En sak som jag önskar att jag hade vetat den dagen jag blev mamma är att man ska våga lyssna och följa sitt eget hjärta och inte ta in vad alla andra tycker och tänker. Det finns nämligen så många åsikter kring hur man ska vara, vad man ska göra (och inte göra) att man helt enkelt inte kan göra rätt. Alltid är det någon som tycker att man gör fel och det går liksom inte att ”pleasa” alla, det enda viktiga är egentligen att man gör det som är bäst för sitt eget barn och sin familj. Detta är som tur är något man lär sig på vägen och därför skulle jag vilja dela lite tankar med er, säkert känner flera av er med barn igen er och kanske kan ni som väntar barn få lite kött på benen inför första tiden då det kan vara många åsikter och tankar som tränger in i ens innersta.Jag hade faktiskt det ganska lugnt under graviditeten så för mig startade inte de utomstående åsikterna förrän Cornelia var här men då kom de som ett brev på posten redan bara efter några dagar. Cornelia gick nämligen ner i vikt trots att hon hade perfekt suggrepp och det berodde på att jag hade (och hela tiden har haft) för lite mjölk. Jag fick dock veta av en barnmorska på BB att jag absolut INTE fick ge ersättning för det var inte bra och det kändes nästan som att jag skulle vara en dålig mamma om jag gav det. Så jag kämpade på med en skrikande bebis vid bröstet som var superhungrig och själv var jag som en blöt fläck då jag inte kunde tillfredsställa mitt eget barn. Som tur var mötte vi en annan barnmorska på BB Hemvård som bemötte varje familj och barn efter deras förutsättningar och så fort Cornelia fick ersättning hade vi ett nöjt barn och en mamma som kunde få amma i lugn och ro.
Åsikterna kring amningen slutade dock inte där eftersom jag delammade så jag har så klart fått höra klassikern ”Så fort de får flaskan är inte bröstet aktuellt längre så passa dig” och jag blev så klart lite skrämd men började våga lita lite mer på min magkänsla och körde på. Och vet ni vad? Cornelia har delammat hela sitt liv och efter 13 månader föredrar hon fortfarande bröstet så det finns inga sanningar eller regler. Detta är verkligen något jag vill dela med mig av till alla nyblivna mammor som skräms upp om ersättning och delamning – det går och det är absolut inte svart eller vitt som vissa vill påstå.
Vi fortsätter lite på amning för när bebisen sedan börjar närma sig året då börjar det nästan bli lite konstigt att man fortfarande ammar. Jag har nästan känt att jag behövt ursäkta mig för att jag fortfarande gör det trots att det är det mysigaste både jag och Cornelia vet. Det är vår stund och hon blir alltid glad efter amning, hon kan vara trött eller på dåligt humör innan men efter amning är hon som en liten solstråle som är fulladdad med energi så jag tänker att detta kan ju inte vara dåligt. Självklart ska man sluta om det inte funkar men det är faktiskt okej att fortsätta också om man vill. Man ska helt enkelt utgå från sig själv och sin bebis och inte utifrån vad normen och samhället tycker!
En till sak som jag tycker har varit lite jobbig är att om man har ett nöjt barn så får man hela tiden höra ”Vänta du bara” väldigt ofta. Cornelia har varit nöjd i princip hela tiden och så fort jag säger att jag är väldigt tacksam för det (för det är jag, jag trodde verkligen att vi skulle få en liten krabat med kolik) får jag höra att jag kommer få tillbaka det 10 gånger om sen. Det är väldigt tråkigt att höra för jag skulle aldrig missunna någon annan lite lycka i livet och om det nu är så att hon blir skitmissnöjd sen är det väl bra att njuta av det nu och inte tänka på det? Som tur är har jag flera på jobbet som sagt helt tvärtom, att deras barn varit nöjda även när de blivit äldre och att man inte kan säga ”är de si då, så blir de så sen” så det är skönt. Jag vill ju få njuta här och nu och det är inget jag tar för givet men jag vill inte tänka tre år framåt och på vad som kan tänkas hända. Det känns ju inte särskilt sunt att gå och tänka så hela tiden för då missar man ju tiden som är nu.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga att vi ska vara lite snällare mot alla nyblivna mammor och mammor överlag. Sluta dömma andra och lita på att de flesta mammor gör de som är bäst för sitt barn och sin familj. Vissa barn får mer TV-tid än andra, vissa ger sina barn socker, vissa mammor vill eller kan inte amma och vissa mammor vill amma till barnet är tre år. Jag har själv t.ex. varit en sådan som tänkt ”Hur kan man låta sina småbarn se på TV och ge dem socker” men hade jag haft ett barn som inte alls var nöjd och knappt sov hade jag säkert tagit till TV:n någon gång då och då för att få en liten lugn stund. Man måste helt enkelt tänka ett steg längre och fokusera på sitt eget i stället för på andras, då tror jag det blir ett bättre klimat för oss mammor och vi slipper känna oss ”fel” när vi faktiskt bara är rätt ♥.
Hur tänker ni kring det här?
