Hej kära vänner! Gårdagens överburenhetskontroll gick bra om man ska se det till lillan. Hon mår super, har vatten så det räcker, växer som hon ska och ligger väldigt långt ner. Blev dock lite besviken då de inte gör någon igångsättning förän nästa vecka (verkar gälla olika många dagar för olika landsting) men efter att jag brutit ihop fick jag i alla fall träffa en förlossningsläkare som undersökte mig och sedan gjorde en barnmorska en hinnsvepning eftersom läkaren inte riktigt fick till det (gjorde så ont när läkaren undersökte mig att jag grät och fick en panikångestattack). Jag var, precis som jag trodde, inte öppen alls men barnmorskan fick tag i livmoderhalsen och gjorde sedan en rejäl hinnsvepning och sa att jag nu är öppen med ca: 2,5 cm. Alltid något! Gårdagen på sjukhuset var dockt väldigt tung både fysisk och psykisk för mig och jag tror jag hade tre mindre panikångestattacker på rad av olika anledningar. Men nu har vi i alla fall ett ”körschema” så det blir undersökning och hinnsvepning igen på lördag och har hon inte kommit till veckan sätter de i gång mig. Nåväl, vi fick i alla fall en bra kväll igår tack vare våra fina vänner Hanna och Helena som kom förbi då de förstod att vi behövde tänka på nåt annat. Vi åt middag ihop, satt och snackade och så fick vi världens sötaste presenter till lilla ”C” ♥. Är så otroligt tacksam för då fick jag tanka lite energi och slapp tänka på hur ont jag hade/har. Kunde inte ens sova i sängen i natt utan har legat i soffan då jag mer eller mindre skakat/skakar av obehag/smärta och lillan har typ inte sovit något sedan hinnsvepningen och ctg:t (hon sov under det men då väckte de henne med en slags stöt). Är så känslig av all smärta så jag gråter typ bara jag tänker på hur orolig hon måste vara där inne, mammas lillhjärta! Innan jag avslutar vill jag även tacka er för all omtanke ni visat mig den här tiden. Igår kände jag bara att jag ville ta en paus helt från sociala medier när det kommer till just detta eftersom jag känner mig så besviken och misslyckad över att jag inte kan komma i gång av mig själv (vet att jag inte är misslyckad men jag är frustrerad), men sedan läste jag alla era värmande kommentarer och då ändrade jag mig. Får se hur mycket/lite jag orkar skriva då jag har så sjukt ont (om jag inte uppdaterat något om bebis är det inte säkert att jag fött utan jag kanske bara inte orkat så att ni vet) men ska försöka hålla er lite uppdaterade för ni har ju som varit med på resan. Tycker ni varit sånt bra stöd så vill verkligen dela glädjen med er när den kommer!
Ha nu en fin helg och håll gärna tummarna för att denna mamma får en glad överaskning i helgen!
Kan verkligen tänka mig att du måste känna dig frustrerad. Men allt det kommer ju vara värt det sen. Eller så tänker jag i alla fall. Har inte barn själv än men så måste det ju bara vara <3 Hoppas hon kommer snart!
Vet vad du går igenom alla mina graviditeter har inneburit smärta, och en gick ja långt över tiden de bara de va smärtsamt.
Lycka till
Hej fina Annawii
Jag brukar aldrig skriva kommentarer men jag läser din blogg och älskar den. Du verkar vara en underbar tjej med ett hjärta av guld. Jag önskar dig verkligen allt gott.
Eftersom du skrev att du gärna tar emot tips vill jag gärna ge dig mitt bästa tips. Jag har två barn och gjorde olika när det gäller att mata dem. Första barnet fick jag höra att man skulle mata bara var tredje timme och det gjorde jag. Han skrek jämt och var jämt ledsen. I flera år.
När andra barnet kom fick jag tipset att mata, mata, mata – så fort han skriker. Jag provade det, och han var världens snällaste bebis och är fortfarande det, 9 år gammal. Jag tror verkligen på det.
Så fort bebisen gnyr – mata! Fastän bebis kanske behöver byta blöja eller är trött och du vet att hon inte är hungrig. Mata ändå!
