Jag har börjat ändra mitt beteende och livsmönster på sistone och det beror på ett flertal orsaker, däribland yogan. Känns nästan som jag ”detoxat” livet lite och börjat fokusera mer på vad som är viktigt för mig som jag glömt bort när jag varit så sönderstressad innan. Vi har t.ex. helt slutat äta mat framför tv:n och det gjorde vi alltid förut. Vet att det låter hemskt men jag var så stressad och kände att jag bara ville sjunka ner i en annan verklighet medan jag numera älskar att sitta vid köksbordet och prata med min älskade man. Detta innebär att vi har dragit ner TV- och serietittande enormt och det känns så skönt! Jag känner mig mer i kontakt med mig själv, mitt eget liv samt med Micke och det tror jag är väldigt viktigt i det långa loppet. Jag har även börjat lyssna mer på kroppen och har plockat bort en del saker som påverkar sömn och beteende, som kaffe, de flesta lightdrycker (får dricka något glas Pepsi max då och då eftersom förbud inte funkar för mig) och andra substitut. Det har som kommit av sig själv då jag blivit så mycket gladare/lyckligare bara den senaste tiden så det har inte varit svårt eller något tvång men det blir kanske så att när man ”vaknar upp” från ett par fruktansvärt stressiga och ångestfyllda år, helt plötsligt behöver man inte längre allt det där som hållt en uppe tidigare. Förstår ni hur jag tänker? Ju mer stressad jag var desto fler negativa rutiner la jag till och desto mer stressad blev jag. Blev även mer asocial då jag föredrog att se på TV och gå in i min egen värld eftersom jag inte hade energi till något annat. Hemskt va! Det blev en väldigt negativ spiral och jag känner att jag aldrig vill hamna där igen. Nu vill jag fokusera på yoga, familj, min hälsa och att helt enkelt må bra inifrån och ut. Vara i kontakt med mig själv helt enkelt! Förhoppningsvis har jag påbörjat en resa som jag kommer följa resten av livet för en sak är säker, där jag varit de senaste åren vill jag inte tillbaka till utan nu vill jag blicka framåt och må bra. Självklart kommer det att komma perioder som drar mig tillbaka men om jag försöker bygga upp en hyfsat stabil grund så blir fallet kanske inte lika djupt och jag kan klättra tillbaka och hitta balansen för den är så viktigt för mig som har lätt att flyga i väg!
Känner någon av er igen sig eller tycker ni jag är flummig?
Känner igen mig i stress och tv serier. Nu när jag är mindre stressad så njuter jag mer av att se ett avsnitt då och då av serier jag gillar och känner inte panik av att behöva ta igen avsnitt jag missat eller om jag ligger lite efter i nån serie. Känns otroligt skönt jämfört med hur det var förut!
Jamen visst är det så!
Kram
Låter inge flummigt alls (eller så är jag också lika "flummig"! 😉 ) Jag tycker det låter klokt och sunt. Kram
Tycker du är mycket klok och förnuftig. En inspiration och önskar jag kunde vara stark som dig! 🙂