När jag blev gravid såg jag fram emot att få ett par roliga ”cravings” och kunna njuta lite extra av god mat eftersom det var min bild av hur de flesta gravida har det. Nu har jag dock fått se en helt annan sida av graviditeten på grund av mitt eviga illamående och helt ärligt börjar det kännas väldigt jobbigt med mat efter ha mått illa i i över 20 veckor. Fram till någon vecka sedan kunde jag i alla fall äta sånt jag tycker om trots att jag mådde illa efteråt eftersom själva smaken var lite njutning men sedan en vecka tillbaka börjar mat och illamående bli väldigt ångestladdat. Jag har t.o.m. gråtit vissa morgnar eftersom jag inte vet vad jag ska kunna få i mig till frukost då allt jag normalt sett tycker om (kvarg med sylt och flingor, mackor med skinka samt pannkaka) ger mig ett eländigt illamående på direkten. Sedan får jag inte äta för mycket mjölkprodukter heller eftersom jag har så lågt järnvärde och äter järntillskott så det tar ju bort ganska mycket ”enkel” frukost- och mellanmålsmat.Just nu känns det lite hopplöst då de saker som går ner utan att ge för mycket illamående är jordgubbar, Pink lady-äpplen (inga andra äpplen funkar), snabbnudlar med lite broccoli, kvarg (vet att de tär laktos men det är en av få saker jag tycker är gott på riktigt, isglass, choklad i liten dos och viss restaurangmat. För bara någon vecka sedan hade jag säkert 10 grejer till på listan så den har minskat avsevärt och det gör mig så ledsen. Okej att må illa, det gick att hantera men nu när jag börjar bli så begränsad känns det väldigt tungt och jag hoppas innerligt att det vänder snart igen för denna mamma är faktiskt väldigt ledsen på grund av detta. Vet att lillan mår bra och växer som hon ska men jag tror mamman skulle behöva växa lite också så att jag ska orka förlossning och amning efteråt. Förhoppningsvis är det bara en fas (har ju haft så innan) och drömmen vore ju att det gick över till semestern då vi ska till Paris för där skulle jag normalt sett inte ha några problem med att äta upp mig lite. Tänk bara att få njuta av en croissant till frukost eller att kunna äta en riktigt god fiskrätt ute på restaurang. Det är drömmen just nu!
Har någon av er gått igenom liknande under era graviditeter?
Känner med dig. Jag är i v14 och mår illa. Har gjort det sen v 7 tror jag. Vissa dagar är det nästan borta och då jublar jag. Sen kommer det tillbaka. Det jag cravar en vecka kan nästa vecka ge mig starkt illamående. Behöver hoppa bland livsmedel och få saker känns goda. Hade inte förstår innan hur jobbigt det är att må illa samt hur jobbig den "konstiga smaken" i munnen är. Tandborstning och tandkräm är en pärs, behöver fuska med tandborstningen för att inte kräkas. Är såklart jättelycklig över graviditeten men det fysiska är slitsamt! Önskar dig och mig lycka till. <3
Ja hoppas du slipper må illa så länge, fram till 12-17 är det rätt normalt att må illa men för mig har det ju hållit i sig ända fram till Vecka 27. Huga! Dock lär man sig hantera det, från början blir man ju typ sängliggandes eftersom man inte är van men på något sätt måste man ju hantera det när det drar ut på tiden. jag hoppas dock du får en mysig andra period i graviditeten och slipper gå igenom samma som mig! Kram
Nu är inte jag gravid men vet hur det det kan kännas med mat och illamående då jag ofta mår illa generellt. Tycker det låter jättebra att du kan stå emot att kräkas, viljekraft! För mig hjälper det att äta lite men ofta. Sen tycker jag att det blir lättare att enkel mat, få ingredienser och inte så kryddat. Ta dig tid i butik och känn efter vad du skulle kunna tänka dig att äta! Ett annat tips är att tex äta ute i friska luften, för mig ökar det iaf aptiten. Eller ta en dusch innan måltid.. Jag hoppas du hittar det som passar dig för alla är vi ju olika. Du kämpar på superbra!!:)
Lycka till!
Ja man får verkligen kämpa på och jag kräktes väldigt mkt i början vilket ledde till att jag blev extremt uttorkad och det blev som en ond cirkel. Har som lärt mig hantera spykänslorna och försöker vila, andas igenom eftersom jag vet att jag måste äta igen om jag kräks och så roligt är det inte med nudel- och broccolisoppa som typ är det jag lever på haha ;).
kram fina
Nej vad jobbigt, styrkekramar till dig! <3
Jag mådde inte illa så många veckor, bara v. 6-12, och jag började aldrig kräkas även om jag mådde så illa hela dagarna att jag hela tiden trodde att jag skulle göra det. Men förstår den där känslan och det blir ju jättejobbigt mentalt också, hade jättesvårt att äta något och bara lukten av mat fick det ofta att vända sig i magen och så hade jag konstant migränhuvudvärk också. Sedan gick det om efter första trimestern, hoppas verkligen att det snart går om för dig också! Var snäll mot dig själv, ät det som fungerar att äta för dig och gör bara sådant som du mår så bra som det bara är möjligt av!