För maten ger bebisen en trygghetskänsla av hon överlever. Även om hon inte är hungrig så är maten den bästa trösten om överlevnad. Hennes mamma och mjölk, då klarar hon sig. Och hon blir trygg. Så när hon skriker – mata och kolla först blöjan sen. Första tre månaderna ska man göra så. Sen när bebis har gått igenom de tre månaderna så är hon trygg. Då kan man slappna av lite med det ständiga matandet. Men jag lovar det – det är värt det. För du får det så lätt med bebis sen. Det har funderat för mina vänner också. Tror det är radikala Anna Wahlgrens bok som gav det tipset.
Jag önskar dig lycka till. Det kommer gå jättebra och du kommer få världens sötaste bebis – så vacker som du är.
KRAMAR i massor
Finaste du, vilken kämpe du är! Varmaste, varmaste kramarna och styrka till dig<3
Stor kram till dig! En riktig kämpe är du <3 är själv "bara" i vecka 11 & det är redan tufft att inte känna igen sig själv, kan bara tänka mig hur det är i slutet med alla krämpor när allt man vill är att få hålla sitt lilla mirakel. Håller tummar & tår för att hon tröttnar på att vara därinne & kommer ut snarast 😉 KRAM
Tack fina!
Ja alltså det är ju perioder, där i början kan förändring vara lite jobbigt, sen började jag verkligen älska min gravida kropp trots att jag var illamående hela graviditeten och sedan är sista veckorna tunga. Men om du kan – försök njuta av denna tid för att vara gravid är smått fantastiskt även om man inte mår tiptop, det är en häftig upplevelse!
Lycka till <3
Förstår att hon inte vill ut riktigt än med en så mysig mamma man kan husera inuti ?❤ Hon kommer när det är dags. Då har du snabbt glömt alla dagar över tiden.
Förstår att hon inte vill ut riktigt än med en så mysig mamma man kan husera inuti ?❤ Hon kommer när det är dags. Då har du snabbt glömt alla dagar över tiden.
Men gullfia! Det är kanske så man ska tänka för då känns de tju lite mysigare <3.
Stor kram fina du!
Stackare. Det enda jag kan säga är att om några veckor kommer du ha glömt all smärta och kunna skratta åt eländet, när du sitter i soffan med det lilla varma knytet hos dig!
Åh hjärtat. Nu är det SÅ nära, nu kommer hon verkligen när som helst. Som du har kämpat, snart snart snart är hon här. Heja dig! Skickar tusen styrkekramar <3<3<3
Vet hur du känner ( nå ja, alla känner vi olika, men jag har varit där) alla undersökningar/ hinnsvepningar/ vändningsförsök osv, var så jobbiga och all väntan och besked hela tiden om att flytta fram igångsättningen. :/ det var sååå jobbigt! Men för att berätta en annan positiv sak med att gå sååå länge över tiden är att när förlossningen väl startat är man sååå glad och så less att man ( läs iaf jag) inte bryr sig nämnvärt om det onda, inte heller får man en chock av de onda för man har redan haft ont då länge. Jag var så glad att snart få se vår lilla att jag skrattade och var helt adrenalinfylld mellan värkarna 🙂 Vet hur det känns… Det där misslyckandet. Kände så med. Varför kan inte min kropp fixa det här liksom… Men vissa kroppar verkar liksom ha problem att starta det där. Som min. Men om du har tur så kanske det är som för mig att jag hade lång latensfas, men sedan på slutet då många får kämpa på länge. Då bara ploppade bebisen ut typ. 🙂 hur som helst kommer det gå toppen Anna. Och vi är fler med dig som känt oss misslyckade, fast vi egentligen är värsta superkvinnorna som påfrestar kroppen så länge. Styrkekram
Åh, vad jobbigt och tråkigt och ledsamt – men jag ville bara säga att jag vet att man känner sig misslyckad och enormt besviken när det inte kommer igång av sig själv….men vet du? När allt är klart så spelar det ingen roll och ut kommer hon ju oavsett (även om det inte känns så nu)….jag har tre barn, alla födda med kejsarsnitt….så ja, mina två första barn ville inte alls komma ut trots igångsättningsförsök och en himla massa hinnsvepningar men det gick finfint det med (även om jag psykisk var helt slut)!
