Jag har varit väldigt stolt, väldigt länge, och velat klara det mesta på egen hand. Har ofta tackat nej när folk erbjudit mig hjälp och varit på väg in (eller t.o.m. gått in) i väggen för att jag varit så envis. Men sedan jag blev gravid och illamåendet började dyka upp har jag faktiskt börjat lära mig att det är okej att ta emot hjälp. Det är inte ett svaghetstecken utan ett tecken på att jag faktiskt är mänsklig och inte orkar allt själv. Jag måste dock erkänna att det är jobbigt stundvis för jag har varit en sån där person som vill ge tillbaka 10 gånger om ifall någon hjälper mig men nu kan jag inte det. Vissa dagar har jag känt mig så värdelös och som att jag utnyttjar andra för att jag behöver be om hjälp, men samtidigt börjar jag inse att det är så här livet är och att folk faktiskt vill hjälpa mig för att de tycker om mig. Det är faktiskt en ganska skön och viktigt insikt för min självkänsla eftersom jag någonstans börjar förstå att jag inte behöver vara bäst och perfekt hela tiden. Det är okej att inte alltid orka vara ”duktig” och trots att jag hatar det där jäkla illamåendet så har jag i allafall fått en ganska nyttig lärdom av det. Det är okej att be om hjälp och precis som jag så tycker de flesta faktiskt att det är roligt att få vara till hjälp för någon annan så man behöver inte ha dåligt samvete ♥.Är det någon som känner igen sig i detta?
Jag förstår absolut vad du menar och jag har oftast också svårt att ta emot hjälp. Är van att klara mig själv och uppvuxen med tänket att man som tjej ska stå på sig och klara av allt utan grabbarnas hjälp och jag tror det har påverkat mig att bli lite "kan själv" med det mesta i livet. Men jag påminns ofta att det är okej att få, ta emot och be om hjälp, både från personer som står mig nära men också bekanta 🙂
Åh, jag känner igen mig så! Jag jobbar också på det även om det är svårt när en är en inbiten duktig tjej. Jag fyllde 30 förra veckan och hade vänner över på lite mat och tårta, och jobbade som en tok in i det sista och var helt slut sen. Ångrar att jag inte tog emot hjälp trots att flera vänner erbjöd sig. Tänk att det ska vara så svårt ibland. Nä nu blir det skärpning här!;) Kram<3
Fick med lära mig acceptera att jag behövde hjälp att fixa vardagen när jag fick min cancerdiagnos. Även om det också fick mig att känna mig som en usel mamma som inte orkade ha hand om mina egna barn under den tiden. Detta är något som fortfarande gnager på mitt samvete när jag tänker tillbaka. Men jag vet idag att jag är en bättre mamma nu för att jag tillät mig själv att få den hjälpen då så kunde bli så stark och må så pass bra som jag gör idag. Kämpa på och skrota "duktiga flickan beteendet"! Kram!
Åh men du får INTE ha dåligt samvete vännen, vi är inga superhjältar utan helt vanliga, livs levande människor som har behövt och kommer behöva hjälp. Det är inget dåligt!
Stor kram fina du
Känner igen mig. Satte dock stopp för det successivt några år sedan började be om hjälp, sa nej till folk på fritid och arbete, för min egen skull. Och det har faktiskt inte hänt någonting. Jag menar, har kvar mina vänner och funkar lika bra på jobbet. Folk kan faktiskt ta ett nej bättre än man tror, och de flesta gillar att hjälpa. Med många har jag till och med fått en djupare relation. Betyder som du säger inte att man är en sämre person för att man behöver hjälp ibland.
Härlig blogg!
Tack <3
Jag tycker verkligen att det är en styrka att be om hjälp, det är starkt att våga visa sig svag och öppna sig för hjälp 🙂
Ja du har så rätt så <3
Känner verkligen igen mig, dock känns det lite som att folk är så vana att jag klarar av och fixar det mesta att de inte tar på allvar när jag ber om hjälp. Och det gör ju att man inte riktigt orkar fortsätta be om hjälp. Konstigt det där, varför ska man behöva känna sig så kass för att man behöver hjälp ibland?
Känner verkligen igen mig, dock känns det lite som att folk är så vana att jag klarar av och fixar det mesta att de inte tar på allvar när jag ber om hjälp. Och det gör ju att man inte riktigt orkar fortsätta be om hjälp. Konstigt det där, varför ska man behöva känna sig så kass för att man behöver hjälp ibland?
Jag känner igen mig. Har alldeles för hög krav på mig själv och ber sällan om hjälp