Då närmar jag mig slutet på vecka 34 och denna vecka har det hänt en hel del i kroppen även om magen inte växt så mycket. Som ni säkert vet har jag börjat samla på mig väldigt mycket vätska i fötter/ben och det är otroligt obehagligt. Det ömmar/stramar, pirrar i benen och gör i bland ont när jag går. Försöker dock vila så ofta det går och har dragit ner på salt, börjat dricka mer vatten och varva stillasittande med att vara uppe och röra på mig. Det har börjat hjälpa lite så nu försöker jag verkligen tänka på vad jag stoppar i mig, hur jag sitter och framförallt att inte sitta för länge. Förhoppningsvis kan jag hålla nere den värsta svullnaden för benen blir blytunga och jag är otymplig som jag är redan så behöver inte mer haha ;).Måendemässigt har jag lite illamående men de tär överlag bättre och det känns skönt då jag har alla mina andra krämpor haha ;). Är alltid illamående på morgonen en stund och på kvällarna har jag börjat bli extremt mätt efter middagen plus att jag kan få lite halsbränna. Är nog dock betydligt mer skonad än många andra när det kommer till halsbränna så jag klagar inte. Vet att många verkligen lider av det och det gör inte jag än. Skönt!
Rent psykiskt börjar jag bli så redo för lilla ”C”:s ankomst nu. Tänker och visualiserar ofta hur hon ligger i min famn och jag blir alldeles matt av kärlek när jag gör det. Vår älskade, efterlängtade lilla unge! Är också extra känslig för tillfället och kan börja gråta av glädje bara jag hör barnskratt eller vissa låtar samtidigt som jag kan bli otroligt ledsen och sårad för småsaker. Gissar på att hormonerna löper amok i lilla mammakroppen ;). Har även börjat tänka mer på förlossningen men läser inget om det på nätet då jag blivit avrådd att göra det utan tänker mer på hur jag vill ha den och på att försöka förbereda mig. På föräldragruppen tipsade vår barnmorska oss om avslappning och det tror jag är ett bra hjälpemedel för mig så jag ska börja göra lugna yogaövningar och mindfulness dagligen så att jag hittar ett lugn i mig själv. Tror det kommer hjälpa en hel del!
Hur mådde/mår ni under den här tiden i graviditeten?
Åh, Sofia, grattis till Signe!! Så fint namn med.
Jag hade då lagt på mig nästan 40 kg! Kände mig tung och uppsvälld. Gick sen ner 20 kg inom en vecka efter förlossningen, hade massa vätska i kroppen!:)
Hade kämpat för min lilla Signe länge, blev IVF. Nu är hon snart 4 år:)
Förstod inte när folk runt omkring mig sa att tiden får så fort, men vad rätt de hade! All lycka! kram
Jag hade då lagt på mig nästan 40 kg! Kände mig tung och uppsvälld. Gick sen ner 20 kg inom en vecka efter förlossningen, hade massa vätska i kroppen!:)
Hade kämpat för min lilla Signe länge, blev IVF. Nu är hon snart 4 år:)
Förstod inte när folk runt omkring mig sa att tiden får så fort, men vad rätt de hade! All lycka! kram
Kommer inte ihåg exakt hur jag mådde olika veckor för mitt barn är ju 5 år nu, men jag kommer ihåg att jag mådde så otroligt bra psykiskt under hela graviditeten. Kämpade i 5 år för att bli gravid och till slut blev det IVF, så rent krasst hade det ju kunnat vara 9 månader av stress för att nåt skulle hända, men nä, jag mådde prima! Jobbade (som IVA-sjuksköterska) till en månad innan Trollis kom och visst, jag var svullen i slutet och hade stickningar och domningar i händerna så lite svårt att ta blodprov och sätta nålar för jag hade inte så mkt känsel i fingrarna, men annars gick de bra! Men fick ju lägga mig varje dag när jag kom hem med benen högt pga den jäkla bensvullnaden…. Och när jag väl slutat jobba gick det inte fort att gå. Vaggade fram…!??.