Jag har insett att jag har stora problem med vinterdepressioner, eller som jag kallar det ”vintermelankoli”, och i år skulle jag verkligen vilja lindra det så mycket det bara går. Det är otroligt tufft att vara så väder- och ljusberoende som jag är och att samtidigt bo på en plats där solen lyser med sin frånvaro under mer eller mindre hela november och december. Jag har redan haft känningar av det denna höst så jag har hade ett par riktigt tuffa dagar när det regnade som mest och såg till och med ett mönster de dagarna. Jag kan må hyfsat okej fram till 14-14.30 men då är det som att en ridå går ner och hela jag fylls med en mörk sorgsenhet som är så tät att jag knappt kan andas. Det är inte panikångest då känslan inte är lika intensiv men det blir ändå ett lätt tryck på bröstet och jag känner en sådan tomhet, saknad och sorgsenhet att jag knappt kan hålla undan tårarna.Förut har jag inte förstått vad detta beror på eller ens sett regelbundenheten i det (har haft så här i flera år) men nu har jag fått insikten om det och skulle så gärna vilja lindra känslan så att jag slipper gå ner mig denna vinter. Har upptäckt ett par saker som lindrar och det är att umgås med Micke och lillan i vardagsrummet med kaminen tänd och massor av ljus runt om i rummet. Då försvinner känslan av ensamhet och då lättar även sorgsenheten som så ofta sköljer över mig den här tiden på året. Försöker även vara ute lite mer de dagar det går för att tanka med frisk luft och den lilla D-vitamin det går samt att komma ut och göra saker med lillan vissa dagar. Det gör mig glad och får mig att tänka på annat och det är nyttigt så att jag inte går in i mig själv för mycket.
Jag vet dock att detta är något jag troligtvis kommer att bära med mig genom livet men på något sätt blir det lite lättare nu när jag kan se mönstret och vet att det lättar redan efter jul. Det ska dock inte förminskas för det är otroligt tufft och jag kan i bland bli golvad av smärtan jag kan få i bröstet under denna period. Trots att jag har världens bästa make, som jag kan vara mig själv med till 100%, en dotter som är min sol och underbar familj på både min och Mickes sida kan jag känna mig så ensam och sorgsen och det är en väldigt jobbig känsla. Vet inte om fler av er känner av nåt liknande men om ni gör det får ni gärna berätta och även tipsa om saker som lindrar för er. Det hade varit väldigt uppskattat ♥.
Känner någon av er igen er?
Känner verkligen igen mig. Känner att jag aldrig riktigt vaknar, går i en dvala och känner mig usch hela tiden. Hjälper inte att jag sitter på kontor hela dagarna. Mörkt när jag lämnar hemmet och nästa mörkt när jag väl är hemma igen.
Försöker förstärka myskänslan hemma och hitta på små saker som ger mig glädje och försöker fokusera på positiva saker, svårt men det hjälper lite.
Hoppas du hittar något som gör hösten/vintern lättare
Usch ja, det är inte lätt den här tiden. Någon gång tänker jag att jag ska bo i ett annat, ljusare land i minst ett år, bara för att se skillnaden i mående. Kram på dig✨?
Ja det skulle jag vilja testa! Kram
Kram till dig! Fint att du vågar dela detta.
Som annan kommentar; ät D-vitamin! Ett måste för oss här i Norden då depåerna inte räcker över vintern.
Läs lite om ACT, Acceptance and Committment Therapy. Kanske din psykolog kan berätta lite om det? Om hen är en bra person vet hen vad det är. Det handlar om att lära sig acceptera och hänge sig sina känslor istället för att försöka tränga bort dom. Acceptera att det känns tungt. Försök se det ljusa och sänk, sänk, sänk kraven på dig själv. Du behöver inte göra annat än sova, äta och finnas för din dotter. Allt annat kan vänta!
Känner igen mig så väl!
Är också otroligt känslig när det blir mörkare ute. Även om kag älskar en solig höstdag, då det är krispigt och doftar höst. Men hade gärna snabbspolat nov-jan. För tre år sedan hade jag även räknat in februari. Men så föddes dottern min 2016 och nu ör februari en månad att se fram emot varje år ?
Åh jag förstår precis! Och självklart har Cornelias födelse i Oktober förändrat läget för helt ärligt har det gått bra hittills, bara någon dipp där i början när mörkret kom men nu har det gått bra och då är ändå Micke utbränd så jag har mkt att göra.