Jag blev mamma i våras för första gången och var ju självklart frågande till det mesta i och med att man helt enkelt inte vet när man inte varit med om det tidigare. Jag tror inte det finns något enkelt svar på vad som är rätt eller fel, men pekpinnar verkar de flesta mer eller mindre ha. Jag har varit skonad från mycket då vi är först ut i kompiskretsen, så det är "enbart" familj och släkt som kommer med "uppläxningar", "råd" osv. Det mesta har jag kunnat vifta bort, men månaden efter förlossningen tyckte jag var tuff, innan man lärt känna sin bebis helt. Tycker även att det är jobbigt när människor runt omkring tar över för mycket och tror att de kan göra som de vill med mitt barn. Nu är det självklart inga extrema saker men det blir som en käftsmäll på en mamma full med hormoner och som gärna vill hålla på vissa traditioner och vara med varje steg nu när min son är så liten som han faktiskt är. Vissa har sån otrolig respekt och frågar innan de gör något, och det är så jag vill ha det, önskar att folk kunde erbjuda sin hjälp hellre än att bara "ta över" då jag upplever det väldigt jobbigt. Jag vet ju att det är av välmening, men det här är ju mitt barn och då vill man ju gärna göra mycket själv. Du förstår säkert vad jag menar 🙂
Åh jag förstår absolut vad du menar och själv är jag väldigt ödmjuk mot andra mammor och frågar först. Tror det är viktigt att visa respekt för andra mammor och särkilt när barnen är små så att mamman inte tar åt sig och tror att hon är "dålig".
Kram fina
Väldigt bra skrivet. Har själv blivit mamma i år och fått höra många åsikter om allt från amning och mat till sömn m.m. Om vi bara kunde peppa varandra istället för att döma o komma med pekpinnar! Man är skör som nybliven mamma o jag upplevde enormt jobbigt med alla åsikter när jag bland annat hade problem med amningen. Har lärt mig mycket under detta år och att lita på mig själv och att vi som föräldrar vet vad som är bäst för våra barn!
Så fint skriver. Jag delar inlägget till andra mammor jag känner , så stärkande <3
Håller med dig till fullo. Det viktigaste är att göra det som fungerar bäst för sitt egna barn, och släppa alla tankar och fördomar om hur andra gör. Det är man själv som känner sitt eget barn bäst. Så många ggr jag tänkte vissa saker om hur man borde göra innan jag fick mitt första barn och efter sista barnet nu tänker jag nästan aldrig en enda dålig tanke om andra föräldrars uppfostran, mer än om de aktivt skiljer på hur de bemöter barnen om det är tjej/kille (söt tjej i små snälla kläder eller tuff kille i grabbiga kläder med hårda bråkiga tryck). För det stör jag mig väldigt mkt på och som jag tror bidrar till hur de blir som vuxna sen.
Du har sååå rätt och jag är exakt likadan och hade en massa tankar om hur man ”ska” vara och vad man ”ska” göra men efter att ha fått barn själv är jag betydligt mer ödmjuk. Man gör det bästa man kan och det viktigaste är att man älskar sitt barn och tar hand om det på bästa vis man kan <3.
Och ja det tror jag med! Låt flickor höras och synas och vara aktiva och låt killar få vara lugna och snälla och vice versa. Man ska inte göra skillnad på könen utan låta dem få vara den de är.
Kram
Kloka tankar och det är så skönt att man blir starkare och tryggare i sin mammaroll för varje dag som går. Jag Heja oss mammor, vi är fantastiska och och kämpar på varje dag i stort och smått. Vi har också haft ett nöjt barn än så länge och jag njuter så av att ha möjlighet att vara föräldraledig och har nu bestämt att förlänga den och min son börjar förskolan till hösten istället för nu i vår. Och detta väcker såklart åsikter från andra att han minsann kommer behöva s stimulansen från förskolan (han börjar när han är 1 år och 10 mån) och om jag skolat in tidigare hade jag förmodligen fått höra att det inte är bra. Varför kan man inte glädjas åt varandra istället? Det är som att det är mer okej att beklaga sig och tycks att det är jobbigt med barn. Såklart även jag och andra föräldrar som är i grunden nöjda har vakna nätter och annat som får ens tålamod att prövas. Hoppas ni får en mysig eftermiddag med pulkaåkning! Vi kör nog på biblioteket i eftermiddag och lånar några nya böcker. kram
Bra tankar!
Jag har varit på andra sidan; balt bort amning och enbart gett ersättning. Med första barnet fick jag höra av av en barnmorska samma dag jag hade fött att det tyckte hon minsann inte att jag skulle göra. Nu är jag stark i mig själv så brydde mig inte vad hon sa, men hade jag orkat hade jag skällt ut henne efter noter då det är oerhört oprofessionellt att säga så till en nyförlöst förstagångsmamma.
Sen inser jag ju att det där med tv-tid blir svårare med andra barnet nu. Svårt att se till så att bara det äldre barnet får se på Bolibompa ?. Det är så väldigt mycket lättare när man bara har ett barn. Gäller säkert även socker men det äter vi knappt själva så det är inget problem.
Åh vad bra att du var så pass stark, det är inte många som är det nyförslösta och sköra.
Och ja, med andra barnet kommer nog både TV och socker in tidigare ochd et är okej. Man är ju faktiskt inte en dålig förälder för det och jag tycker inte man ska vara hård mot varken andra eller sig själv!
Kram