Ja de flesta har nog vecka 6-12 eftersom det är så mkt hormoner i kroppen. Inte så vanligt att ha till vecka 27 men man lär sig hantera det på nåt sätt. Tur det kommer något positivt ur det!
Kram fina
Jag mådde också sådär illa, tror fram till vecka 22-23 ungefär. Det var verkligen fruktansvärt! Lider så med dig. Kräktes var och varann morgon och även under dagen när det var som värst. Var extremt känslig mot dofter (matos och kylskåpslukt, haha) och kunde inte äta speciellt mycket. Som tur var hjälpte lergiganen mig, annars vet jag inte hur jag hade överlevt på jobbet. Hemskt är det. Förhoppningsvis går det över för dig snart. Tycker så synd om dem som lider av illamående graviditeten igenom ?
Huvva! Jag har ju lärt mig hålla tillbaka kräkset eftersom jag inte vill tyna bort så det slipper jag iaf. Kräks man så länge är väl dropp oundvikligt :(.
Kram fina
Jag åt både Lergigan Comp och ondansetron (också på recept) samtidigt för att lindra mitt illamående och kräkningar. Att bara äta Lergigan fungerade inte för mig utan jag var tvungen att ta ondansetron också för att det skulle hjälpa. Har du provat den kombinationen?
Tycker verkligen så synd om dig för jag vet hur det är!
Nej och jag känner inte att jag vill börja äta tabletter igen, jag har på något sätt börja lära mig "uthärda" nu och jag hoppas att det håller på att vända lite. Vi får väl se hur jag känner om en vecka, man får som ta en dag i taget. De dagar man är positiv och optimistisk går det ju så mkt lättare medan de dagar när man redan är nere är riktigt tunga.
Stor kram fina och om tack för tipset <3
Jag mådde också illa, tror i allafall dom tre första månaderna. Men. När man väl gått igenom en förlossning och påbörjat sitt nya konstiga liv med ett spädbarn så är graviditeten så himla oviktig. Mitt absolut ända tips till blivande mammor är att vila. Vila vila vila. Det är svårt men tro mig, det behövs. Det kan vara så extremt tungt att få barn och jag minns att i all min jobbiga baby blues så tänkte jag:
– innan hon föddes, varför sov jag inte när jag var trött?
– varför åt jag inte när jag var hungrig?
– varför gick jag inte på bio när jag hade lyst?
– varför slösurfade jag inte på mobilen mer?
– varför kollade jag inte på serier tills sent på natten?
– varför duschade jag inte längre utan stress?
20 veckor kvar sen är ditt liv nåt HELT annat. Fantastiskt såklart, men så jäkla påfrestande.
Ställ typ in dig på att amningen kommer bli kämpig. Då blir du inte besviken. Och funkar den så kan du bara va glad för det.
Ställ även in dig på att få barn kan trigga massor med ångest. Tung tung ångest. Särskilt om man har en historia med ångest och oro. Om det inte släpper på ett par veckor – få hjälp snabbt! Det är hormonellt och det finns bra mediciner.
Önskar att nån berättat för mig om ångesten och nedstämdheten. Hade varit bättre än alla dessa rop om hur myyyyhsigt det är med bebis. Not so much tycker bac. Föredrar min tvååring.
Ja jag tror de tär väldigt vanligt att må illa första tre, då lever ju hormoner amok hihi.
Jag är helt klart inställd på att det kommer vara såväl fantastiskt som slitigt den första tiden så försöker vila mycket på mina lediga dagar och att vara snäll mot mig själv. Har tidigare haft mkt ångest men det har varit jobbrelaterat så nu när jag har et tjobb jag trivs med (och där jag blir uppskattad och väl behandlad) mår jag väldigt bra rent psykiskt så det känns som en bra grund. Jobbar även med yoga och anding mkt just nu och det tror jag man får igen sen. Det blir lite lättare att hitta et tlugn även när livet är i kaos.
Stor kram fina
Åh hoppas det går över snart! Jag måddes väldigt illa tom v 16 sen gick det över tack och lov. Jag åt medicin och såg till att alltid småäta (dåligt för tänderna) men det hjälpte mot illamåendet. Undvek också att dricka vätska på morgonen eftersom det fick mig att kräkas : S
Hoppas du hittar något som hjälper!