Massa kramar!
Sänder peppiga kramar till dig! Jag hade tid för ingångsättning en måndag kl 8 men redan klockan 7 samma morgon hade hon kommit ut själv. Heja!!
Hej! Åh vad jag känner igen mig i dina tankar. Precis som du kände jag mig misslyckad som kvinna. Ville inget annat än gömma mig de sista dagarna innan förlossningen. Det värsta var att inte min barnmorska tog mina känslor på allvar eller min rädsla för igångsättning. Vad underbart att du har vänner o familj som får dig att tänka på annat. Till slut ville min lilla komma ut, tre timmar innan planerad igångsättning så startade värkarna. Skönt med en plan och bra att din lilla mår bra i magen.
Ja man vill ju så gärna att kroppen ska klara det själv men i bland behöver vi lite hjälp på traven. Och de enda man vill träffa är de närmsta, när vi varit ute och ätit de senaste dagarna har jag bett Micke att hålla lite koll så jag inte ska stöta på någon bekant då man inte orkar med en massa frågor eller kallprat.
Kram fina du
Så fruktansvärt jobbigt det måste vara för dig nu? Du tar dig genom det här. Följer dig varje dag, fast jag inte alltid skriver. En stor kram!
Tack fina <3
Jag gick också över läääänge. Vet hur olidlig längtan är på slutet, man är ju så nära så nära men ändå käns det så långt bort.
När vår dotter väl kom så var hon väldigt välgödd efter tiden i magen och det kändes jätteskönt att hon hade lite extra att ta av. Speciellt med tanke på höst/vinter och alla förkylningar så är det nog extra bra. Hon var också redan relativt stabil i nacken, också det väldigt skönt när man som ny förälder är så otroligt rädd att bära fel.
All lycka till er och håll ut för snart snart är hon hos dig.
Ja du har så rätt och det är ju säkert bra för lilltjoppan att få äta upp sig lite extra nu inför kylan och alla sjukdomar som cirkulerar kring jul. Hoppas på massor av mysiga valkar på armar och ben för finns det något gulligare än det hihi.
Tack fina och stor kram <3
Kramar från Titti ska det stå förstås!
Många tankar till dig.
Förstår väntan är jobbig.
Kramr från Titti
Tack fina <3
Du få gå upp o ner i trapphuset idag flera ggr..ni som bor flera våningar upp..även om de gör ont och är jobbigt.
.så kanske de sätter igång ordentligt nu efter hinnsvepningen.
Kram.
Ja alltså grejen är den att jag har så ont att det inte riktigt går men har gått upp och ner två ggr iaf plus gått en promenad som vanligtvis tar 10 minuter, den tog typ 50 minuter i dag hehe
"Födde" skulle de ju stå..inte "föddes"
Nä men jag som trodde hon kommit.. .jag föddes i Lycksele o jag blev igångsatt på dag 15..
Att de gör så olika…hoppas verkligen hon kommer under helgen..
Kram
Ja man hade ju kunnat hoppas! VLL lär väl ha längsta tiden, hört att vi har 21 dagar här medan det är 14 söderöver.
Kram
Du är helt fantastisk, visst vet du det? Det är kanske så att lilla C inte riktigt är redo än att titta ut riktigt än, det är därför hon ligger så långt ner och känner efter. Det är ju lungt och tryggt där hon är nu. Att höra dina hjärtslag och din röst hela tiden.
Min mamma blev igångsatt med mig pga graviditetsdiabetes där i mitten av 80-talet och när jag kom ut efter lite dramatik så var det första jag gjorde efter att jag kommit upp på hennes mage att åla mig upp och trycka mig mot hennes hals, jag gjorde det två gånger innan hon la mig över hjärtat. Första jag gjorde med sonen var ungefär det att lägga honom mot hjärtat, det där slemmiga, blodiga och nedbajsade knytet som var älskad från första stund.
