God morgon tisdag! I natt har jag fått sova så mycket bättre än de senaste nätterna så denna mamma känner sig både pigg och glad! Eller glad har jag ju varit de senaste dagarna också men att få sova utan att ha en bebis som tror att det är morgon redan vid 00.30 och att bara amma en kortis under natten gör verkligen så mycket. Energin sprudlar och jag känner mig redo för såväl jobb som familjetid. Härligt!
Planerna för i dag är att piffa lite här hemma innan jobbet (måste olja in köksbordet bl.a.) och efter jobb blir det långpromenad med lilla familjen och förhoppningsvis lite uteaktivitet om lillan sover. Igår sov och åt hon bra hela dagen så jag hoppas på en repris i dag för jag tror det är nyckeln till bra nattsömn. Måste även få berätta att det händer så MYCKET i hennes utveckling just nu. Igår morse ålade hon på riktigt för första gången (hon kan alltså ta sig fram helt jälv nu, lite läskigt hehe) och på kvällen reste hon sig själv med hjälp av sin säng när jag lekte med henne i hennes rum. Så häftigt! Det finns så mycket spring i den där lilla kroppen så det skulle inte förvåna mig om hon går i sommar. Hon har liksom inte tid till att inte upptäcka exakt allt så det går supersnabbt nu haha ;).
Ha en fin dag och hoppas ni med är på gott humör!
Hej Anna,
Jag undrar lite kring din amning. Du har ju skrivit nu att du fått mer mjölk och skulle i princip kunna mätta henne på det, så härligt verkligen! Jag antar då också att ni slutat ge ersättning i och med det? För det jag är lite nyfiken på är hur du hanterat att ni alltid behövt ge ersättning och inte mjölken räckt till? Nu menar jag alltså rent mentalt för dig. För jag har nämligen precis samma situation med min 6 månaders bebis, som jag behövt ge ersättning från ungefär 1 månads ålder och tycker det varit SÅ jobbigt. Alltså att jag känt mig som en lite sämre mamma för att jag inte kunnat ge mitt barn mat på "heltid" så som naturen avsett, om du förstår vad jag menar? Eftersom man också vet att bröstmjölk på heltid är mycket bättre än delamma+ersättning. Har du någonsin tyckt det varit jobbigt eller har du varit helt oberörd inför det?
Vore supertacksam för svar! Kramar Natalie
Vår storkille var också rörlig tidigt, ålade vid 5 månader och ställde sig upp vid 6. Men väntade till 11 månader med att gå trots att han gick längs möbler vid 7 månader med 1 hand på typ ? Var som att han blev försiktig! Lillasyster är 8 och kryper sedan 6 månader och ställer sig upp sedan en månad men har redan börjat släppa taget ibland ? Så vi får se med henne! Det är fantastiskt att följa deras utveckling! Hoppas ni får en bra dag! Kram
Ja det är ju så häftigt och det är ju bara bra om de väntar med att gå. har en vän som hade en 7,5-månaders som gick och då var det slut på allt vad lugn och ro hette haha ;).
Kram