen, det är inte ok att vara känslig men det är ok att vara hård eller väldigt otrevlig.
Jättetrist, fler borde vara lite snällare med sig själv och andra. <3
Ja verkligen <3
Jag känner igen mig supermycket… Fick också höra av alla runt mig (tyvärr även mina föräldrar) att jag var "överkänslig". Att jag är så introvert sågs också som om det var ett stort fel på mig. Minns att jag ofta ville tacka nej till att leka med vänner men fick då höra "Jo, två timmar, sedan kan du få slippa" och jag tycker det idag låter obehagligt att bli tvingad på det viset…
Min senaste terapeut jobbade mycket med mig att jag skulle våga öppna mig ordentligt för min partner och det var väldigt användbart och bra för mig.
Det där med vänner… Jag har känner det blev bättre ett tag och jag vågade mer vara mig själv, men på något sätt har jag nog fått återfall just nu. Spenderade nyår med två vänner och efter det har jag inte umgåtts med någon och drar mig för det. Får för mig att jag delade med mig och öppnade mig alldeles för mycket (alkohol spelade nog in lite) och jag skäms, fastän jag innerst inne tycker det är BRA att jag öppnade mig och verkligen var mig själv!? Det kommer nog med det där HSP-draget att ständigt analysera sitt beteende och ha svårt för att vara en smula "självisk". Man fastnar i de där "Sa jag för mycket? Var jag för högljudd? Tycker de jag var jobbig? Tycker de jag var blablabla?" istället för att tänka "Vad kul jag hade!"… 😉 Svårt det där. Vet att många säger att det är ett "fint drag" och en gåva men jag önskar ofta jag var mindre "känslig" och mer självisk faktiskt…
Kramar