Då närmar jag mig slutet på Vecka 21 och denna vecka har varit både upp och ner. Den började ju inte alls bra då jag svimmade i Malaga och sedan dess har jag varit lite matt, yr och känslig rent fysiskt. Dock har magen börjat utvecklats ordentligt och lillan lever rövare så fort jag är still så hon verkar må bra. Jag tycker även att det känns superkul att magen börjar ta form och bli en riktig bebismage, det i kombination med att vi kan känna/se sparkarna gör att allt känns så verkligt! Jag har även insett att jag måste sluta jämföra mig med andra och att min mage får växa i sin takt. Gissar på att jag snart kommer ”ikapp” ganska snart och nu syns det ju faktiskt att jag är gravid om jag har lite tightare kläder så jag är glad och stolt!Rent måendemässigt har det som sagt var varit lite jobbigt fysiskt då jag varit rätt slut och mått lite illa men det tar på att åka utomlands på en jobbresa och vara ute och gå/fota i värmen hela dagarna. Sedan växer ju lilla Cornelia så att det knakar så det är inte så konstigt att jag börjar känna av att min energi inte är som den varit förut. Inte heller kondisen för trots att jag rör på mig som vanligt blir jag andfådd för ingenting. Känner mig som en 80-åring när jag går i trappor och förbannar att vi bor på tredje våningen minst en gång om dagen haha ;).
På det personliga planet är det dock toppen! Jag är så glad och tacksam för vårt lilla mirakel och det känns så kul att vi börjar få mer och mer kontakt med henne. De dagar jag är ledig kan jag ligga en timme varje morgon och bara känna och titta på magen medan hon busar runt där inne. Hon verkar älska när jag ligger på rygg i sängen för då rör det sig ordentligt och man ser små sparkar samt hjärtslagen vibrera över magen. Så häftigt! Börjar även bli mer och mer ”mamma” i mina tankar och jag försöker att prioritera bort oviktiga saker så att jag inte ska bli så förbaskat slut. Jag kommer ju bli tvungen att prioritera bort en hel del när hon väl kommer så det är nog bra och nyttigt att lära sig dra ner redan nu och inte stressa över oväsentligheter. Lättare sagt än gjort men det börjar komma naturligt i små doser så jag lyssnar och försöker anpassa mig.
Hur mådde/mår/ och var/är ni under denna tid i graviditeten?
Såg att jag glömt publicera Vecka 20 men ni hittar det här nu
Hej! Syntes knappt för mig heller förrän vecka 22-23 så gick lätt att dölja om man ville . Sen är det kul när det syns 🙂 sen undrar jag om du äter järntabletter ? Tänkte om det kan vara lågt blodvärde du har, när du svimmade . Jag hade väldigt lågt i stort sett hela graviditeten !
För mig tog det länge innan magen syntes i graviditet 1, tidigare nu med tvåan men är fortsatt ganska liten. Den hinner bli nog så stor ändå i slutet så jag tycker det var och är ganska skönt att den inte är så stor tidigt, då hade jag ändå "liten" mage i slutet också. men det är klart det är roligt när det börjar synas en liten mage 🙂
Jag sa inget på jobbet förens i v 23 för det syntes inte alls. Sen ser man en del som ser ut som jag gjorde när jag skulle föda i v 23 så det ä r helt olika som allt annat. Var rädd om dig och vila. Det ångrar jag att jag inte gjorde. Är mycket bara att vara gravid
Ja jag skulle ju lätt komma undan som icke-gravid än (bara jag skulle skippa tighta kläder 😉 så det är ju verkligen olika! Man ska inte jämföra sig men jag blir lite avis på de med söta magar men vet ju att det kommer tids nog!
Och ja, jag måste bli bättre på det! Är så svårt när man vill så mkt men nu börjar kroppen säga till så då är det bara att börja lyssna.
Kram