Hej kära vänner! Tittar in en snabbis i dag trots att jag är skör och trött men hoppas att denna dag blir bättre. Testade i alla fall en av värktabletterna jag fick utskriven igår och den hjälpte så vi kunde åka till huset och fixa lite men det är sååååå mycket att göra. Blir helt matt bara jag tänker på det! Men så fort tanden är bättre ska vi börja bo där och som tur är ska mamma följa med första tiden så jag får både avlastning och hjälp, är så tacksam för det. Det har gått så fort att bli helt utmattad men det beror nog på att jag hade en jobbig graviditet med konstant illamående, smärtor efteråt (har haft väldigt ont där nere då stygnen inte försvann och jag var uppe i farten för tidigt) och nu flytt plus tandvärk. Men jag vet att det kommer bli bättre och jag har världens bästa skyddsnät som tar hand om mig och hjälper mig nu när det är tufft. Är inte vad vid att behöva så här mycket hjälp så ja får lite dåligt samvete i bland men samtidigt vet jag att de bara tycker om att få finnas där för mig. Är så lyckligt lottad!Ha nu en fin dag och så hoppas vi att det är en lite piggare mami som skriver i morgon ♥
Vad uppmärksam om det håller i sig, förlossningsdepp är mycket vanligare än man tror eftersom typ ingen pratar om det.
Vad uppmärksam om det håller i sig, förlossningsdepp är mycket vanligare än man tror eftersom typ ingen pratar om det.
Ha inte dåligt samvete, det är nog bara mysigt för dina föräldrar att få hjälpa dig med lilla fina barnbarnet! Unna dig att vila och ta det lugnt i den mån det går, det är ett heltidsjobb att ta hand om en bebis och man ska inte ha dåligt samvete pm man inte hinner mycket annat.
Tack för fina ord <3
Brukar inte kommentera men måste bara skriva att det är skönt (och starkt) att du skriver även om det negativa efter födseln. Att humöret svajar och att du tar hjälp från mamma. Jag har i alla fall lite svårt att erkänna att jag behöver (och får) hjälp med våra lilla tre veckors baby.
Tänkte faktiskt "hur orkar hon?" i början, direkt efter födseln, eftersom jag själv väntade tio dagar med första riktiga promenaden. Blev också sydd och det gör ju förbaskat ont den första tiden.
Det behöver inte vara så där perfekt som man trodde att det skulle vara. Det är okej att inte orka, vara ledsen och skör och låsa in sig för att det gör så ont att gå.
Stackars dig med tandvärk och allt. Du får helt enkelt försöka ta det lite lugnare och koncentrera dig på Dig och Lillan.
Va rädd om dig. Var sak har sin tid.
Krya på dig/ Kamilla
Styrkekramar till dig och försök att bara ta till dig hjälpen, det behövs när ni blivit föräldrar.
Tack för fina ord <3
Tur du ha hjälp från mamma? Va f fint huset ser ut…kan du inte visa helbild på huset? hoppas du bli piggare så ni orkar med flytten…
Kram