Annawii

Då närmar jag mig slutet på ännu en gravidvecka, vecka 35, och det märks verkligen att vi börjat nå slutskedet. Magen växer dock sakta men i övrigt känns det verkligen i kroppen att jag är höggravid. Supersvullna ben (som tur är har Micke köpt stödstrumpbyxor som faktiskt hjälper), jag blir lätt trött och får sammandragningar så fort jag anstränger mig och jag känner mig överlag rätt klumpig. Trodde dock att jag skulle vara betydligt större vid det här laget och har som sagt var nojjat över det men efter senaste barnmorskebesöket kändes allt så himla bra och jag känner mig trygg. Skönt!

Måendemässigt har jag fått tillbaka illamåendet och det ordentligt så jag är väldigt trött och slut. Det känns verkligen som ett rejält bakslag då jag haft ca: 2 veckor med bara lite tillfälligt illamående så jag är lite småless. Dock vet jag ju att slutdatumet är nära så det går att uthärda även om jag hellre hade velat få må bra och samla kraft inför förlossning så klart! När det kommer till sammandragningar och förvärkar är det ju svårt att veta vad som är vad men när jag anstränger mig (går i trappor, går lite för snabbt eller dammsuger) får jag korta sammandragningar och så har jag faktiskt haft några längre som kommit när jag varit still. Gissar på att det är dem som är tecken på att det börjar närma sig? Vilda baby i magen kontrollerar för övrigt redan sin mamma då hon vet exakt vad hon ska göra för att få som hon vill haha. När jag råkat vänta för länge med mat eller suttit i ett läge för länge säger hon till på skarpen och det är nog bra. Jag kanske skulle behöva en sådan ”varningsklocka” inbygd jämt så skulle jag ha bättre koll haha ;).

Psykiskt har det varit en bra vecka då jag börjat ”landa” i att jag ska bli mamma och det pirrar så i kroppen när jag tänker på det. Självklart är jag nervös och livrädd men mest så otroligt glad och förväntansfull. Tänk att vi snart håller i en varm liten varelse som är vår. Det är så stort! Är även så glad över att vi slapp göra ett extra ultraljud och över att jag äntligen fått upp järnvärdet lite. Fick beröm av barnmorskan och det var första gången jag gick därifrån helt utan oro för något – så himla skönt! Nu är det bara att fixa det sista inför lilltjoppans ankomst och sedan vänta in henne – så spännande att inte veta när det sker!