Då närmar jag mig slutet på ännu en gravidvecka, vecka 38, och jisses vad tiden går fort nu! Det känns som att magen växt lite (den spänner i alla fall lite extra) så jag hoppas SF-måttet gått upp lite när vi ska till Barnmorskan på torsdag och lillan lever som vanligt rövare. Det är supermysigt men samtidigt lite jobbigt för hon kommer ofta åt organ som gör att jag kan börja må extremt dåligt väldigt snabbt plus att jag har väldigt svårt att äta just nu. Nästan allt jag stoppar i mig vill åka upp igen men jag har lärt mig stålsätta mig så att jag ska få behålla lite mat. Rent måendemässigt vet ni ju redan läget – jag mår jätteilla, har yrsel och fryser mest hela tiden men får ”vallningar” i bland då jag blir helt sjöblöt. Det händer oftast på natten så trots att vi sover iskallt (har balkongdörren öppen till Mickes förtret) vaknar jag varje natt helt dyngsur så sängkläderna tvättas ofta haha ;). Kräks även vissa dagar och skulle helst av allt vilja undvika att äta något alls efter 18.00 på kvällen men eftersom jag får i mig så lite vid varje måltid måste jag äta lite och ofta så jag tvingar i mig ett kvällsmål varje kväll. Har i alla fall hittat en rätt som funkar och det är havregrynsgröt med kanel, mandelmjölk och osötat äpplemos. Är kanske kroppen som säger till att den behöver en kolhydratsboost inför förlossningen för annars är jag inte så mycket för varma saker på kvällen.
Psykiskt sett mår jag superbra och är nästan lite för lycklig och sprallig för att kroppen ska orka med haha ;). Humöret sprudlar av olika anledningar och bara jag tänker på min första barnvagnstur med vår lilla ”C” börjar jag nästan gråta av glädje. Tänk att hon snart är här! Är även så tacksam för allt i livet som att jag har världens bästa make och familj, fina vänner, er underbara bloggläsare, ett jobb där jag trivs och lite annat som ni ska få veta snart. Tänk att jag för bara ett år sedan grät mig till sömns flera gånger i veckan och hade så otroligt ont i själen. Det går knappt att fatta i dag men jag minns exakt hur jag mådde och det gör att jag uppskattar den glädje jag känner inför livet i dag och jag tar ingenting för givet!
Hur mådde/mår ni så här i slutet av graviditeten, är det någon som får må bra?
Va fint att livet kan vända <3
Så jobbigt med det ständiga illamåendet, känner med dig!<3 Heja dig som kämpar på så bra, snart är lilla "C" här:)
Ja det är jobbigt men jag kan iaf. se ljuset i tunneln nu <3
Vad grym du är som fixar att ha en så positiv inställning trots allt illamående och problem att äta!! Jag kräktes bara till vecka 18 och tyckte det var nog så jobbigt. Man kan ju hålla sig för skratt när kompisen/svärmor/kollegan glatt berättar att dom kräktes typ en gång totalt under sin graviditet ? Förstår att det måste vara skönt att det börjar närma sig målet för er! Jag är lite nyfiken på hur du tänker inför förlossningen, vore kul om du skrev mer om det. T ex om du funderat över smärta/smärtlindring, sova på BB utan din man (som man måste på NUS för tillfället), amning osv. Man kan ju inte styra över hur allt blir men man kan ju ha nån slags vision…
Tack fina! Kan dock lova att vissa stunder på dagarna kan vara riktigt tuffa men nu när det är så nära är det betydligt lättare att hantera, plus att jag typ vant mig vid att må så här.
Haha ja man blir ju lite avis på alla de som mår super och ser ut som små rosenknoppar när de är gravida men samtidigt kan jag glädjas med dem. Och vi får ju alla samma gåva efteråt så det är värt 9 månader med lite pina!
Jag har faktiskt helt ärligt inte fokuserat så mycket på det (till min barnmorskas glädje då många läser på för mycket) utan tänker att det kommer att flyta på när vi är där. Jag kommer att låta de på förlossningen avgöra vilken smärtlindring jag behöver och se hur jag känner för vilken ställning jag vill föda i. När det kommer till amning hoppas jag innerligt att jag ska kunna men räknar inte med det då jag haft en tuff graviditet och min kropp nog är ganska utsliten då den inte kunnat få all den energi den behövt, det mesta har nog gått till lillan. Men jag ska göra allt för att få igång amningen och jag tror och hoppas det ska funka bara mamman får börja äta som normalt igen!
Och ang det här med att mannen inte får sova över nu då det är så fullt är nog den enda saken jag verkligen gruvar mig för. Kommer nog gråta mig till sömns och säkert Micke med då han så klart vill vara med oss! Men vem vet, kanske har vi tur och det finns en plats första natten iaf. jag hoppas verkligen det!
kram <3
Nu är det slutspurt hjärtat! <3 Du är GRYM!
Heja dig och lillan! <3<3<3<3
Oja! Nu är det inte länge kvar, tänk vad skönt att vi snart slipper våra hemska illamåenden <3
Det är så otroligt glädjande att följa din resa och hur din tillvaro fylls av så fina lyckokällor, en fin blogg med livets sanna skatter 😀
Vågar nästan inte berätta om mina graviditeter för att känns så orättvist att du mår så dåligt och jag mådde finfint nästan hela vägen med båda. Lite åksjukekänska några veckor i början och en hel del sammandragningar redan från v24 nånstans med andra barnet men förutom det, ingenting. Visst var jag orörlig och det tryckte både här och där men det är ju svårt att komma undan 😉 Hoppas att du får må bättre direkt när lilltjejen är ute!
så fin bild
<3
Träligt att fortfarande kräkas.. Jag åt receptutskrivna tabletter mot illamående och kräkningar enda fram till dagen min son föddes. När jag tog dom så mådde jag jätte bra, man fick behålla allt och slapp de där blodsockerfallen som du beskriver och man slapp de plötsliga "nu måste jag svimma" mitt i mataffären haha ..
Oja! Jag har också testat Lergigan men det funkade inte på mig, även Postafen men det hjälpte inte heller. Men det är tur de finns för de hjälper ju faktiskt många och särskilt där i början när man kräks som mest.