Annawii

Då närmar jag mig slutet på Vecka 25 och det känns helt galet att tiden går så fort! Har gjort bort över 60% av graviditeten och kan knappt fatta att vi har en liten om bara några månader. Nåväl, magen har inte växt supermycket utåt sett sedan förra veckan men jag tror det beror på att hon klättrat lite högre upp och trycker mer mot ryggen för jag kan lätt få ont i ryggen/vissa organ om jag ligger på rygg länge. Om man kikar noga ser man även att jag börjar bli lite större över revbenen också så min teori stämmer nog och lillgumman växer ju så att det knakar så klart hon behöver mer plats! Kan ni förstå att hon är runt 30 cm och nästan väger 800 gram nu. Det går fort!

Rent måendemässigt är det som det är. Mår ofta väldigt dåligt på förmiddagarna samt efter att jag ätit och det har lett till att jag inte klarar av så många maträtter. Varvar mellan snabbnudlar med broccoli, ekologisk rökt skinka med tomat och sparris samt kvarg, riskakor och sånt som är lätt att ta lite snabbt. Ingen hit alls men som tur är funkar det lättare att äta ute så vi försöker göra det lite oftare just nu så att jag ska få i mig lite mer näringsrik mat. Förhoppningsvis går det över för det har ju gjort det förut och då ska jag se till att äta massor av nyttigheter för vår lilla ”C”. Känner även av hur det växer och blir trängre i lilla magen allt mer så vissa nätter har jag lite svårt att sova då det trycker på men det ska jag INTE klaga på nu för jag vet att det bara kommer bli värre haha ;). 

Psykiskt har jag varit ganska slut den senaste veckan men jag har slarvat med järntabletterna då jag har sämre minne än en guldfisk så jag måste bli bättre på det. Sover även sämre då jag inte kan sova som vanligt och i bland vaknar jag av värk i alla möjliga organ då det trycker på så jag försöker vila en timme på eftermiddagen de dagar jag är ledig. Men jag är fortfarande så otroligt lycklig och har fått något slags magiskt lugn över mig som gör att jag inte alls stressar upp mig på samma sätt som förr. Saker som förut var viktiga kan kännas som petitesser nu och det enda som egentligen stressar mig och gör mig orolig är när det gör ont kring livmodern eller när jag ser hemska saker om barn/gravida på TV. Vi följer serien ”En fransk liten stad” på SVT Play och då var det en kvinna som försökte göra abort själv och det fick hela mig att kvida av ångest. Huvvaligen! Vet inte om detta inlägg upplevs som negativt men det hoppas jag verkligen inte! Sa senast till mamma i fredags att oavsett hur illa jag mår så är det värt varenda sekund bara jag får känns en liten spark eller rörelse från Cornelia. Är så otroligt lycklig överlag och jag känner mig på något sätt lite ”helig” som får äran att bära vårt mirakel i magen ♥