God morgon sötnosar! Så var det äntligen fredag och som jag längtat till denna dag för jag har en riktigt bra fredag och helg framför mig. Direkt efter jobbet åker vi nämligen till stan där vi ska fixa lillans pass och efteråt ska jag fixa mitt Hairtalk-löshår på Attityd Exclusives. Yay! Ska bli så skönt för i dag sätter vi in nytt hår efter hela 11 månader så det ska bli spännande. De har ju verkligen grym kvalité på sina hår då de kan hålla så länge!
För övrigt får jag faktiskt sova hyfsat just nu så jag börjar återhämta mig lite men jag funderar, tänker och bearbetar mycket. Pratade med mamma om det här med mobbningen igår kväll och hon är faktiskt den första som sagt åt mig ”Anna, du behöver inte förlåta för att gå vidare” och det var så skönt att höra för jag vill inte det. Gå vidare – absolut, men varför ska jag förlåta något som jag inte kan förlåta utan en ursäkt? Det funkar säkert för vissa men inte för mig och för min del känns det bättre att respektera det jag känner och gå vidare på mitt sätt. Känns faktiskt som att jag äntligen kan hålla ryggen rak och blicken högt nu när jag insett att jag får göra precis som jag vill, jag behöver inte förlåta någon som jag inte vill förlåta. Kan skriva mer om det i ett enskilt inlägg sen för vet att vi tyvär rär många som gått igenom detta och det hjälper att skriva, prata och dela erfarenheter!
Ha nu en fin dag och tack för att ni finns!
Fast vad är förlåta? Det är inte att godkänna eller säga att "det gör inget", det har heller inte med den andra personen att göra. Det handlar om dig och hur du förhåller dig. När du säger att du vill lämna det bakom dig, fokusera på det som är bra här och nu i ditt liv och strunta i det förgångna, för inget kan ändra det och det kan inte längre nå dig. Då har du förlåtit. 🙂
Fast vi ser det nog på olika sätt för så ser inte jag förlåtelse. Sedan tror jag att om man tänker och känner mycket (och är en småmörk person) så kommer det alltid kunna nå mig och det är okej. Det känns också så mycket mer okej nu när jag insett att jag får göra precis som jag vill och inte måste förlåta dessa människor. Det är som en lättnad och det är väl det viktigaste – att jag mår bra i mitt beslut? Kram
Håller med, jag har inte heller förlåtit men lyckats gå vidare. Ibland dyker det fortfarande upp, men mindre och mindre för varke gång. Kram
Det är så himla trist att det finns mobbing. Och tyvärr är det inte helt ovanligt med vuxenmobbing heller. Så tråkigt att du varit med om detta och jag förstår verkligen att man får men för livet. Varma styrkekramar Annika
Ja det är fruktansvärt och vuxna som mobbar är ju bara för hemskt! Kram fina
Det låter helt klart logiskt Anna! Du ska göra det du mår bra av. 🙂 Att släppa och gå vidare är det viktigaste och det tror jag du är på god väg att göra nu.
Tack fina ❤️❤️❤️