Annawii

PREGNANCY WEEK 17

Nu är det bara en dag på Vecka 17 innan jag går in i Vecka 18 och igår när vi fotade veckans magbild syntes det verkligen att det börjar hända grejer på lillmagen. Som ni ser är den betydligt mer svullen och det är säkert en mix av att det faktiskt börja hända saker plus att jag tuggar tuggummi så fort jag mår illa (går säkert 2 Extra-paket om dagen de dagar jag har det tufft). På kläderna märker jag dock inget än så länge men jag gissar på att mina vanliga jeans är ett minne blott inom tre veckor (det har jag skrivit några gånger nu haha) och jag ser faktiskt fram emot en liten bula. Ser så många fina mammamagar överallt och jag är redo att få en själv så jag hoppas den börjar växa fram nu!
Rent måendemässigt har det varit upp och ner denna vecka. Förra veckan var bra men det har varit stressigt i några dagar så jag har mått sämre de senaste dagarna. Inte så att jag kräkts, men det har känts som att världen snurrar på morgonen och jag har lite svårt att äta. Överlag tycker jag att jag blir mätt så snabbt numera så jag gissar på att något trycker på matsäcken så jag försöker småäta lite mellan målen eftersom jag vet att jag redan är ganska liten i maten. Granola, en bit salt riskaka eller nåt chips funkar bäst då de tär så enkelt att äta lite men ofta av.
Från och med nu tänkte jag även skriva mer om hur tankarna/känslorna är kring graviditeten och att bli mamma och den senaste veckan har allt börjat kännas mer verkligt. Jag blir tårögd när jag ser nyfödda bebisar och börjar tänka allt mer på vår lilla Kaka och hur det ska bli när hen kommer. Längtar så otorligt mycket och jag är glad att halva tiden snart är gjord för jag är så nyfiken på denna lilla krabat! Är det en flicka eller pojke, hur kommer hen se ut och hur kommer hen att vara? Vill veta NU, NU NU!
Hur kände/var ni i Vecka 17 raringar?
Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anonym

    I veckan 17 var mitt illamående borta men mycket av tröttheten var kvar. RUL närmade sig och längtade galet mycket att få se våran bebis och höra att allt var bra 🙂