Jag har tappat bort mig själv lite det senaste året då det varit tungt stundvis och jag har känt att jag gått lite på automood vissa dagar. Inte med Cornelia för hon får mig att leva upp, skratta och vara i nu:et (hon är verkligen mitt lyckopiller) men på andra plan. Jag känner att det var lite för många ”måsten” och att få ihop allt eftersom jag varit navet när allt stormat.För mig funkar det en kortare period men när det blir vardag är det lätt att glömma bort sig själv och det är inte bra för någon.De senaste veckorna har jag börjat inse att jag är farligt nära en utmattning så jag har sakta men säkert börjat ta små, små beslut som jag vill sätta i rullning. Jag vill börja hitta tillbaka till mig själv och jag har faktiskt lovat mig själv att mitt mål är att få tillbaka glimten i ögat. Få mina små lyckorus som jag brukade få förr, skratta mycket, le och vara positiv och härlig. Sådär som jag är varje morgon men som tyvärr försvinner under dagen när det blir lite för tungt.
För att göra detta har jag tänkt att jag ska börja göra saker som får mig glad och lycklig och det är, förutom att vara med min familj såklart, att vara kreativ, träffa vänner och miljöombyte. Så nu har jag några små grejer jag ska/har unnat mig att göra – som att renovera ett gammalt dockskåp vi fått till lillan, arrangera en fin julbild på Cornelia, ta en stan i helg med familjen där vi ska träffa vänner och äta lunch ute tillsammans, åka och bada på badhuset med familjen, göra familjeyoga till en vana och julpynta exakt när jag vill.
För mig har det aldrig handlat om de stora sakerna utan om de små, de där som gör att man inte bara orkar med vardagen utan faktiskt gör den rolig. Skratta, må bra, le, busa och få inspiration. Inte köra på till jag är helt tom och gå på tomgång i flera veckor som jag gjort nu. Det är dock svårt när man har min personlighesttyp som sätter andra i första rum men jag har faktiskt insett att jag måste börja ta hand om mig själv också för att orka vara den omtänksamma människan jag är. Annars kommer jag brinna ut och det vill jag absolut inte!
Så in med mer ljus, göra saker som jag och mina nära tycker är roliga, sänka kraven hemma och låta mig vara den jag är. En liten kuf som älskar att gå all in på kreativa projekt så att tiden försvinner, sjunga och dansa med Cornelia, hänga med bästa vännerna utan krav och kramas och pussas mer med min älskade make. Det bästa med detta är att jag är så redo för allt och känner att jag vill lämna mörkret och gå in i ljuset. Vill så gärna att hela min lilla familj ska få må bra och känna att livet är härligt ♥. Det är inte alltid lätt men om man gör aktiva val som gör att man mår bra så har man betydligt bättre förutsättningar än om man bara kör på i gamla banor.
Hur gör ni är ni känner att ni hamnat i en svacka?
Jag tror verkligen du tänker helt rätt och allt blir såklart lättare när man väljer att göra något för att få en förändring! För min del handlar det mycket om att plugga heltid och samtidigt jobba extra. Jag orkar det inte, speciellt inte nu med en 1,5 åring hemma. Men nu ser jag ljuset i tunneln då jag tar min examen i januari så förhoppningsvis så kan jag stressa ner lite när jag får släppa universitetet. Vad gäller jobb så kan man ju välja att lämna det när man har gjort sina timmar men det fungerar ju inte riktigt så med universitetsstudier, och att göra det 100% och sen extra jobb på det blir ju mycket.
Annars är mina tips mycket likt dina, att göra det man tycker om. För min del handlar det om att ta mig tid att gå på julmarknad nu i december, gå på bio och äta ute med sambon någon kväll och sen gillar jag små saker som att ta sig tid till en lång dusch, måla naglarna, sminka sig ibland även till vardags för att känna sig lite piffig osv.
Min stora längtan är ju en egen lägenhet, och det har vi tänkt köpa nästa år, så just nu försöker jag bara hålla mig över ytan men struntar totalt i att allt ska vara perfekt. Det får vara lite dammigt hemma, klädkorgen får bli full, betygen behöver inte bli de bästa, jag jobbar extra så lite som möjligt och försöker se till att sova ordentligt. Det gör att det blir hål i plånboken, man är inte jättesugen på att bjuda hem alla när det ser ut som det gör men snart vänder det och jag får en av mina största drömmar (förutom min underbara son och sambo såklart), en universitetsexamen och en bostadsrätt! Jag längtar så jag spricker! Den högsta drömmen är ju nog ändå att inte vara så beroende ekonomiskt av ett jobb så att jag kunde jobba 50% och vara mycket med sonen och prioritera mig själv vad gäller träning och andra roliga projekt hemma såsom matlagning och bakning, men allt här i världen kan man ju inte få 😉