Snart kommer du få ha dit lilla älskade knyte, helt slemmigt mot bröstet! Och lördags barn är fina barn, så kanske kommer hon imorgon 😉
Bästa, fina du, går och uppdaterar bloggen frenetiskt i hopp om att lillan har kommit. Vad lång tid de tar på sig för igångsättning men bra att lillan i magen har det bra, hon verkar trivas där :).
Hoppas att det kommer igång av sig själv snart och massa kramar till dig starka människa <3
Håller tummar och tår att hon kommer snart och du slipper ha ont kram <3
Håller tummar och tår att hon kommer snart och du slipper ha ont kram <3
^h tack fina du <3
Det är så tungt mot slutet och jag minns att jag var superförkyld och hade ont hela tiden i 1 månad och bara grät. Du är så stark och snart är lilla C ute hos er. <3 Vila så gott du kan och ta hand om dig. Stor strykekram!
Hoppas smärtorna hinner lägga sig innan förlossningen så du får vila lite. Och hoppas hinnsvepningen gör susen! Jag gick också över tiden och det gjordes en hinnsvepning (väldigt obehagligt) ca två dygn efter den var gjord kom Lillan. : )
Efter hinnsvepningen hade jag ganska ont, mycket förvärkar, verkar vara ganska vanligt att man får det. Håller tummarna och skickar massor med positiva tankar, kraft och styrka till dig! Kram!
Kämpa på! Jag vet precis hur det känns, snart har du ditt lilla barn i din famn och då försvinner allt det jobbiga på en gång. Kram Ann-Sofi
Stor kram och tack <3
Kämpa på! Jag vet precis hur det känns, snart har du ditt lilla barn i din famn och då försvinner allt det jobbiga på en gång. Kram Ann-Sofi
Tycker att det är så tråkigt att många kvinnor känner sig misslyckade när graviditet och förlossning inte går som man tänkt. Och det gör den i princip aldrig… Vi tror att det ska vara så gammelromantiskt och att kvinnokroppen klarar vad som helst men hey, vi är bara människor med tankar och känslor och individuella skillnader som gör alla upplevelser till unika. Thank god för det, men synd då kravet är att hålla sig till mallen. Många blir överburna, många klarar inte att amma, många får snittas, varför ska det finnas en värdering i detta som avgör huruvida starten på det nya livet som kommer blir lyckad eller inte. Stor kram till dig, allt blir det allra bästa för just dig och din bebis. Du är en kämpe, allt går enligt plan och du fixar allt som kommer i din väg. Det finns ingen prestige i att föda barn! Kram
Ja jag har ju aldrig tänkt så innan men det handlar väl mest om frustration och att jag inte har några gravidhormoner kvar så jag är väldigt låg. Vet ju att det inte är mina riktiga tankar och känslor kring graviditeten (har .tex. inga som helst krav på mig själv att jag ska kunna amma) så det låter kanske värre än vad det är. Sedan tog gårdagen extremt mkt på mig, tror inte alla hinnsvepningar skapar sån smärta som min gjorde men eftersom läkaren inte riktigt fick till det från början tog det längre tid och jag har så ont att jag fortfarande småskakar och det påverkar så klart allt.
Kram fina och tack för peppen <3
Åh vad jobbigt 🙁 Ni kämpar! Så skönt allt är bra med bebisen. Jag kände mig också misslyckad efter min första förlossning som var väldigt utdragen och jag hade svaga värkar och efterföljande komplikationer för bebis (inget bestående men just första dagarna). Men att vara gravid och föda barn är ju en jättebelastning på kroppen! Det är inte fel att känna det är jobbigt och det är så lite du kan påverka själv! Du gör ju ditt bästa 🙂 hoppas du får vila och slappna av idag och att lilla C kommer ut till er snart! ❤️ I Norrbotten vet jag de också (?) sätter igång på BF +18 om allt ser bra ut. Många kramar!
Tusen tack för din kommentar! Skönt att man inte är ensam om att känna så för man borde ju inte göra det men man blir ju så frustrerad till slut.
I dag ska jag vila så mkt jag bara kan för kroppen är helt slut efter gårdagen och natten. Ska försöka hitta någon vilställning som funkar.
Stor kram fina du <3