Kram finaste <3
Jag har ingen erfarenhet av just det du skriver om, men jag kan verkligen tipsa att äta d-vitamin tillskott under vinterhalvåret! Jag gör det sedan 5 år tillbaka och märker att jag inte alls är lika trött! Det är ju såklart ingen lösning på dina problem, men har man mer energi så kanske det är lättare att handskas med det? Sen tror jag att du är inne på helt rätt spår att boka in dig på olika saker, oavsett vad det är så är det alltid bra att se fram emot något när man har det jobbigt! 🙂
Precis som du beskriver om sorgsenheten känner jag när våren och ljuset kommer. Två veckor varje år i mitten på mars nån gång brukar jag va sjukskriven. Sen klarar jag mig på halvtifssjukskruvning två veckor till och sen är det över. Och det känns hemskt ensamt då "alla andra" är så glada över att ljuset äntligen kommer. Jag trivs som bäst nu på hösten men förstår absolut hur många runt mig känner nu. Hoppas du får må bättre denna säsong än vad du gjort tidigare. Att ta vara på allt ljus som går och va ute mycket hjälper nog bra tror jag.
Åh jag förstår dig, micke har så på våren och i bland kan jag känna så med. Blir så stora kontraster både nu och där i maj med ljuset. Kram
Det du beskriver sätter ord på så mycket av det jag känner. Mina värsta månader är dock inte hösten fram till jul, utan månaderna efter jul. Sep-dec är i min värld varma, färgsprakande, mysiga och förberedande för julen som för mig är så fin. Jag bryter istället ihop efter nyår, när allt det där mysiga ersätts av evig iskyla, mörker och slask. Jag vet dock många som tycker hösten är värre än jan-mars. Jag har inte så mycket mer tips än att boka in en resa att se fram emot. De senaste 4 åren har jag rest till varmt land någon gång feb-mars för att helt enkelt överleva. Det är inte helt ekonomiskt hållbart så jag skulle gärna hitta en bättre metod men jag har märkt sån skillnad för mig att ha något att se fram emot och få solljuset när det är mörkt. Tyvärr kommer jag inte ha råd med det varje år resten av livet så jag är glad jag fick dessa 4 år. Hoppas du hittar bra sätt och dela gärna med dig framöver! Hoppas din man mår bättre snart med. Kram
Åh jag kan förstå att det kan vara olika, allt beror ju på hur man associerar och vad man har för bagage. Resa hade ju vart grymt men precis som du säger har man ju inte alltid möjlighet till det. Ska verkligen tänka på att testa olika saker i år och se om något hjälper lite mer. Stor kram och tack för fina ord <3
Är gift med en man som har vinterdepressioner och har haft det hela sitt liv. Jag förstod inte först varför han blev så nedstämd och butter ju längre hösten gick men efter ett par år ramlade polletten ner och nu har även han accepterat det.
Vi har dock inte samma mörker som uppe hos er men hela hösten och fram till Nyår är en enda lång utförsbacke för honom. Det enda som hjälper något är att han har saker att göra som han gillar. Sen har det faktiskt hjälpt en del att han bara accepterat att så här är det… Vet inte varför men när han gjorde det så kunde han hantera det på ett annat sätt, så kanske det blir för dig med.
En sak som jag funderat på är att köpa en ljusterapilampa, för ofta är det just bristen på ljus som skapar detta tillstånd.
Ljusterapi är numera en beprövad terapiform och har hjälpt många med samma åkomma. Kanske ska vi slå till i vinter och kanske är det något du också kan prova?
Ha det bäst!
Många kramar till er alla tre
Åh det visste jag inte Maria, tack för att du delar med dig <3. Jag tror också att det blir lite lättare om man förstår vad det beror på för då kan man ju även se ett slut på det. För mig vänder det nästan alltid där kring jul så det gäller att härda ut och försöka göra det bästa av dessa mörka månader fram till dess. Kram
För mig yttrar det sig mer som en förlamande trötthet. Får tvinga mig att göra det mest enkla. Efter jobbet däckar jag helt och får inget gjort. Så svårt att gå upp på morgonen när det är mörkt, massor med grus i ögonen. Vi har en massa timers på lampor som tänds när klockan ringer på morgonen eller när jag kommer hem. Försöker också passa på att göra saker när det ändå finns nåt ljus kvar. Den bästa medicinen är min mans mysiga kramar. Så många kramar blir det?
Kan förstå att det måste vara en ganska vanlig reaktion på detta då man knappt får något solljus under dessa månader. Tror också på närhet, solljus när man kan och eld/tända ljus. Kram fina <3