Annawii

Rent måendemässigt mår jag inte så bra och har särskilda problem på förmiddagarna samt efter middagen. Försöker dock att bara äta sånt jag verkligen njuter av så att inte allt kring maten ska vara jobbigt. Är jobbigt nog att må superilla efter maten, ska jag tänka på näringsvärden och allt vad det heter skulle det bara bli pest och pina. Som tur är tycker jag om att äta fräscht och nyttig lunch och middag så om de andra målen blir lite halvdanna ur hälsosynpunkt tror jag inte gör nåt. Tror snarare det är bra för mig att småäta lite och få i mig socker eftersom jag är låg så ofta.

Rent psykiskt mår jag superbra även om det så klart tär på mig att inte må bra fysiskt. Jag är så jäkla lycklig för såväl Cornelia som för mitt jobb och att alla bitar i livet börjar falla på plats. För bara ett halvår sen hade jag lätt panikångest nästan varje dag innan jag gick till jobbet och kunde gråta hela kvällar för att jag vantrivdes så med mer eller mindre allt (inte med familjen och Micke, men allt annat i livet kändes skit). Det känns så sjukt att det inte finns i min värld i dag och det enda jag gråter för nu är banaliteter som har med mina gravidhormoner att göra. För gråter gör jag ofta och mycket men det är ju för att det är så otroligt mycket känslor i denna lilla kropp nu. Men hellre det än den där agressiviteten som jag hade i ett par veckor, den var hemsk för såväl mig som för mamma och Micke haha ;). Som tur är har jag ju världens finaste föräldrar och make så allt är förlåtet och nu får de ta en blödig mamma som gråter för ingenting och är så tacksam att hon nästan inte vet vart hon ska ta vägen. För som de ställer upp för mig nu när jag inte mår bra – hämtar mig på jobbet (12 mil tur och retur), äter lunch med mig i tid och otid, låter mig babbla på och ger mig så mycket kärlek. Ni är bäst!