Jag mådde också så där illa. Som någon annan skrev så fick jag läkemedel. Det hjälpte inte helt men lite grann. Tycker så synd om dig. Som jag har skrivit tidigare så hoppas jag du kan vila lite ångrar så att jag inte gjorde de och lyssnade på min kropp. Är så ledsen för det i efterhand. Och för att barnmorskan inte sa något till mig. Jag födde för tidigt och det är ett trauma som jag aldrig kommer över. Sen i efterhand så fick jag veta att se var väntat då jag visade en massa symtom. Men de var de ingen som sa till mig. Det är en stor sorg. Vill bara att du ska glädjas åt detta mirakel men blir orolig för dig. Vill absolut inte skrämma dig eller på nått sätt skriva så du tar illa upp. Men blir orolig för dig. Jag hade bara några veckor innan varit i USA så det kändes extra jobbigt i efterhand att jag kunde fött där eller ännu värre på planet och då det var för tidigt var min lilla i stort behov av vård. Lågt bmi och en viktuppgång under nio kg ökar risken fick jag också veta i efterhand innan var det bara barnet tar det de behöver…. Ingen fara… Jag hoppas du inte tar illa upp på nått sätt. Det är enbart av omtanke. Det behöver säkert inte betyda alls att det ens finns en liten risk men jag ville endå skriva det då jag önskar någon hade sagt nått till mig. Så jag hade packat väskan, ja gjort allt annorlunda. Var rädd om dig och jag hoppas det vänder snart.
Jag mådde också så där illa. Som någon annan skrev så fick jag läkemedel. Det hjälpte inte helt men lite grann. Tycker så synd om dig. Som jag har skrivit tidigare så hoppas jag du kan vila lite ångrar så att jag inte gjorde de och lyssnade på min kropp. Är så ledsen för det i efterhand. Och för att barnmorskan inte sa något till mig. Jag födde för tidigt och det är ett trauma som jag aldrig kommer över. Sen i efterhand så fick jag veta att se var väntat då jag visade en massa symtom. Men de var de ingen som sa till mig. Det är en stor sorg. Vill bara att du ska glädjas åt detta mirakel men blir orolig för dig. Vill absolut inte skrämma dig eller på nått sätt skriva så du tar illa upp. Men blir orolig för dig. Jag hade bara några veckor innan varit i USA så det kändes extra jobbigt i efterhand att jag kunde fött där eller ännu värre på planet och då det var för tidigt var min lilla i stort behov av vård. Lågt bmi och en viktuppgång under nio kg ökar risken fick jag också veta i efterhand innan var det bara barnet tar det de behöver…. Ingen fara… Jag hoppas du inte tar illa upp på nått sätt. Det är enbart av omtanke. Det behöver säkert inte betyda alls att det ens finns en liten risk men jag ville endå skriva det då jag önskar någon hade sagt nått till mig. Så jag hade packat väskan, ja gjort allt annorlunda. Var rädd om dig och jag hoppas det vänder snart.
Barnmorskan har aldrig föreslagit att du ska få prova läkemedel mot graviditets illamående?
ta järn tabletterna på kvällen så kan du äta mejeriprodukter på morgonen, det behöver bara vara 2 timmar mellan intag av järn å mejeri. Ha ett paket med knäckebröd eller mariekex vid sängen å ta precis när du vaknar. Funkade för mej å hoppas det kan funka för dej.
Jag lider med dig! Mådde sådär illa också under min graviditet, men det dagliga illamåendet gick över i "halvtid" men jag kunde må sådär riktigt illa tiden ut. Kunde heller inte äta mellanmål, frukt (som jag älskar) gick inte alls ner. Hoppas det släpper för dig! Testat dryck med citrussmak? Vet inte om du fått tipset om att äta en halv banan direkt du vaknar på morgonen, inte ens kliva upp utan äta den i sängen. Hjälper för vissa.
Stackare 🙁 är du säker på att illamåendet inte alls kan bero liten del på järntabletterna? Jag fick ett konstant illamående av dem som försvann när jag slutade äta dem (testade olika sorter först) och fick järntransfusion direkt i blodet istället. Det hjälpte jättemkt.
Ja alltså jag har ju mått lika illa hela tiden så det har inget samband. Vet att jättemånga är känsliga mot järntabletter men inget jag känner av.
Kram
Usch för att må så illa. Hade det långt ifrån så själv utan bara några veckor fram till v 12 (eller om jag blev hungrig). Jag var dock tvungen att äta järntabletter tidigt då jag är vegetarian och då kan jag tipsa om att svälja tabletten med c-vitamin (brustablett) om det funkar för dig. Min BM blev så förvånad över järnvärdet så hon gjorde om testet haha.